Studentspaning: "Aldrig försent att börja om"

Pia Nilsson, lingviststudent på Göteborgs Universitet, skriver om förhandlingsbara identiteter, #metoo och hur det är att börja plugga vid 32.

Att börja sina universitetsstudier som 32-åring med sexton år av arbetslivet bakom sig ger ett annorlunda perspektiv på såväl studierna som studiemiljön. För mig var det först när jag började studera och fick uppleva kulturskillnader som jag blev uppmärksam på min tidigare arbetsmiljö och kultur. Plötsligt blev det tydligt att mycket av det som kan ses som en del av identiteten är något man fostrats in i.

Ett konkret exempel på det är matvanor. På min tidigare arbetsplats inom byggbranschen fick jag otaliga kommentarer på min matlåda då den innehöll veckans vegetariska lunchrätt. Där var det uppseendeväckande att äta vegetariskt en dag i veckan och inget man gärna tog upp varken med kollegor eller kunder. När jag öppnar min lunchlåda på Göteborgs universitet inser jag att min låda är den enda som innehåller kött. Här diskuteras vilka vegetariska produkter som har bäst konsistens och vad som passar bäst med vilka kryddor. På min tidigare arbetsplats såg jag mig själv som halvvegetarian, medan jag på universitetet känner mig som en köttkung. Självbilden är med andra ord förhandlingsbar beroende på omgivningen.

Just nu skriver jag en kandidatuppsats i lingvistik som handlar om rörläggarslang. Slangord kan avslöja talargruppens attityder till olika fenomen som benämns och därmed ge en bild av talargruppens relation till samhället. Dessa slangord ger bl.a. en ganska snäv bild av manlighet. Det finns en mängd ord som talar om hur en man inte får vara eller göra, men färre som faktiskt säger vad man får göra som man.

Nu när #metoo är ett faktum funderar jag över skillnaderna i byggbranschen och universitetsvärlden. För skillnaderna är stora. Inte bara vad gäller köttkonsumtion utan även hur män tillåts vara. Jag minns min första termin på universitet och hur förvånad jag var över hur killarna där klädde sig och hur de pratade. Återigen blir det tydligt att man fostras in i en identitet och den faktiskt är förhandlingsbar.

Visst har jag hört talas om studentuppror i #metoo, men efter mina fem terminer på Göteborgs universitet förefaller det helt otänkbart. Kanske beror det på att jag är fostrad in i en sexistisk kultur och att den utgör min måttstock, men en sak är jag i alla fall säker på: på Göteborgs universitet blir ingen kallad för Schlager-Tore p.g.a. en randig kylväska med gälla färger för att ha sin lunchlåda i.

En sak är jag i alla fall säker på: på Göteborgs universitet blir ingen kallad för Schlager-Tore p.g.a. en randig kylväska med gälla färger.

Vad jag menar är att #metoo även berör män och då menar jag inte som förövare. För att komma vidare i jämställdhetsfrågan behöver män få en bredare bild av hur en man får och kan vara. Det är lättare sagt än gjort. Jag har själv upplevt vilken kulturkrock det kan vara att byta miljö och då är det lätt att ta det trygga och invanda i försvar. Men det betyder inte att man inte ska försöka. Att så frön kan tyckas smått, men en del frön växer och blir fina plantor.

När den omåttligt populära boken ”De ditt barn 100 möjligheter istället för 2” diskuteras är det främst kvinnor som hyllar den och jag föreställer mig att de många gånger har flickor i åtanke när de tar upp olika exempel på hur råden i boken kan omsättas i praktiken. En bok som denna är precis lika viktig för pojkar, precis som #metoo är för män. Identiteter är förhandlingsbara. Förändringen är pågående. Framtiden är hoppfull och det är aldrig försent att börja om.         

Pia Nilsson,
student på institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs Universitet

Är du medlem i DIK och vill dela med dig av tankar kring hur det är att vara student idag, kopplat till någon av DIK:s yrkesgrupper och utbildningsområden? Skicka din studentspaning till lisa-rut.sandbladh@dik.se.

DIK väljer ut ett antal spaningar per år som publiceras i DIK:s kanaler och belönas med 2000 kronor i arvode.