"Samhällets samlade budskap till oss hbtq-personer: Ni hör inte riktigt hemma här"

Det finns en utbredd uppfattning om att vi i Sverige är färdiga med hbtq-frågorna. Så är det tyvärr inte. I år är det EuroPride i Stockholm och Göteborg, men ordförande Anna Troberg påminner om att kampen för hbtq-personers lika rättigheter och möjligheter är långt ifrån över.

Under Almedalsveckan gav polisen Nordiska motståndsrörelsen tillstånd att demonstrera utanför RFSL:s lokal. RFSL lämnade in en överklagan som raskt avslogs. Förvaltningsrätten ansåg inte att polisens beslut att låta nazister punktmarkera hbtq-personer angick RFSL. Men, om polisens beslut inte angick RFSL, vem angår det då? Angår det dig? Angår det mig? Angår det någon alls?

Självklart angår nazisternas framfart i landet oss alla. Rättsväsendets valhänta hantering av dem angår också oss alla. Varje gång någon utsätts för diskriminering angår det oss alla. Det angår oss som individer, men det angår också hela fackföreningsrörelsen. Vår grundidé bygger på att vi genom att stå starka tillsammans kan backa upp den enskilde när det behövs. Vi är en irriterande maktfaktor som totalitära rörelser tycker genuint illa om och deras ogillande ska vi bära som en hedersbetygelse.

I år är det EuroPride i Stockholm och Göteborg. Det betyder att människor från hela Europa kommer att komma till oss för att fira kärleken och för att tillsammans fortsätta kampen för hbtq-personers lika rättigheter och möjligheter. Det är en kamp som dessvärre fortfarande behöver utkämpas – även här hemma i Sverige.

Det finns en utbredd uppfattning om att vi i Sverige är färdiga med hbtq-frågorna. Så är det tyvärr inte. I själva verket har den positiva utvecklingen i flera avseenden avstannat. Sverige har på bara åtta år rasat från en hedrande förstaplats till en snöplig delad tiondeplats på ILGA:s (International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association) hbtq-rankning av Europas länder. Vi håller på att tappa greppet om hbtq-frågorna och det får så klart negativa konsekvenser för många människor – till exempel för unga hbtq-personer på väg ut i arbetslivet.

MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) har tittat närmare på unga hbtq-personers situation i Sverige. I rapporten ”Bredda normen” har de också jämfört sina resultat med internationella studier. Mönstret som framträder är tydligt. Hbtq-ungdomar har det generellt tuffare än andra unga. Deras levnadsvillkor är sämre. De är mer utsatta för våld och diskriminering. Deras fysiska, psykiska och sociala välbefinnande är sämre.

Hbtq-ungdomar kommer dessutom senare in i studier och arbetsliv. Medan andra är upptagna med att välja en utbildning som matchar intressen och talanger, går många hbtq-ungdomars energi åt till att finna sig själv. När de väl väljer utbildning och framtida yrke låter de ofta intresse och talang stå tillbaka för ett krasst säkerhetstänk. En del väljer en utbildning som för dem bort från ett otryggt hem, andra ett yrke som minimerar kontakten med kolleger och kunder och därmed även risken för trakasserier och diskriminering.

DIK arbetar året runt mot diskriminering och för bättre inkludering och ett tryggare arbetsliv. Det är ett viktigt arbete som hjälper många, men vi kan inte på egen hand radera den grundläggande otrygghet och känsla av utanförskap som många hbtq-personer bär på. Resten av samhället måste axla sin del av ansvaret. Allt hänger ihop.

Ett kostymklätt ointresse för hbtq-frågor i maktens korridorer lämnar plats åt mörka krafter med ett direkt intresse av att skada. Regnbågsflaggor som brinner runt om i landet. Prideparader som attackeras. Hbtq-aktivister som tvingas till tystnad på grund av hat, hot och misshandel. Allt detta bildar samhällets samlade budskap till oss hbtq-personer: Ni hör inte riktigt hemma här.

Med det i åtanke är det inte alls konstigt att unga hbtq-personer i dag låter säkerheten gå före annat när de väljer utbildning och arbete. Det är däremot högst märkligt att samhället i stort tycks finna det gott så. Det gör inte DIK. Det är dags att ro hbtq-rättigheterna ända in i mål och våga stå upp för dem varje gång de utmanas. Bara då kommer unga hbtq-personer få möjlighet att fritt få välja sin egen väg i livet.

Den 16 augusti är det fackens dag på EuroPride i Göteborg. Lokala DIK:are och jag kommer att finnas på plats. Kom och säg hej och få lite tjusig DIK-Pride-swag! Du kan dessutom gå med Saco och DIK i Göteborgs Prideparad den 18 augusti.

Anna Troberg, förbundsordförande i DIK