"Arbetsmiljölagen firar 40 år – hur väl står den sig 2017?"

Arbetsmiljölagen fyller jämnt. DIK:s utredare Lisa Gemmel ser tillbaka på fyra decennier av både omvälvande samhällsförändringar och enastående teknisk utveckling och frågar sig: hur modern är lagen idag?

Vad är egentligen arbetsmiljö? Det enkla svaret är allt som finns omkring dig, som du använder och som du utsätts för när du arbetar. Det är arkeologens repetitiva rörelser när hen gräver, bibliotekariens möte med medborgarna, kommentarerna kommunikatören får hantera via arbetsgivarens sociala medier.

DIK:s medlemmar befinner sig i dag långt ifrån den verklighet som rådde för 40 år sedan då arbetsmiljölagen klubbades igenom i riksdagen. Datorer, robotar och telefoner som inte sitter fast i väggen har bidragit till att många arbeten ser helt annorlunda ut än de gjorde för 1977. Men på många sätt är ändå allt lika.

Arbetsgivares arbetsmiljöansvar är det samma. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete ska utföras på alla arbetsplatser. De tre delarna undersöka, genomföra och följa upp ska ses som ett ständigt pågående flöde. I det ska hela arbetsmiljön ingå, det vill säga den fysiska, den psykosociala och den digitala. Allt med syftet att vår arbetsmiljö inte ska skada oss eller gör oss sjuka.

I maj släppte DIK en rapport om medlemmarnas digitala arbetsmiljö. Rapporten vittnar om bristande inflytande och uppföljning och en arbetsmiljö som ökar stressen. Samtidigt förbättras kvaliteten på arbetet som utförs när digitala hjälpmedel och verktyg används.

Det finns helt enkelt för- och nackdelar med ett allt mer digitaliserat arbetsliv.

Digitaliseringen har även gjort att nya fenomen som arbetsmarknaden som egenanställningar och plattformsanställningar gör arbetsmiljöansvaret luddigt. Och hur ska arbetsgivaren kunna kontrollera arbetsmiljön på de tillfälliga arbetsplatser som ett flexibelt arbetssätt ger möjlighet till?

I en statlig utredning som kom i våras, ”Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön?”, menade utredaren att i det stora hela behöver arbetsmiljölagen inte anpassas efter den nya arbetsmarknad som börjar växa fram. Snarare är det så att arbetsmiljölagen behöver börja tillämpas.

Kanske är det helt enkelt så att det största problemet inte är att arbetsmiljölagen har 40 år på nacken, utan att föreställningen om hur ett systematiskt arbetsmiljöarbete ska utföras har det?

När stress och psykiska diagnoser är den största orsaken till ökningen av sjukskrivningar bland akademiker, hjälper det nämligen föga att kunna ställa in rätt höjd på kontorsstolen. Allt mer slimmade organisationer ska utföra mer arbete på färre anställda, då är det ett organisatoriskt och socialt arbetsmiljöarbete som krävs.

Verktygen finns där. Så sent som för knappt två år sedan beslutades det hos Arbetsmiljöverket om en föreskrift och organisatorisk och social arbetsmiljö. I samband med det har det på flera håll tagits fram checklistor och annat för att på bästa sätt kunna arbeta med den psykosociala arbetsmiljön. För det behövs.

Analyser från Försäkringskassan och forskning visar att det finns en tydlig samvariation mellan upplevda brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön och risken att bli sjukskriven på grund av en psykiatrisk diagnos. Just den typen av diagnoser som ökar hos akademiker.

Efter snart 40 år med arbetsmiljölagen får det ändå konstateras att den tjänat oss väl. Lagen, och de förordningar som Arbetsmiljöverket beslutat om, lägger en bra grund för ett fullgott arbetsmiljöarbete. Den största utmaningen ligger i att systematiskt arbeta med arbetsmiljön, och det är ett ansvar som arbetsgivarna måste ta, gärna med stöd från ett skyddsombud.