Johanna Alm Dahlin: "Kvinnor har bara 69 procent av mäns pensioner"

johanna alm dahlin 1280x720

Med anledning av Internationella kvinnodagen skriver DIK:s utredare Johanna Alm Dahlin en text hon inte hoppas behöva skriva igen.

Idag är det internationella kvinnodagen – en dag som inte borde behöva finnas, men som krävs för att rikta ljuset mot den ihållande ojämställdheten mellan kvinnor och män. 

Fortfarande år 2020 har kvinnor i Sverige i genomsnitt 89 procent av mäns löner. Nyligen kom också resultaten från DIK:s årliga löneenkät som visar att medellönen för kvinnor inom DIK förra året var 37 095 kronor, medan männen i genomsnitt tjänade 38 250 kronor. 

Män och kvinnor hade en lika stor procentuell löneökning under året (3,7 procent), men eftersom män i regel tjänar mer får de en större löneökning i kronor. Männen inom DIK har ökat sin månadslön med i snitt 1 348 kronor, jämfört med 1 317 kronor för kvinnorna. Det betyder att löneskillnaden mellan kvinnor och män i genomsnitt är 1 155 kronor per månad. 

Lönegapet påverkar kvinnors ekonomi här och nu, och livet ut. På ett år tjänar kvinnor inom DIK nästan 14 000 kronor mindre än män. Om ojämställdheten inte rättas till fortsätter den byggas på så att kvinnor i slutändan får en betydligt lägre pension – kvinnor har idag bara 69 procent av mäns pensioner.

För de som redan gått i pension och lever med låg ekonomisk standard, vilket 160 000 kvinnliga pensionärer gör, behöver grundskyddet med garantipension och bostadstillägg stärkas. Men eftersom den främsta orsaken till pensionsgapet är den strukturella diskrimineringen av kvinnor i form av lägre ingångslöner och sämre löneutveckling, är det avgörande att ojämställdheten på arbetsmarknaden bryts. 

Kvinnor har lägre löner än män i alla sektorer och i stort sett alla yrken, även när de arbetar på samma positioner och med samma ansvar. Kvinnor utbildar sig mer och längre än män, men deras utbildning och arbete värderas lägre. 

Många av DIK:s medlemmar jobbar dessutom i kvinnodominerade yrken där löner och villkor genomgående är sämre, samtidigt som tillfälliga anställningar är mer utbredda. Kultursektorn är ett sådant exempel där mönstret behöver brytas genom att politiken tillför mer resurser till verksamheter som bibliotek, museer, arkiv och kulturmiljövård.

I kommunikationsbranschen, där DIK också har många medlemmar, är utmaningarna delvis andra. Där har bara två av tio kollektivavtal. Det innebär förstås sämre villkor för både kvinnor och män, men resultaten i DIK:s senaste arbetsmiljörapport för branschen pekar dessutom på att löneskillnader mellan könen är större där kollektivavtal saknas. Det är inte så konstigt – kollektivavtal reglerar alltifrån lönefrågor och diskriminering, till möjligheten att kombinera arbete och föräldraskap. Därför jobbar DIK för fler kollektivavtal i kommunikationsbranschen.

För att bryta lönediskrimineringen krävs också insatser på samhällsnivå. Alla arbetsgivare är enligt lag skyldiga att varje år kartlägga och åtgärda löneskillnader mellan kvinnor och män, men allt för många smiter år efter år undan sitt ansvar. Det kan till viss del bero på att kunskapen om lagen är låg. Men den främsta orsaken är att den som bryter mot lagen går fri från några som helst påföljder. Det måste ändras och det är därför bra att en statlig utredning just nu tittar på hur tillsyn och sanktioner i Diskrimineringslagen kan skärpas. 

En avgörande faktor för jämställda löner och villkor är också att män och kvinnor tar lika stort ansvar för hem och barn. Ända sedan 70-talet har män och kvinnor kunnat ta ut lika stor del av föräldraledigheten, men 50 år senare står män fortfarande bara för 30 procent av uttaget. Att kvinnor är och förväntas vara mer föräldralediga gör att de missgynnas i löne- och karriärutveckling, och leder till att kvinnor oftare går ned i arbetstid för att ta hand om hem och barn. Istället för att få lön och bygga på sin pension utför kvinnor varje dag en timme mer obetalt hemarbete än män.

För att mönstret ska brytas måste kvinnor och män ta lika stor del av föräldraledigheten. Det som historiskt haft effekt på mäns uttag är fler reserverade månader. Idag är bara tre av totalt sexton månader reserverade för vardera föräldern, och det är därför hög tid att riksdag och regering tar kliv framåt genom att reservera fler månader. 

Jämställda löner och arbetsvillkor kommer inte av sig självt – politiker och arbetsgivare måste ta sitt ansvar och bryta utvecklingen. Låt oss hoppas att de gör det, så att jag inte behöver skriva samma text till internationella kvinnodagen nästa år igen.

Johanna Alm Dahlin, utredare

Vill du veta mer om årets lönestatistik?

Via Mitt DIK kan du ta del av lönestatistiken för DIK:s medlemmar 2019, se löneskillnader mellan kvinnor och män inom olika arbetsområden och mycket mer. Där kan du också söka i Sveriges största databas för akademikerlöner – Saco lönesök – som bygger på löneuppgifter från 300 000 personer, eller boka ett kostnadsfritt telefonsamtal med någon av våra lönecoacher.