Anna Troberg: "Alla har rätt till ett liv i sund balans mellan jobb och fritid"

Sommarledigheten närmar sig för många och ordförande Anna Troberg passar på att skriva om semesterplanering i ordets främsta och viktigaste betydelse: att planera för en längre sammanhållen ledighet för återhämtning och rekreation.

Semesterplanering är ett ord med flera betydelser. På jobbet handlar det om att planera arbetet så att verksamheten fungerar även under sommarmånaderna. Hemma handlar det om att hitta den bästa badplatsen eller om att boka den där resan man sett fram emot sedan länge. Den här texten handlar inte om någondera. Den handlar om semesterplanering i ordets främsta och viktigaste betydelse: att planera för en längre sammanhållen ledighet för återhämtning och rekreation.

Rätten till semester är ingen naturlag. Det är en rätt som tack vare idogt fackföreningsarbete vuxit fram under 1900-talet. Först 1938 fick alla arbetare rätt till två veckors semester. 1963 utökades det till fyra veckor. 1978 tillkom ännu en semestervecka. Fem veckor om året är fortfarande den lagstadgade miniminivån för semester, men i dag har en del genom kollektivavtal ändå upp till sex eller sju veckors semester.

Semester är inte bara skönt och trevligt. Semester är viktigt för både den fysiska och psykiska hälsan. Enligt en rapport från Saco har antalet kvinnliga akademiker som sjukskrivits på grund av stress tredubblats på fem år. Stressrelaterade sjukskrivningar ökar även bland de manliga akademikerna, men i lägre grad. Det är en helt ohållbar utveckling. Ett sätt att stoppa den är att ta semestern på stort allvar.

  1. Planera in en ordentlig semester. Ett par strödagar här och där är inte fel, men de ersätter inte en längre sammanhållen semester.
  2. Koppla bort jobbet. Du har inte semester om du ständigt måste ha koll på jobbmobilen och jobbmejlen.
  3. Koppla av. Alla kopplar av på olika sätt, men det kan vara en god idé att inte fylla semestern med kravfyllda måsten som tar mer energi än de ger.

Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att uppfylla dessa tre punkter. Världen runt omkring är inte alltid så behjälplig. Projekt med deadline mitt i semestern. Chefer som inte tycker att samtal och mejl från jobbet mitt i semestern räknas som arbete. Den egna ovanan att inte släppa taget om jobbet, ens i ett par dagar. Utmaningarna är många, men som anställd har du alltid semesterlagen i ryggen. Är du dessutom med i facket och har ett kollektivavtal i bakfickan, så har du semesterlagen plus dina kollektivavtalade rättigheter i din ringhörna om arbetsgivaren krånglar.

Det finns dock en stor grupp yrkesverksamma vars sommardröm förblir just det – en dröm. För dem finns ingen lagstadgad semester och inga kollektivavtal. De kan inte stänga av jobbtelefonen och strunta i att kolla mejlen i parti och minut. Det är egenföretagarna.

Eget företagande uppmuntras friskt av samhället och det finns därför omkring 800 000 egenföretagare i Sverige. DIK organiserar en del av dem. De är till exempel kommunikatörer, arkeologer, arkivarier och teckentolkar.

Egenföretagare utnyttjar inte trygghetssystemen i samma utsträckning som anställda. Vi vet också att det inte beror på att de är mindre sjuka eller arbetslösa. Det beror på att systemen överhuvudtaget inte är anpassade efter deras förutsättningar. Därför jobbar många egenföretagare när de är sjuka och hankar sig fram på nästan ingenting när uppdragen tillfälligt sinar. En sådan ansträngd ekonomisk situation får naturligtvis också negativa konsekvenser för möjligheten att vara ledig.

Det är förstås orimligt att en stor grupp yrkesverksamma människor fortfarande saknar reell möjlighet till återhämtning och jobbar sönder sig för att de inte omfattas av de trygghetssystem vi för anställda tillsammans filat på i över hundra år. Det måste vi ändra på.

Den svenska modellen är fantastisk, men för DIK är det självklart att den måste kompletteras med en väl fungerande egenföretagarmodell. Alla – även egenföretagare – har rätt till ett liv i sund balans mellan jobb och fritid. Ohälsan ökar snabbt. Vi har inte hundra år till på oss. Därför säger DIK stopp nu.

Anna Troberg, förbundsordförande i DIK