Portning på bibliotek är inte rätt lösning

Svaret på de utmaningar och problem som biblioteken möter finns inte i ett tillträdesförbud, det skriver DIK:s utredare Mikael Nanfeldt.

Under våren har DIK yttrat sig över promemorian ”Straffrättsliga åtgärder mot tillgreppsbrott och vissa andra brott, Ds 2019:1”. Den särskilda utredaren har haft i uppdrag från regeringen att undersöka om man kan skärpa lagstiftningen kring vissa typer brott, till exempel stöld- och häleribrott och integritetskränkande brott såsom inbrott i bostäder. Men uppdraget har också handlat om att ta fram ett förslag på ett tillträdesförbud till lokaler dit allmänheten har tillträde, särskilt utpekat i utredningsdirektivet är butiker och simhallar. Till listan av lokaler har utredaren själv adderat till bibliotek. Det som DIK särskilt har fokuserat på är utredningens andra del, det vill säga frågan om tillträdesförbudet till vissa lokaler, då det är något som har konsekvenser för biblioteken.

Det som är intressant med utredningen är att den, efter en mycket grundlig genomlysning, kommer fram till att ett tillträdesförbud inte bör införas, men ändå, trots det, presenterar ett förslag om hur förbudet bör utformas. Regeringen har beställt ett förslag om tillträdesförbud, och det får man, trots att utredaren själv, med tydliga och väl grundade argument beskriver varför det inte är en bra idé. Utredarens argument mot ett sådant tillträdesförbud är att om man ställer alla skälen för ett sådant förbud mot de lagstadgade rättigheter som individen äger, så väger skälen inte tillräckligt tungt. Utredaren är i texten väl medveten om att det finns problem och svåra utmaningar som återkommande drabbar biblioteken, vissa bibliotek mer än andra, men menar att det ändå inte är tillräckliga skäl för ett tillträdesförbud. DIK delar den uppfattningen. Liksom utredaren ser DIK att biblioteken och bibliotekarierna är en utsatt funktion i samhället, men frågan är var man börjar om man vill vara lösningsorienterad och åstadkomma en långsiktig förändring.

På ett förtjänstfullt sätt beskriver utredaren bibliotekets roll i samhället och den särskilda ställningen biblioteket har ur demokratisk synvinkel. Det finns få, om ens någon, institution som möter medborgarna på det öppna och inkluderande sätt som biblioteket gör. Till biblioteket kan man gå av en mängd olika anledningar: läsa, plugga, fika, lyssna på uppläsningar eller musik, höra ett föredrag eller en debatt, låna media, delta i ett maker-space, osv. Det är en i allra bästa mening djupt demokratisk institution; vi är alla där på lika villkor och det krävs ingenting av oss, jo om man vill fika så kostar det en slant men det kan man hoppa över om man vill. Dessutom är biblioteket, till skillnad från i stort sett alla andra institutioner i samhället generationsöverskridande, här möts alla åldrar.

Utredaren pekar på en annan väsentlig samhällsfunktion som biblioteket fyller, och det handlar just om dess demokratifunktion. Ofta, inte minst i många mindre kommuner, finns det ett medborgarkontor i bibliotekets lokaler eller i dess omedelbara anslutning, dit medborgarna kan vända sig för att få samhällsinformation. Dessutom fungerar biblioteken ofta som vallokaler.

Varje förändring av den inkluderande demokratiska öppenheten som biblioteken representerar måste, menar DIK, behandlas med yttersta försiktighet. Samtidigt vill DIK vara väldigt tydliga med att de problem som många bibliotek och bibliotekarier möter är i alla avseenden oacceptabla. De måste åtgärdas! Sedan 2015 genomför DIK vartannat år en enkätundersökning bland förbundets medlemmar som undersöker arbetsmiljön på våra bibliotek. Och tyvärr är trenden tydligt negativ. Arbetsmiljön för många av landets bibliotekarier är både pressad och svår, där alla möjliga situationer från det lite störande till direkta hot förekommer. I skrivandes stund är inte rapporten för 2019 klar (presenteras inför bokmässan i Göteborg), men det finns väl tyvärr inget som tyder på en vändning i positiv riktning.

Ändå menar DIK att svaret på de utmaningar och problem som biblioteken möter inte finns i ett tillträdesförbud, och i det avseendet är DIK helt överens med utredarens egentliga ståndpunkt. Hur man ska komma tillrätta med problemen ligger inte i utredningens direktiv, och hör väl kanske inte till utredarens kompetensfält, men man förstår av texten att det som sker i biblioteket är en spegling av det som händer i samhället. DIK menar att en huvudanledning till att situationen är som den är på många av våra bibliotek beror på nedmonterade strukturer i samhället. Roten till de problem man önskar komma tillrätta med genom ett tillträdesförbud finns inte i biblioteket, den måste man söka utanför dess dörrar. Arbetsgivare, myndigheter, kommuner, regioner och regeringen måste alla ta sitt övergripande samhällsansvar om den negativa utvecklingen ska brytas. Enda vägen till en hållbar miljö och arbetssituation i våra bibliotek är ett socialt hållbart samhälle. DIK menar att det är dags att gå från ord till handling och värna och utveckla den fullständigt unika institution som biblioteket utgör i vårt samhälle. Bygg ett socialt hållbart samhälle och ge än mer resurser till våra bibliotek och bibliotekarier.

Mikael Nanfeldt, utredare

Läs hela remissyttrandet här.