Start /  Nyheter /  Sista året för magasin Ping
04 2016
OKT
Sista numret av Ping utkommer i slutet av november.

Foto: Anders Haglund

DIK har beslutat att satsa på en tydligare och mer målgruppsanpassad digital kommunikation. Därför upphör magasin Ping till förmån för andra kommunikationskanaler.

Årets utgivning av magasin Ping blir det sista. Från årsskiftet kommer DIK istället arbeta för att tydliggöra och bredda sitt erbjudande till medlemmarna via främst digitala kanaler.

- Magasin Ping är en fin produkt men den senaste läsarundersökningen visar att det är många som inte läser den. Tidningen fyller inte heller samma funktion idag som den gjorde förr, säger DIK:s vd Helen Hellströmer.

DIK har medlemmar inom många olika yrkesområden, i olika skeenden i livet och spridda över landet. En tidning har svårt att tillfredsställa alla och kan bli både för generell och för specifik.

- Att övergå till redaktionellt arbete via målgruppsanpassade digitala kanaler öppnar för att DIK kan bli mer angeläget för medlemmarna just där de befinner sig i livet, säger Helen Hellströmer.

Magasin Ping har varit förbundets medlemstidning sedan hösten 2012. Den ersatte då ”DIK forum” som var medlemstidningen sedan förbundets barndom på sjuttiotalet.

Kommentarer:

  1. 2017-04-17
    Av: Peter

    Jag tror att en papperstidning har stor betydelse för känslan av samhörighet i en förening som DIK. Om tidningen har lästs lite kan det ha berott på innehåll och tilltal. Då kan det vara detta som behöver ändras istället för nedläggning. Frågan om en fackföreningstidnings vara eller icke-vara borde diskuteras brett i förbundet, den nämnda enkäten har i vart fall jag inte hört talas om tidigare.

  2. 2017-02-13
    Av: Jennie

    Jag gillade inte Ping alls eftersom det kändes som en självhjälpsbok. Dvs, tips på hur man skulle vara duktigare på jobbet och exempel på lyckade selfmade arbetare. Väldigt individualistisk och inget om fackligt arbete eller om politik som påverkar arbetslivet. Sådan information som man förväntar sig från en facklig tidskrift uteblev. Istället fick vi artiklar om folk som badade varje dag. För mig var det innehållet och inte formen som var problemet.

  3. 2016-11-22
    Av: Marianne

    Hej, Jag håller helt med föregående inlägg av Paul. Undrar också om den här läsarundersökningen. Det vore intressant att ta del av skälen till att medlemmar inte läser "produkten" Ping.

  4. 2016-10-14
    Av: Paul

    Hej! När medlemstidningen "Ping" ersatte den tidigare "DIK-forum" var det tydligt att DIK inte bara skapade en ny medlemstidskrift, utan även valde att med hjälp av tidningen profilera förbundets nya logotyp och grafiska profil. "Ping", som titeln avslöjar, har från början haft inriktning mot "kommunikation",i praktiken en prioritering av kommunikatörssektorn, vilket är en yrkesgrupp bland de olika grupper som DIK företräder. Redan från början upplevde jag som medlem en sorts dubbelhet, i valet att lansera den nya tidningen "Ping". Vi medlemmar blev "mottagare" av en tjusigt layoutad tidning full med "smarta" tips om hur den egna karriären kan maximeras.. Det kändes nästan som en sk "kundtidning", vilket ännu mer illusterar den paradox som förskjutningen av "Ping" och DIK har inneburit: dels en kommunikation i tydligt marknadsanpassad dräkt, dels ett mer hierarkiskt tilltal där kommunikatörsrollen i dagens marknadsanpassade klimat har uppgiften att "sälja" ledarbudskap. Från medlem i ett fackförbund till...köpare av en viss "tjänst"? Nu kommer "Ping" plötsligt att läggas ner, läser jag i sista numret. Nummer X 2016 blir tidningens sista. Redaktionen motiverar detta med att många medlemmar inte läser tidskriften, att den inte längre "fyller samma funktion" som tidigare. Istället, om jag har förstått saken rätt, kommer riktad information om olika yrkessektorer att skickas via "digitala kanaler", istället för att vara i tryckt form. Jag vet inte vilka medlemmar som DIK har frågat, eller när den "kundundersökningen" gjordes.. Men på ett sätt är jag inte förvånad, eftersom min åsikt är att tidningen har haft ett litet märkligt tilltal, en intern tidning med externinriktat tilltal. Dessutom har varje nummer varit som ett tjockt magasin, kanske för tjock för att hinna läsas av alla. Innehållet har också betonat kommunikationsrelaterade frågor, lite på bekostnad av t ex arkivpedagogik, bibliotek och musei-, arkeologi- och kulturarvsfrågor med mera. Till saken hör att Museimannaförbundet, som jag tidigare tillhörde och som var en del av DIK, slopades tillsammans ned ett par ytterligare fackinriktningar, strax före "nya" DIK-profilen och lanseringen av "Ping". Medlemmar som inte tillhör kommunikatörssektorn har kanske inte känt sig berörda av "Ping":s artiklar? Samtidigt, vill jag säga, att jag har alltid har läst och uppskattat att få en papperstidning, eftersom hela min övriga vardag är full av digitala "kanaler", som för övrigt är en del av den både vardagliga och arbetsrelaterade sfären.. Det är vetenskapligt belagt att vi läser text på skärm och på papper på olika sätt. En fysisk produkt kommunicerar något mera hållbart för hjärnan än en flyktig digital nyhetspuff. Jag vill därför uppmana DIK att fortsätta publicera en medlemstidning i tryck med viktiga reportage och nyheter från hela medlemsområdet: kommunikatörer, antikvarier, bibiotekarier, arkivarier, digitalisatörer med flera. Det behöver inte vara i färg, den behöver inte vara tjock gärna få skickas ut komma varannan månad. De som inte önskar ett pappersorgan kan få välja en digital version istället! Maximera på detta sätt medlemmarnas möjlighet att välja!

 

Lägg till ny kommentar:

Prenumerera på kommentarer
DIK:s kommentarspolicy