Start /  Bloggar /  DIK Bloggen /  Do-It-Yourself, arbetsmarknaden och att ta sig dit man vill
11 2016
OKT

Foto: Anders Regnell

Hur hänger 80-talets ’Do-It-Yourself’-kultur inom punk- och indiescenen ihop med jobb inom kultur- och kommunikationssektorn? DIK:s studenthandläggare Stieg Andersson reflekterar över vikten av medvetenhet, vilja och engagemang som student för att kunna nå dit man vill i sitt yrkesliv.

När jag läste mitt kandidatprogram på Stockholms Universitet fick vi programstudenter vid ett tillfälle besök från en yrkesverksam museiintendent som berättade om sitt yrke. ”Hur gör man för att få en fot in i din bransch?” ställde någon frågan. ”Det beror på var du har sommarjobbat någonstans.” Perfekt, nu vet jag! För att få en fot in i branschen… ska jag redan ha min andra fot inne!

Det kanske finns de som extraknäcker på en PR-byrå under studietiden eller som arbetar som intendent på ett konstgalleri, men de extrajobben där man kan införskaffa de praktiska kompetenserna som är mest relevanta för ditt framtida jobb inom kultur eller kommunikationsbranschen är få. Kunde jag ha bytt mitt extrajobb på fabriksgolvet till någonting relevant för där jag egentligen ville hamna skulle jag ha gjort det på mindre än en sekund.

Men ofta har man mer erfarenhet än vad man tror, även om det inte tar sig uttryck i en anställning inom kultur- och kommunikationssektorn. Relevant erfarenhet omfattar inte bara yrkeserfarenhet, men kan även omfatta ideellt arbete och engagemang. Ideellt arbete och engagemang är ett underskattat sätt att inte bara få relevant och praktiskt användning av sina teoretiska kunskaper från sin utbildning, men också för att utveckla nya kunskaper. Engagemang i en studentförening är i mina ögon en av de bästa meriterna man kan ha med sig när man ska ut i yrkeslivet. Vem kan säga att de har ett extrajobb som innebär att man har lett projekt, arbetat med budgetansvar, sökt ekonomiska medel och samarbetat med en massa andra verksamheter? Har du begränsade yrkeserfarenheter kommer din framtida arbetsgivare för ditt första jobb med största sannolikhet inte bry sig om de kompetenserna du har, införskaffades under en anställning eller genom engagemang. Det är inte så mycket var du har fått dem, utan att du faktiskt har dem.

Att hitta inspiration i punkens DIY- eller ’Do-it Yourself’-etik i förhållande till sin yrkesidentitet kan låta idiosynkratiskt, men det är ett förhållningssätt som har sina fördelar. DIY-kulturen förespråkar ett individuellt förhållningssätt när det kommer till problemlösning. När Steve Albini, den legendariske musikproducenten och frontmannen för noiserock banden Big Black och Shellac pratar med Psychology Today om punkens DIY-förhållningssätt säger han:

”Du befinner dig själv i en situation och under vissa omständigheter. Du anpassar dig till dessa omständigheter. Du använder dig av de resurser som finns tillgängliga.”

Att vara med i ett indieband på 80-talet betydde att systemet var helt och hållet riggat emot en. Albini menar att man fick arbeta med de förutsättningar som fanns, och det gjorde man: man byggde egna nätverk av musikklubbar, arrangörer, fanzines, DJ:s och även skivbolag.

Musikscenen har förstås andra förutsättningar och villkor än arbetsmarknaden, men framgång inom båda kräver medvetenhet om hur saker ser ut, en vilja att göra någonting åt det och ett engagemang som gör att du införskaffar verktygen att ta dig dit du vill.