Gå till innehåll

Anders Bucht: "Gratisarbete är inte en lösning"

Anders Bucht high

Obetald praktik kan vara ett sätt att få in en fot i kommunikationsbranschen. Men att jobba gratis, många gånger i princip helt utan handledning och utan något som helst löfte om en fortsättning, är gratisarbete. Det skriver DIK:s utredare Anders Bucht.

Att jobba på reklambyrå är en dröm för många. Alla har också hört historierna om tjejen eller killen som började med att koka kaffe och springa ärenden för att sedan klättra i hierarkierna och till slut bli en firad copy eller AD. Faktum är att jag faktiskt känner minst ett par sådana personer. Tyvärr känner jag också många, många fler som slitit hund i flera månader, utan en krona i ersättning, för att sedan få höra att de inte behöver komma den följande dagen. Tack och hej.

Den som idag går in och tittar bland Resumés platsannonser kommer se att den fylls av ”erbjudanden” om obetald praktik inom kommunikationsområdet. Alla vet att det är så man får in en fot i branschen, men att jobba gratis, många gånger i princip helt utan handledning och utan något som helst löfte om en fortsättning är gratisarbete. Inget annat. Många är de som slitit hårt för att förtjäna en framtida anställning, men istället bara ersatts av en ny, obetald, hårt arbetande praktikant.

Praktik är ett bra inslag i utbildningar för att lära sig hur saker funkar i verkligheten och kan vara ett sätt att få in en fot på arbetsmarknaden. Praktiken följs då i princip alltid upp inom ramen för utbildningen och är sammankopplad med en rad olika krav på arbetsgivaren. Arbetsgivaren i sin tur får ”testa” en person och se hur den levererar och fungerar i organisationen. Det här är en bra lösning och många har fått sin första anställning på det sättet. Det är helt enkelt ett givande och tagande.

Eftersom praktik efter avslutad utbildning ofta anses vara en typ av upplärning är det inte mer än rätt att arbetsgivaren, som får arbete utfört, betalar en rimlig ersättning. För att det ska kunna klassas som praktik måste saker som handledning, varierade arbetsuppgifter och delaktighet ingå för att personen i fråga faktiskt ska lära sig något och inte bara packa goodiebags eller springa ärenden. Den enskilde bör också få någon form av betyg.

Obetald praktik är också en fråga om inkludering. Stora grupper i samhället har inte råd att arbeta utan ersättning och de flesta med insyn i branschen kan nog hålla med om att mångfald ofta är en bristvara i byråvärlden.

Har arbetsgivaren inte råd att betala en rimlig ersättning har man sannolikt inte heller tid att handleda personen i fråga och då bör bolaget se över sin affärsidé i grunden. Gratisarbete är inte en lösning.

Anders Bucht, utredare