Gå till innehåll

Så tycker DIK om arkivutredningen

Arkiv

DIK välkomnar arkivutredningen och dess breda översyn av arkivområdet, men anser att utredningen borde ha gått längre i de förslag som läggs fram – både vad gäller tydlighet och ekonomiska resurser.

Arkivsektorn står inför stora, komplicerade och krävande utmaningar som kräver både beslut och ordentliga satsningar. Arkivutredningen lägger en god grund för en bättre förståelse av arkivens betydelse för den demokratiska rättsstaten. Därför hade många av utredningens förslag behövt vara tydligare om hur utmaningarna ska hanteras och vad de faktiska kostnaderna är.

Vi lever i ett informationssamhälle. Det har vi förvisso gjort i århundraden, men nu mer än någonsin produceras information i en aldrig tidigare skådad takt. Informationen kommer heller inte längre i form av analoga fysiska dokument, istället är den redan från början skapad digitalt. Men samtidigt som den nya tidens informationsproduktion dominerar, består arkiven av väldiga mängder av handlingar, böcker, dokument, tidningar och bilder av olika slag som ännu inte är digitaliserade. För arkiven, och arkivarien, handlar det om att leva i två världar samtidigt.

Arkivutredningen och dess breda översyn av arkivområdet är välkommen, men DIK anser att utredningen borde ha gått längre i de förslag som läggs fram. Förslagen är många gånger för otydliga och visar sällan de faktiska ekonomiska konsekvenserna. Hela arkivsektorn är underfinansierad, samtidigt som sektorn står inför stora, och kostsamma, utmaningar.

Utredningen konstaterar att arkiven är viktiga delar av samhällets kollektiva minne. Genom arkiven kan man följa samhällets utveckling över tid; från då till nu. Arkiven är en förutsättning för varje väl fungerande demokratisk rättsstat. Bland annat föreslår utredningen en ny arkivlag som tydliggör arkivens, och därmed arkivariernas, roll och betydelse för det demokratiska samhället. DIK välkomnar förslaget.

Arkivarien och den komplexa arkivvärlden

Arkiven, och arkivarien, verkar i en mycket komplex värld, som är i ständig förändring. För dryga 20 år sedan var nivån på den digitala diskussionen hur man skulle hantera floppy-diskar, idag driver AI utvecklingen framåt med hög hastighet.

Utredningen konstaterar att arkivsektorn under lång tid påtalat behovet av att den egna professionen behöver följa med i samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen för att vara relevant. Den formella universitetsutbildningen ska vara av hög kvalitet och sedan följer ett yrkesliv där en återkommande kompetensutveckling är viktig om arkivarien ska kunna möta de förändringar som följer med den digitala utvecklingen, och de krav den ställer på förvaltning, tillhandahållande och tillgängliggörande av information.

Det är positivt att utredningen påtalar behovet av en nationell kompetenssatsning för yrkesverksamma arkivarier. Men eftersom teknikutveckling kommer att vara ständigt pågående anser DIK att den nationella satsningen också måste vara det, den måste ses som en del av arkivariens livslånga lärande.

Riksarkivets roll

Utredningen föreslår att Riksarkivet ska få en roll att analysera omvärldsutvecklingen inom sitt ansvarsområde. Det handlar om bevakning av sådana aspekter som har en direkt påverkan på myndigheternas arkivbildning och arkivförvaltning, till exempel den förvaltningspolitiska utvecklingen, standarder, och internationella utvecklingstrender.

Den teknikdrivna utvecklingen gör att det är svårt för många, inte minst för mindre kommuner och små arkiv, att vara uppdaterade i vad som sker och händer. Det är möjligt att skapa förutsättningarna för ett kompetenscentrum om man ser uppdraget att analysera omvärlden tillsammans med behovet av en nationell kompetenssatsning.

Massdigitalisering – nu, sen eller när då?

Många organisationer, inte minst forskningsorienterade instanser, har lyft forskningens behov av massdigitalisering, och hur forskningen genom nya metoder och verktyg kan analysera digitala dokument på ett sätt som tidigare inte vara möjligt. Ska Sverige kunna svara mot de behov som finns, och dessutom bli världens mest digitala land, anser DIK att det krävs beslut om att påbörja en omfattande massdigitalisering nu.

Genom att göra all information digital öppnar man för såväl en bredare användargrupp som för helt nya användningsområden. Tillgängligheten till det material som finns i de svenska offentliga arkiven måste ses som ett grundläggande samhällskrav: demokratisk insyn, innovation och högkvalitativ forskning. Det handlar om rätten att ta del av beslut som påverkat det svenska samhället och dess medborgare, och inte minst handlar det om enskilda personers rätt att ta del av information som handlar om dem själva.

Tyvärr leder inte utredningen fram mot ett tydligt ställningstagande: massdigitaliseringens vara eller icke vara. Men är det ens möjligt att ställa sig utanför en massdigitalisering och de möjligheter som följer med en sådan utveckling? DIK konstaterar att det hade varit önskvärt att när man väl genomför en så stor utredning som arkivutredningen är, där mängder av möten, samtal och annat inhämtat material ligger till grund för dess dryga 670 sidor, hade tagit ett bestämt grepp om massdigitaliseringsfrågan och levererat konkreta ekonomiska förslag som fört frågan framåt.

Läs hela remissyttrandet här.