Det livslånga lärandet är nyckeln till ett långt, utvecklande och hållbart yrkesliv för den enskilde. Det är också grunden för hållbarhet i vidare bemärkelse, det skriver förbundsordförande Anna Troberg med anledning av DIK:s nya rapport om kompetensutveckling.
Omvärlden förändras snabbt. Den tekniska utvecklingen går framåt i en rasande fart. De flesta yrken förändras på ett eller annat sätt, några försvinner helt och andra helt nya tillkommer. Dessutom förväntas vi alla arbeta allt högre upp i åldrarna. De som inte kontinuerligt får möjlighet att utveckla sin kompetens hamnar på efterkälken. De riskerar också stress och ohälsa när de förväntas utföra nya uppgifter som de inte fått ny kompetens att utföra. De får också svårare att byta jobb eller hitta ett nytt om det gamla försvinner.
Därför har DIK undersökt hur det egentligen står till med möjligheterna till ett livslångt lärande för de yrkesgrupper förbundet organiserar. Resultatet presenteras nu i rapporten ”Kompetensutveckling och livslångt lärande". En överväldigande majoritet av DIK:s medlemmar – 91 procent – känner sig motiverade att kompetensutveckla sig under det kommande året. Dessvärre är arbetsgivarnas motivation inte lika hög. Bara 35 procent anger att deras arbetsgivaren har en övergripande plan för kompetensförsörjning och kompetensutveckling och hela 60 procent anger att de inte gjort upp en individuell plan för kompetensutveckling med sin chef. Det är inte tillfredsställande siffror.
Coronapandemin har för många av DIK:s medlemmar inneburit snabb omställning, antingen inom ramen för det jobb man har eller genom att man tvingats söka nytt jobb. Det livslånga lärandet är en förutsättning för att klara av snabba förändringar på och mellan jobb. Det är grunden för att du som arbetstagare ska kunna navigera arbetsmarknaden tryggt och hållbart genom hela yrkeslivet. Glädjande nog saknas det sannerligen inte motivation hos DIK:s medlemmar. 31 procent har till och med kompetensutvecklat sig på fritiden. Men, det räcker inte att den enskilde individen är intresserad. Det livslånga lärandet måste också vara högprioriterat av arbetsgivare, lärosäten och politiska beslutsfattare.
Arbetsgivarna har det yttersta ansvaret för att den enskilda individen ges möjlighet till systematisk kompetensutveckling inom ramen för sin anställning. De måste också ta ett långsiktigt strategiskt ansvar, kartlägga kompetensbehov hos sina medarbetare och ta fram adekvata kompetensutvecklingsplaner.
Lärosätena måste ha fler kortare kurser och förändra sitt studieupplägg för att underlätta en kombination av arbete och studier. I dag finns det till exempel en brist på relevanta distansutbildningar inom humaniora.
Politikerna har i sin tur ansvaret att skjuta till ekonomiska resurser och fatta de politiska beslut som krävs för att möjliggöra kompetensutveckling under hela yrkeslivet. Man bör till exempel förbättra möjligheten att få studiemedel högre upp i åldrarna.
Det livslånga lärandet är nyckeln till ett långt, utvecklande och hållbart yrkesliv för den enskilde. Det är också grunden för hållbarhet i vidare bemärkelse. Utan ständig förkovran stagnerar både verksamheter och samhälle.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK