Vart tog kulturpolitiken vägen?

I går presenterade regeringen budgetproposition för 2020. DIK saknar ordentliga satsningar på museer och bibliotek och efterlyser mer sammanhållna satsningar på kompetensutveckling.

De kulturpolitiska målen som slagits fast av riksdagen säger att: ”…kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.” Vackra ord och hög målsättning, men den budget som presenterats gör det inte lättare för kultursektorn att nå dit. Avsaknaden av nödvändiga satsningar på kulturområdet är inte förvånande, då kulturen är en vit fläck i Januariavtalet. Vi riskerar att gå tre ytterligare år till mötes med en kultursektor som bara får tillräckligt för att hålla näsan över vattenytan.

Därför efterlyser DIK tydliga satsningar och framåtdrivande reformer på kulturområdet. Dessutom behövs större och mer koncentrerade satsningar på kompetensutveckling.

DIK vill särskilt lyfta följande:
• Avsaknaden av en långsiktig museipolitik är slående. Utmaningar med kompetensutveckling, hantera samlingar och att bredda sin publik löses inte med ytterligare 10 miljoner.
• Biblioteken måste få mer resurser. Misslyckas politiken fortsättningsvis att se bibliotekens potential för att möta den desinformation som hotar att destabilisera demokratin underutnyttjar vi vårt effektivaste vapen.
• Hög sysselsättning och ett effektivt resursutnyttjande av den arbetsföra delen av befolkningen kräver att alla ges möjlighet att fylla på med kompetens hela arbetslivet. Med de insatser som görs i budgeten räcker inte långt och når för få.

Här följer en mer utvecklad kommentar.

Museum
Regeringen satsar ytterligare på fri entréreformen på museerna och stärker med ytterligare 10 miljoner kronor. Det betyder att de museer som omfattas av reformen nu kommer tilldelas 90 miljoner. Det är viktigt att sänka onödiga trösklar för att fler ska kunna ta dela av kulturlivet. Museernas samlingar tillhör vårt gemensamma kulturarv och det bör vi ha fri tillgång till. Samtidigt konstaterar DIK att det alltjämt finns problem beträffande fri entréreformen.

Myndigheten för Kulturanalys har i sina undersökningar konstaterat att den ökning av antalet besökare som skett i samband med att fri entré infördes till huvudsaklig del inte bestått av nya besöksgrupper, utan det är samma besökare som går fler gånger. Så även med fri entré kvarstår trösklarna, och de måste övervinnas. DIK efterlyser reformer som möjliggör för museerna att ta sig an den utmaningen. Museerna äger kunskap, erfarenhet och vilja att arbeta med frågan om breddade besöksgrupper, men det saknas resurser.

Museernas mycket pressade ekonomiska situation sätter hinder för verksamheten på alla plan. Museilagen säger uttryckligen att museerna ska bedriva en aktiv samlingsförvaltning, men hur ska det vara möjligt när det saknas pengar, personal och dugliga magasin. Det publika uppdraget säger att man ska vända sig till alla, jobba med sociala frågor, bedriva deltagardriven verksamhet, vara kunskapsutvecklande och bistå forskningen osv. Samtidigt som museerna har en personal som dignar under alla uppdragen (och ständigt nya som tillkommer) och den övergripande ambitionen att möta allas behov.

Museernas situation kan bara beskrivas som mycket pressad och DIK efterlyser tydliga, visionsdrivna och genomtänkta reformer och satsningar på museiområdet.

Glöm inte biblioteken i satsningarna för att minska segregation
I budgeten ökar regeringen tillskotten till kommunerna. DIK vill här betona att det är avgörande att biblioteken får ta del av dessa medel. Enligt en undersökning från Biblioteksbladet minskade nästan en fjärdedel av landets kommuner sin biblioteksbudget 2019. Om pengar inte öronmärks för biblioteken är det troligt att denna utveckling kommer att fortsätta.

Minskade resurser får konsekvenser. I en rapport som DIK presenterar nästa vecka kan vi se att problem med social oro, våld och skadegörelse ökar på biblioteken. En orsak är också att andra samhällsinstanser så som psykiatri, missbruksvård och ungdomsverksamhet drar ned på sin verksamhet, vilket gör att utsatta människor i högre grad söker sig till biblioteken.

Budgetnedskärningar är ofta mest påtagliga i områden som redan är socialt utsatta, och på vissa orter blir biblioteken den enda öppna platsen kvar för allmänheten. DIK välkomnar därför satsningarna på drygt 410 miljoner till kommuner med socioekonomiska utmaningar och ytterligare 85 miljoner för att motverka segregation på lokal nivå. Att kommunerna nu får möjlighet att genomföra insatser för barn och unga, utbildning, ökad sysselsättning och stärkt demokrati kan bidra till att förbättra situationen på biblioteken.

Bibliotekens uppdrag är stort och komplext. De ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning, samt främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning. För att uppnå det och samtidigt säkra en trygg arbetsmiljö, är tillräckliga resurser en nödvändighet.

Mer resurser gör att biblioteken kan undvika ensambemanning och öka kompetensen kring hur hotfulla situationer kan hanteras. Samtidigt ger det personalen möjlighet att bygga relationer med och arrangera aktiviteter för lokalbefolkningen, vilket kan leda till en lugnare miljö. Med mer resurser finns också större möjlighet till samverkan med andra verksamheter som skola, fritidsgård och socialtjänst.

Det saknas satsningar på skolbiblioteken
Forskning visar tydligt att ett aktivt läsande som ung är en väsentlig nyckel till allt annat lärande under uppväxten, och resten av livet. Därför anser DIK att det är problematiskt när regeringen ställer anslag mot varandra, som sker när Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter för bibliotekens arbete med att nå ungdomar i socioekonomiskt svaga miljöer istället ska användas till läsfrämjande insatser, med motiveringen att Stärka bibliotek redan tillgodoser ändamålet för att nå ungdomar i socioekonomiskt svaga miljöer. Förslaget innebär förvisso en satsning på 25 miljoner årligen för 2020 och 2021, men DIK menar att svaret på många av de stora samhällsutmaningarna finns i ännu större satsningar på biblioteken.

Bibliotekens roll i samhället, oavsett om det rör sig skolbibliotek eller folkbibliotek, kan svårligen överskattas. Skolbiblioteken måste stärkas avsevärt, och de måste bemannas av utbildad bibliotekspersonal. Skolbiblioteken spelar en nyckelroll i flera avseenden. För det första är det genom skolbiblioteken som skoleleverna stärks i sin medie- och informationskunskap, något som är avgörande om regeringen vill se en positiv utveckling av den källkritiska kompetensen och motverka den negativa utvecklingen mot ökad faktaresistens.

I budgeten för 2020 lyfter regeringen bland annat att det behövs forskning och kunskap för att bemöta faktaresistens. Här vill DIK betona att våra yrkesgrupper inom kultursektorn på exempelvis bibliotek, museer och arkiv är särskilt utbildade i källkritik, historisk evidens och informationshantering. Deras kunskap måste tas tillvara.

Kulturskolan
En viktig satsning är att regeringen återställer budgeten för kulturskolan till den nivå som gällde innan Moderaternas och Kristdemokraternas besparing i samband med budgeten 2019. Det betyder att kulturskolan med budget för 2020 uppgår till samma nivå som tidigare, dvs 100 miljoner kronor årligen. Kulturskolan är en viktig del i vårt kulturliv. För det första gör det möjligt för barn och unga att både ta del av kultur, men också utveckla sin egen skapande förmåga. Forskning visar att kreativa aktiviteter som musik, dans, teater och bildskapande positivt påverkar vår lärande förmåga. Kulturskolan ska vara en lika självklar del som den övriga skolan.

Det finns också stor utvecklingspotential i kulturskolan. Genom satsningar på detta område möjliggör man måluppfyllelse även på andra kulturområden. Skapande och fysisk aktivitet bör vara viktiga aktiviteter i alla barns uppväxt, det gagnar hela samhällets utveckling. Det måste påpekas att regeringen återställer kulturskolebudgeten till ursprunglig nivå, men genom övriga kostnadsökningar i samhället är resultatet att budgeten minskar i reala mått. DIK vill se ytterligare satsningar på kulturskolan i kommande budgetar, satsningar som ger real budgetförstärkning.

Regeringens insatser för kompetensutveckling är allt för små och splittrade
I budgeten för 2020 ökar regeringen resurserna till kunskapslyft och omställning. Bland annat satsar man på kompetensutveckling för lärare, svenska från dag ett för nyanlända och ett större kursutbud inom yrkeshögskolan. Satsningarna är viktiga, men för att på riktigt trygga kompetensförsörjningen räcker det inte med små insatser riktade till enskilda grupper. DIK efterlyser istället en bred reform för kompetensutveckling som omfattar alla arbetstagare.

Även satsningen på utvecklingstid missar stora grupper på arbetsmarknaden. Genom reformen ska anställda få möjlighet att utveckla sin kompetens, samtidigt som någon som är arbetslös tar den anställdes plats. DIK har kritiserat förslaget i ett remissvar, bland annat för att många grupper som är i minst lika stort behov av kompetensutveckling, så som egenföretagare, uppdragstagare och visstidsanställda, inte omfattas av förslaget. Eftersom förslaget bygger på att en vikarie ska ta den utvecklingslediges plats kan det också bli svårt att nyttja ledigheten för de som arbetar inom yrken där det redan råder arbetsbrist eller finns behov av specialister, vilket exempelvis är fallet för bibliotekarier.

DIK ser istället behov av fler och mer flexibla möjligheter till kompetensutveckling som går att kombinera med arbete. Det behövs fler korta kurser, kurser på låg fart och utbildningar på distans. Det är bra att regeringen ska se över hur studiemedelssystemet bättre kan underlätta utbildning högre upp i åldrarna. Men systemet behöver också anpassas för kortare och mer lågintensiva studier.

Yrkesverksamma har högre levnadsomkostnader än unga studenter och det räcker sällan med enbart CSN-lån för att täcka inkomstbortfallet. För att fler ska kunna vidareutbilda sig anser DIK att det behövs en bred finansieringsmodell för kompetensutveckling. Här kan man med fördel använda sig av a-kassa, socialförsäkringar eller andra befintliga regelverk. En sådan modell kan komma fler grupper till del än de som är tillsvidareanställda, och kan också nyttjas av de som arbetar i yrken där resurser är knappa och kompetensutveckling sällan prioriteras. Då det är vanligt i kvinnodominerade yrken och sektorer kan en sådan modell också få positiva effekter för jämställdheten. Att alla, oavsett anställningsform, får tillgång till kompetensutveckling är avgörande för att möta behoven på arbetsmarknaden.

Behov av mer satsningar på humaniora
Utbildningarna måste också vara relevanta och möta behoven på en föränderlig arbetsmarknad. DIK ser stort behov av mer satsningar på utbildningar och relevant uppdragsutbildning inom humaniora och samhällsvetenskap. Många yrken och arbetsuppgifter kommer att förändras och försvinna till följd av automatisering och digitalisering. Men kunskap och kompetens inom humaniora och samhällsvetenskap så som tolkningsförmåga, retorik, kritiskt tänkande, etiska och filosofiska frågeställningar, språk, interkulturell kompetens med mera är svåra att automatisera och kommer spela en allt större roll på framtidens arbetsmarknad. Att satsa på dessa ämnen kan bidra till att lösa kompetensbrist men också en rad sociala, miljömässiga och säkerhetspolitiska samhällsutmaningar.