Träffa arkivarien Jens Kling som jobbar med elektroniska arkiv på Riksarkivet. Han berättar om hur det var när han upptäckte Riksarkivet, vad han tror om framtiden för arkiven och vad som är utmaningarna och det bästa med hans jobb.
Vad fick dig att välja arkivyrket från början?
– Jag var väldigt historieintresserad som barn och har fortsatt vara det. När jag läste historia på universitetet och skulle skriva en b-uppsats tipsade min handledare mig om att gå till Riksarkivet för de hade material om det jag ville forska om. Jag kände inte ens till att Riksarkivet fanns men när jag var här första gången kände jag “wow, här skulle jag vilja jobba”.
Jens har en masterexamen i historia och har läst tre terminer arkivvetenskap. När han såg att Riksarkivet utlyste en tjänst på enheten för digitala arkiv sökte han det trots att det var en projektanställning. Anställningen förlängdes och ledde till slut till en tillsvidareanställning. Nu har han jobbat där i 14 år och trivs även om jobbet skiljer sig en del från hur han tänkte sig att det skulle vara.
– Jag trodde ju att jag skulle gå omkring med vita handskar och rota i något gammalt pergament och det är ju inte riktigt det jag gör och det gör ju inte mina kollegor på de andra enheterna heller. Jag sitter framför en dator hela dagarna och arbetar med stora datauttag.
Vi pratar om att framtiden för arkiven ligger i det digitala men att det saknades på hans utbildning.
– Det jag gör i dag har jag lärt mig från grunden. Det som handlade om elektroniska arkiv i utbildningen var inte obefintligt men helt klart undermåligt. Jag hoppas det är annorlunda i dag.
“Vi har nått Peak Papper, framtiden ligger i det digitala”
– I 400 år har vi haft papper som det dominerande mediet men så kommer det inte fortsätta. Jag ser styrkan med dataregister som forskningen använder sig av och jag ser vad man kan göra med dessa som man inte kan göra med pappersdokument. Vi har nog nått “Peak papper”. Riksarkivet får fortfarande in pappersarkiv men det kommer att avta. Snart kommer vi ta emot arkiv som bara är digitala. Så den som blir arkivarie i dag kommer att behöva kunna hantera elektroniska arkiv.
Men vad händer om det kommer in yngre arkivarier som inte har koll på den gamla tekniken från 80- och 90-talet?
– Alla behöver inte kunna det, men någon behöver kunna hantera det gamla digitala materialet. Den nyckelkompetensen kommer att vara guld värd. Vi har någon typ av filmbord på enheten för ljud och bild som bara en person i Sverige dokumenterat är expert på. Han har gått i pension sedan massa år tillbaka men det är en entusiast så han kan komma och hjälpa till med det men den kompetensen kommer inte finnas för alltid. Så motsvarande, det är inte nödvändigt att kunna läsa disketter från 1987 men det är bra om det finns någon i Sverige som kan göra det.
Vad säger folk när du berättar att du jobbar som arkivarie?
– De flesta brukar säga “förlåt vad sa du?” men när man förklarar vad jag gör tycker alla att det låter jättespännande och att de tycker att det är jätteviktigt. Det kan ju bero på hur jag förklarar det förstås. Man kanske kan ifrågasätta nyttan, varför ska vi spara på de här gamla breven från Marie Antoinette till exempel? Men jag tror att det skulle märkas om vi inte gjorde det. Det är en viktig del av Sveriges kultur.
"Jag är ett fan av Riksarkivet"
Du nämnde tidigare att ni är många på din avdelning som har jobbat här väldigt länge, vad beror det på?
– Jag brukar säga själv att jag är ett fan av Riksarkivet. Även om jag inte jobbade här så står jag bakom det Riksarkivet gör, de fyller en väldigt viktig funktion. Jag fick nästan en religiös upplevelse när jag var här första gången. Jag tycker vi gör ett fantastiskt jobb med de resurser vi har.
– Men sen tror jag också att det är för att vi har en väldigt bra arbetsmiljö, det finns säkert saker att anmärka på men jag trivs på jobbet. Och lite beroende på var man befinner sig i organisationen så kan man påverka och själv komma på idéer på roliga projekt. Jag har vänner som vantrivs på sina jobb men de måste gå dit för de måste ha ett jobb. Men jag ser det inte så, jag tycker nästan varje dag är rolig.
Vad tycker du är mest spännande med ditt jobb?
– Det är ju jättemycket men när man ser effekterna av det vi gör, när vi lämnar ut material till någon forskare eller privatperson och verkligen ser att det ger effekt. Ibland får man återkoppling och ibland läser man det till morgonkaffet i DN.
Hur är din relation till DIK?
– Personligen har jag alltid fått precis den hjälp jag har behövt de få gångerna jag har vänt mig till DIK. Till exempel var det av någon anledning så att vi som jobbar med elektroniska arkiv hade mycket sämre löner än de som jobbade med pappersarkiv, vilket jag tyckte var ganska skevt eftersom vi har ju en dubbel kompetens egentligen. Varken jag eller någon av mina medarbetare krävde att vi skulle ha högre lön men åtminstone ligga på samma nivå. Och då hade jag lite kontakt med DIK kring hur vi skulle kunna ta den frågan internt. Vi lyckades med det också, men det kan jag nog själv ta på mig en del av äran för.
Foto: Alexander Donka
Läs också: Hur ser framtiden ut för arkivarieyrket?