Offentligt anställda möter allt mer hot och hat på jobbet  

hot och hat mot offentliganställda

Var femte offentliganställd har upplevt hot mot sin arbetsplats under de senaste två åren. Det visar DIK:s nya rapport om trakasserier, hat och hot mot offentligt anställda. Resultaten visar på ett allt hårdare klimat där rasism, sexism och HBTQ-hat har blivit vardag. Det är en varningssignal för alla som vill ha ett öppet och demokratiskt samhälle. 

Läs rapporten “Hakkors utanför museet“ i sin helhet här. 

Hoten kommer från den yttersta högern 

Rapporten “Hakkors utanför museet” bygger på svar från offentliganställda medlemmar i DIK som jobbar som exempelvis bibliotekarier, museianställda, arkivarier och kommunikatörer. Medlemmar svarar att de utsätts för hot via sociala medier och mejl men även fysiska hot mot lokaler och verksamheter förekommer. Konkret kan det röra sig om bombhot, stenkastning eller dödshot mot personal. I de fall hoten är riktade mot en enskild person handlar det ofta om rasistiska påhopp, inte sällan mot kvinnor i slöja. Hoten mot DIK-medlemmarnas arbetsplatser beskrivs uteslutande vara av politisk karaktär och komma från den yttersta högern. Fler än hälften menar att tonen i valrörelsen ökade risken för hat och hot på deras arbetsplatser.  

Det vanliga är att en verksamhet eller institution hotas för att den genomför exempelvis en viss utställning, kampanj eller programverksamhet. Det kan också handla om kommunikation kring något som triggar i gång reaktioner, exempelvis genusvetenskap, antisemitism eller klimatforskning. 

”Vi har fått döds- och bombhot om vi publicerat något som rör kontakt mellan Sverige och den muslimska världen under vikingatiden eller när vi hittat krigargravar med kvinnoskelett”

Det säger en respondent i undersökningen. En annan säger:

“En besökare krävde att jag gick utanför regelverket, vilket jag gjorde eftersom situationen var mycket hotfull” 

Konsekvenser på individ- och samhällsnivå 

Hot, hat och trakasserier i arbetsvardagen är ett stort problem för den som utsätts. Det är också ett samhällsproblem på en större nivå när det leder till censur och att vissa frågor blir för resurskrävande att jobba med. DIK ser flera risker: 

  • Det är ett arbetsmiljöproblem för individen som utsätts för hot, hat eller trakasserier på jobbet vilket kan få stora konsekvenser också i privatlivet. 

  • Syftet med hot och trakasserier är ofta att skrämma till tystnad för att åstadkomma en förändring. Majoriteten av de svarande jobbar på olika vis med att upprätthålla demokratin och det fria ordet. Hot och hat blir ett sätt att styra vad som får finnas i det offentliga rummet.  

  • Hot och trakasserier riskerar att leda till att verksamheter – medvetet eller omedvetet – undviker att genomföra projekt eller kommunicera i frågor där de ser risker att utsättas. På kort sikt kan det vara ett sätt att värna om anställda, men på lång sikt får det konsekvenser i form av att vissa frågor tystas ner. 

  • Arrangemang kan ställas in på grund av att de ekonomiska kostnaderna för skydd blir för stora. I en redan snäv budget riskerar extra kostnader i form av utbildningar, vakter eller sanering av skadegörelse att prioriteras bort. 

Hat, hot och trakasserier kan på dessa sätt få grava konsekvenser för den fria kulturen och hotar det öppna och fria samhället. 

DIK:s förslag på åtgärder  

  • Alla arbetsgivare måste ta sitt ansvar genom att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete och definiera hot, våld, oro och oordning som arbetsmiljöproblem. 

  • Tydliggör arbetsmiljölagen så att hat, hot och trakasserier från tredje person, exempelvis besökare och allmänhet, tveklöst omfattas av arbetsgivarens arbetsmiljöansvar. 

  • Inför en riskdelningsmekanism så att varje enskild verksamhet inte behöver ta de extra säkerhetskostnader som vissa projekt genererar. 

  • Gör det till en försvårande omständighet, som höjer straffvärdet, att angripa en anställd i dess yrkesutövning. 

Om rapporten 

Rapporten bygger på en enkät med 3 428 svar från offentliganställda medlemmar i DIK. De som svarat är exempelvis bibliotekarier, kommunikatörer/informatörer, arkivarier, museianställda, arkeologer och forskare. Enkäten handlade om medlemmens yrkesroll med fokus på demokrati, öppenhet och stämningar i det offentliga samtalet. Svarsfrekvensen var 26 procent. Ladda ner rapporten här.