"Den omtalade 'systemkollapsen' har aldrig känts mer fjärran"

Det är på biblioteken integrationen sker. Vår ordförande lyfter konkreta exempel på detta från fem av alla de fantastiska bibliotek som nominerats i Årets bibliotek.

Varje gång någon säger ordet "valrörelse" så kan jag inte låta bli att tänka på när man hugger tag i badkarskanterna och liksom häver sig upp ur vattnet. Det är en bild som muntrar upp. Speciellt när det känns som om alla spärrar släppt och det ohejdat – och lite till mans – sliras på både fakta och mellanmänsklig respekt i kampen om att piska den politiska favorithästen i mål. Det är också en visuell påminnelse om vikten av att utrusta sitt mentala badkar med halkskydd, men hur gör man det? Man kan gå till biblioteket.

Den senaste tiden har jag haft förmånen att besöka en rad bibliotek som nominerats till Årets Bibliotek, ett pris som DIK delar ut varje år på Bokmässan i Göteborg. Det har varit underbart. Temat för årets pris är demokrati och något som slagit mig under mina besök är att den omtalade ”systemkollapsen” nog aldrig känts mer fjärran. Runt om i Sverige tacklar biblioteken varje dag en rad stora samhällsutmaningar med kreativitet och engagemang. Låt mig ta några mycket konkreta exempel från de fem fantastiska bibliotek som gick vidare efter den första utgallringen:

Biblioteket i Arvika arbetar aktivt med att föra invånarna närmare den lokala politiken, bland annat genom att skapa möjligheter att träffa kommunpolitiker. Det är nog så viktigt för alla, men föreställ er känslan hos någon som kommer från en diktatur att plötsligt få sitta och dricka kaffe på tu man hand med sin lokala politiker. Det om något är en snabbkurs i hur den svenska demokratin fungerar när den är som bäst.

Biblioteket i Angered – även det ett bibliotek i ett område som bjuder på särskilda utmaningar – har blivit en så viktig centralpunkt att många flyktingar under den stora flyktingströmmen 20152016 hittade dit redan den första eller andra dagen i Sverige. När personalen frågade hur det kom sig att de kom just dit fick de till svar att ”alla säger att det är till biblioteket man ska gå om man vill ha information och träffa någon trevlig person att börja prata svenska med.”

Länsbiblioteket i Västerbotten har lyckats så väl med sitt arbete med att minska de digitala klyftorna i glesbygden att personalen i ett av deras eRum fick lugna en äldre man som blev upprörd över att personalen vägrade ta emot pengar av honom för den hjälp han fått. Han kunde inte förstå att någon kunde vara så vänlig och hjälpsam utan att kräva något i utbyte. Mannen gick inte bara därifrån med ny digital kompetens. Han fick också med sig helt ny kunskap om bibliotekens demokratiska funktion.

Biblioteket Kronan i Trollhättan har – trots de utmaningar det innebär att vara ett bibliotek i ett av polisen utpekat som ”utsatt område” och där långt över hälften har svenska som andraspråk – lyckats så bra med sina spelifierade läsfrämjande insatser en liten flicka inte lät något stå mellan henne och hennes nästa ”level” i läsande. Hon rymde därför helt sonika från dagis för att gå till biblioteket och återberätta den senaste boken hon läst för sin bibliotekarie.

Biblioteket Punkt 127 i Bredäng – där man dagligen arbetar till rytmen av den vältrafikerade tunnelbanelinje som löper rakt ovanför genom ett utmanande område – har gått från att vara en plats som människor inte vågade besöka till en välkomnande och trivsam plats på två år. Hur? Genom att ledning och personal ser och tror på människan. En av de värsta bråkstakarna erbjöds chansen att rappa på biblioteket i utbyte mot två biobiljetter. Han dök upp nyfriserad och rappade med den äran och har inte stökat sedan dess. Systemkollaps, någon?

Det är på biblioteken integrationen sker. Där tränas språket. Där finner man sig själv. Där överbryggas de digitala klyftorna. Där främjas läsning och bildning. Där möts man. Där frodas den svenska demokratin. Om det finns en specifik svensk själ, så finns den – tillgänglig för alla – på biblioteken runt om i landet. Så, nog är det väl märkligt att ju mer politiker säger sig värna om det svenska, desto mer villiga tycks de vara att underminera bibliotekens uppdrag och begränsa vilka som får ta del av deras utbud och arbete.

Den nationella biblioteksstrategin skriver träffande och riktigt om biblioteken som en del av totalförsvaret. När samhället hotas av mörkermän som kränger idén om systemkollapsen för att söndra och härska, så erbjuder biblioteken den raka motsatsen. Min högsta önskan just nu är att alla besöker ett bibliotek och drar nytta av möjligheten till upplyst och fri åsiktsbildning innan de går till valurnan.  

Anna Troberg, förbundsordförande i DIK