Anna Troberg: "Det finns en ofantlig styrka i att höja sina röster tillsammans"

Med två veckor kvar till jul och ett knappt år till DIK:s kongress summerar vår ordförande Anna Troberg 2017 och blickar framåt mot ett händelserikt 2018.

Det är knappt ett år kvar till DIK:s kongress och vi har dragit igång förberedelserna. Det handlar dels om allt det praktiska. Hur ser vi till att medlemsdemokratin fungerar som den ska? Hur kommunicerar vi vad som händer på ett sätt så att alla vet när och hur de har möjlighet att påverka? Men, det handlar också om det mer politiska och visionära. Vad är DIK? Vad tycker DIK? Hur kommunicerar DIK allt detta?

Det praktiska dirigeras med den äran av Amanda Sjöquist som kommer att guida oss genom kongressåret. De mer politiska och visionära bitarna är ett gigantiskt grupparbete som jag hoppas att så många som möjligt kommer att ta del av. Några har redan börjat.

Nyligen träffades ett 40-tal DIK:are från hela landet på Hållplats, ett slags kick off inför kongressåret. För lokalfackligt aktiva och andra medlemmar är det en möjlighet att diskutera DIK och vart vi är på väg, samt att bygga kontaktnät. För styrelsen är det en ovärderlig möjlighet att lyssna.

Så, vad är DIK och vart är vi på väg? För att kunna svara på de frågorna måste man ha en aning om vad vi vuxit ur. På Hållplats pratade författaren Mats Wingborg om sin rapport Facket och den nordiska modellen. Dessutom levererade vår utredare Bo Westas en rafflande genomgång av DIK:s egen historia. Det har hänt mycket under de snart 45 år som DIK har funnits, men en sak är konstant. DIK har aldrig tigit still. Vi har tagit fajten.

Under Sacokongressen nyligen fick jag i en fikapaus ännu ett bevis på det. Jag träffade DIK:s mångåriga förbundsordförande Britt Marie Häggström. Hon berättade att hon, när pappa Le Pen härjade som värst och den politiska styrningen av biblioteken i Frankrike var ett faktum, reste runt i landet och talade sig varm för bibliotekens frihet. Något som naturligtvis inte var helt riskfritt, men ack så viktigt.

Jag plockar med mig många saker från diskussionerna på Hållplats. Det starkaste budskapet är dock just detta: DIK ska fortsätta att ta fajten – i förhandlingar, i federationer och i den offentliga debatten. Och det budskap jag skickar tillbaka till alla er är detta: Självklart! DIK kommer att fortsätta ta fajten. Varje gång.

En viktig fajt att ta är #metoo. Tusentals kvinnor har i #akademiuppropet vittnat om de sexuella trakasserier och övergrepp de tvingats utstå under sin utbildning. Ytterligare tusentals kvinnor har vittnat om att dessa övergrepp sedan följer dem ut i yrkeslivet. Bland dessa finns även arkeologer i #utgrävningpågår och kommunikatörer i #sistabriefen. Men, så klart också alla andra yrkesgrupper som DIK organiserar. Ingen yrkesgrupp är förskonad.

Även inom fackföreningsrörelsen finns unken gränslöshet med sexuella förtecken.

Med tanke på dessa tusentals vittnesmål kan jag inte låta bli att förundras över att några kvinnor alls orkat ta sig genom en högre utbildning fram till examen. Än mer förundras jag över att så många trots allt orkat ta sig fram i yrkeslivet. Att några av dem dessutom funnit orken att ta sig an fackliga förtroendeuppdrag är ett bevis på deras i det närmaste omänskliga styrka och beslutsamhet. Men, dessa fantastiska kvinnor har gått ur askan i elden. Även inom fackföreningsrörelsen finns unken gränslöshet med sexuella förtecken, vilket framkommit med all önskvärd tydlighet i uppropet #inteförhandlingsbart.

Sedan har vi alla de kvinnor fyllda av talang och kompetens som vi förlorat någonstans på vägen. Alla de som av förståeliga skäl inte orkade. Hur många var de? Vart tog de vägen? Det mänskliga lidandet är tyvärr svårt att mäta. Dessutom sopas de mänskliga värdena ofta under mattan. Cash is king. Så låt oss istället försöka oss på en gissning kring vad den monetära kostnaden för mäns gränslöshet mot kvinnor inom utbildningsväsendet, yrkeslivet och fackföreningsrörelsen skulle kunna vara. Min gissning är att vi talar om miljarder. Varje år.

#metoo rasar fortfarande, men det långsiktiga arbetet med att förvalta det vi lärt oss har redan börjat. Just nu samlas diverse olika intressenter i alla möjliga olika konstellationer för att prata om hur vi bäst gör det. DIK deltar aktivt i flera av dem. Dessutom har DIK:s styrelse i dagarna initierat ett omfattande arbete med de frågor som #metoo väckt. DIK ska vara väl rustade att hjälpa våra medlemmar i dessa frågor, både förebyggande och mer akuta situationer. DIK ska vara en av de goda krafterna i samhället som bidrar till positiv förändring.

Det finns en ofantlig styrka i att höja sina röster tillsammans. Både fackföreningsrörelsen och #metoo bygger på den idén. Så, låt oss använda vår gemensamma kraft till fullo. Alla ni som är drabbade, alla ni som vill bidra till en lösning: DIK backar er och ställer hela kraften i den fackliga organiseringen till ert förfogande.

Slutligen, vill jag passa på att önska er alla en riktigt god jul. Ta vara på julledigheten. Även fackliga kämpar behöver vila. 2018 ger vi järnet.

Anna Troberg, förbundsordförande DIK