Start /  Bloggar /  DIK Bloggen /  Första gången i Almedalen - intryck från en lobbyismfestival
03 2015
JUL

DIK Students ordförande Terese Martinsson i Almedalen.
Foto: Linnéa Jahn

Vissa hävdar att Almedalsbubblan spruckit, och alla jag frågar säger att 2015 års upplaga känns lugnare än “supervalåret” 2014. Dock fanns det fortfarande drygt 3300 programpunkter att välja mellan. Delegationen från DIK student, undertecknad och medlemmen Linnéa Jahn, bevakade framför allt kulturpolitiska punkter.

Seminariet Tillgängliga mötesplatser för alla arrangerades av Folkets hus och parker som precis kommit ut med en rapport om betydelsen av mötesplatser. Projektledaren Karen Austin har rest runt i Sverige, besökt storstad och landsbygd, och kommit fram till bland annat att det finns en vilja att skapa medborgardrivna mötesplatser. Men det saknas ofta resurser, kunskap och offentligt stöd. Kommunal beredskap för långsiktigt stöd behövs liksom mer samverkan både bland lokala aktörer och nationella civilsamhällesaktörer. Bland andra Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister, Murat Solmaz, projektledare LSU och Kerstin Wennergren, chef på Folkets Hus Hammarkullen deltog i diskussionen kring hur olika parter kan samverka för att främja mötesplatser i Sverige i framtiden.

Frågan om mötesplatser är relevant för många yrkesgrupper inom DIK. Vilken roll kan folkbiblioteken få i detta perspektiv? Vilka samarbetsmöjligheter går att finna för att bli en angelägen social funktion? För anställda inom idéburna organisationer, på kulturprojekt, tjänstemän inom offentlig sektor, museianställda eller kan detta bli en viktig fråga. En kultur- och demokratiminister som prioriterar frågan, och inser den demokratiska och sociala betydelsen för så väl unga som gamla, för städer, glesbygd och forna bruksorter, kan vara avgörande

Även Myndigheten för kulturanalys har nyligen utkommit med en rapport - den blev uppmärksammad redan innan Almedalen på grund av sin dystra bild av kultursektorn. Rapporten jämför antalet anställda i den offentliga kultursektorn som är födda i utlandet eller har två utlandsfödda föräldrar, 2001-2004 mot 2009-2012, och visar inte bara att sektorn har blivit sämre under de senaste tio åren utan att den dessutom är sämre än den genomsnittliga svenska arbetsplatsen. Rapporten diskuterades på seminariet Mångfalden i kulturlivet – Hur ser det ut? Varför? Vad gör vi? med bland andra Astrid Assefa, skådespelare, regissör, grundare till kulturföreningen Tryck, Seher Yilmaz, styrelseordförande för Rättviseförmedlingen och Hjalmar Palmgren, filmstödschef på Svenska Filminstitutet. Det blev ett givande samtal om hur problematisk statistiken är och hur vi kan förändra den, och panelen lyfte vikten av representation för att kvalitetssäkra resultat i organisationen, påminnelse om att kvotering är att välja in ny kompetens och att öppna dörrar istället för att jobba i stängda nätverk.

De två seminarierna ovan är bara två exempel på alla de utmaningar som kultursektorn ställs inför, och som även DIK som fackförbund behöver ta ställning till; inte minst frågan om rekrytering och representation.

Almedalsveckan må vara en lobbyisternas lekplats, journalisternas skjutbana och politikernas ankdamm, men - klyschigt nog - är det faktiskt också en mötesplats som verkligen ger tillfälle till samtal. I foträta skor blandas aktivister, kulturelit, politiker, näringsliv, studenter och PR-konsulter på ett sätt som annars är ovanligt. Almedalen är ingen regelrätt branschfest utan en tombola av alla möjliga och omöjliga sektorer och personligheter. En lobbyismfestival värd att delta i.