Den statliga utredningen av myndigheternas kommunikation bekräftar DIK:s bild – den påverkande informationen och kommunikationen ligger i stort sett alltid inom ramen för myndigheternas uppdrag och uppgifter.
I dag redovisar Statskontoret ett uppdrag där de tittat på information och kommunikation som statliga myndigheter riktar till allmänheten för att aktivt påverka allmänhetens kunskaper, attityder eller beteenden. Statskontoret har analyserat verksamhetens omfattning, regeringens styrning av den samt hur den lever upp till kraven på legalitet, saklighet och opartiskhet. Enligt rapporten uppger tre av fyra myndigheter att de arbetar med påverkande information och kommunikation, oftast är syftet att öka allmänhetens kunskap i en viss sakfråga.
Myndigheternas kommunikation ligger inom ramen för uppdraget
Rapporten kommer bland annat fram till att det finns enstaka exempel på myndigheter som har brustit i saklighet och opartiskhet, men att myndigheternas påverkande information och kommunikation nästan alltid ligger inom ramen för deras uppdrag och uppgifter.
Sammantaget uppskattar myndigheterna att den påverkande informationen och kommunikationen kostade cirka 1 miljard kronor. Ungefär hälften av kostnaderna avser personal, medan den andra hälften gäller inköp av tjänster som informationskampanjer, tryck av material eller annonser i sociala medier.
Störst kostnad står MSB, Polismyndigheten och Trafikverket för
Ett fåtal myndigheter stod för majoriteten av kostnaderna, bland andra Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Polismyndigheten och Trafikverket. Men även myndigheter inom kulturområdet har påverkansuppdrag, t.ex. Statens historiska museer som ska främja kunskapen om och intresset för Sveriges historia och Forum för levande historia som ska öka och fördjupa kunskaperna om antisemitism, antiziganism och andra former av rasism och intolerans.
Det är nästan alltid regeringen som ger myndigheterna i uppdrag att påverka allmänheten i myndigheternas instruktioner eller via regleringsbrev eller särskilda uppdrag. En slutsats från Statskontorets rapport är att det varierar mycket hur regeringen formulerar uppdragen och uppgifterna till myndigheterna. Ibland framgår det inte tydligt i uppdragen vilket syfte de har och vilken målgruppen är.
DIK kommenterar utredningen
DIK välkomnar utredningen och resultaten ligger i linje med den bild DIK har fått i kontakt med medlemmar. Det är givetvis bra att man följer hur skattemedel används – kommunikationsverksamhet ska granskas precis som all annan offentlig verksamhet. Men precis som utredningen kommer fram till är det DIK:s uppfattning att den absoluta huvuddelen av den påverkande kommunikationen ingår i myndigheternas uppdrag.
Många myndigheter har tydliga uppdrag att påverka befolkningens attityder och beteenden, exempelvis kring hälsofrågor som vaccin eller rökning, krisberedskap eller ett mer jämställt föräldraskap. Det ingår i deras roll och uppdrag, och för att de ska kunna nå ut måste de också skapa kännedom om myndigheten.
Kraven på tillgänglighet, målgruppsanpassning och räckvidd har ökat
Som Statskontorets konstaterar ställer det föränderliga medielandskapet och utvecklingen av digitala kanaler höga krav på myndigheterna. Idag ska alla medborgare snabbt och enkelt kunna ta del av information som är anpassad efter deras förmåga och behov. Det kräver bra och lättillgänglig kommunikation i många olika kanaler och till många olika målgrupper.
Vi har också en utveckling av desinformation, otillbörliga påverkanskampanjer, filterbubblor och liknande som ställer höga krav på den offentliga kommunikationen att nå ut till breda grupper i samhället med korrekt information och se till att förtroendet för offentligheten inte skadas.
Det är viktig med riskmedvetenhet i organisationen
Statskontorets rapport pekar också på att anställda som arbetar med kommunikation kan ha en utsatt position och riskera att utsättas för hot och trakasserier, inte minst när myndigheter genomför påverkansuppdrag i frågor som kan uppfattas som känsliga. Även detta är något DIK känner igen från medlemsenkäter. Även om hat och hot inte riktas mot en individ kan detta innebära en påfrestande arbetsmiljö som bland annat kräver bra stöd från chefer och förebyggande utbildning och handledning. Det finns också en risk att myndigheter anpassar sin kommunikation för att undvika hat, hot eller starka reaktioner. Precis som Statskontoret konstaterar är det viktigt att myndigheter inte avstår från att kommunicera samhällsviktig information av rädsla för att överträda kraven på saklighet och opartiskhet.
Det är också viktigt att den arbetsledande och strategiska ledningen tydliggör kompetensen om och uppdraget för den professionella kommunikationen, så att den enskilda medarbetaren vet hur hen ska agera i enlighet med de uppdrag myndigheten har.