Gå till innehåll

Kommunikationsyrkenas betydelse ifrågasätts – även i pandemitider

kommunikatorer-arbetssituation-fackforbundet-DIK

En alltmer digital värld gör att behovet av kommunikation ökar, samtidigt som många av de som arbetar med kommunikation får sina roller ifrågasatta – en kombination som kan göra att arbetssituationen påverkas negativt. Det visar DIK:s senaste rapport ”I väntan på vaccin har vi bara kommunikation” som undersöker villkor och förutsättningar i den svenska kommunikationsbranschen.

Rapportens titel är ett citat från kommunikationsdirektören på MSB, och handlar såklart om coronapandemin. Många som arbetar i kommunikationsbranschen har upplevt en ökad arbetsbörda det senaste året, när kommunikation varit ett viktigt verktyg både för att förhindra smittspridning och för att digitalisera arbetssätt, information och tjänster. Men kommunikationsbranschen har också drabbats av permitteringar – i DIK:s undersökning har så många som var tredje av de svarande inom privat sektor och varannan inom byråbranschen varit korttidspermitterade. Av dem uppger 28 procent att deras arbetsgivare har brutit mot reglerna för permittering, framför allt genom att låta de anställda jobba mer än vad permitteringen tillåter.

Kommunikatörernas roll ifrågasätts

Trots att pandemin borde ha gjort behovet av kvalitativ kommunikation extra tydligt, så upplever många som arbetar med kommunikation att deras profession inte uppskattas generellt i samhället idag – det gäller framför allt bland de som arbetar inom kommuner och regioner.

– Kommunikation är inget särintresse – det är något som är nödvändigt och numera oftast en del av kärnverksamheten i företag, myndigheter och organisationer. Det är tydligt att vi måste fortsätta arbeta för att stärka kommunikationsyrkets status, menar Anders Bucht som är utredare på DIK.

Bristen på mångfald tydligare med jämlikhetsdata

Ett annat omdiskuterat problem inom kommunikationsbranschen är bristen på mångfald. DIK har för första gången i och med denna rapport samlat in så kallad jämlikhetsdata. Det betyder att de svarande (frivilligt) kunnat lämna uppgifter om alla sju diskrimineringsgrunder i diskrimineringslagen, det vill säga ålder, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning och sexuell läggning. Sverige har en stark lagstiftning mot diskriminering, men har flera gånger kritiserats av bland annat FN eftersom det inte finns statistik som att kan backa upp det faktiska arbetet.

– Vi vet sedan innan att kommunikationsbranschen haltar vad det gäller mångfald, men vi behöver mäta hur för att kunna bedriva ett systematiskt arbete mot diskriminering av alla slag. Att en bransch som ska vända sig till hela befolkningen är så långt ifrån representativ, är självklart ett problem som får direkta konsekvenser – både för de som arbetar i branschen men också för mottagarna, säger Anders Bucht.

De vanligaste diskrimineringsgrunderna i DIK:s undersökning är kön och ålder. På frågan ”Har du blivit utsatt för någon form av diskriminering när du arbetat inom kommunikation?” svarade totalt 16 procent ja. Bland de respondenter som är födda utanför Europa är siffran högre, där anger 22 procent att de blivit utsatta för diskriminering – 14 procent av dem på grund av härkomst eller etnicitet.

Läs hela rapporten

Undersökningen som ligger till grund för rapporten skickades som en enkät till de DIK-medlemmar som arbetar inom kommunikationsområdet. Enkäten hade en svarsfrekvens på 26 procent och alla svar var anonymiserade. I den fullständiga rapporten går det att läsa mer om metodiken, men också om egenföretagare, kollektivavtal och kompetensutveckling inom kommunikationsbranschen.

Här kan du läsa hela rapporten.

kommunikationsrapport2020 atgarder

8 december diskuterar vi mångfald i kommunikationsbranschen med avstamp i kommunikationsrapporten.

Läs mer