Med många meningsfulla möten från årets bokmässa i bagaget blickar vår ordförande fram emot en kongress som närmar sig med stormsteg.
Det börjar dra ihop sig till DIK:s kongress. Det är mindre än två månader kvar, det betyder att den just nu tar mycket fokus. Det ska den göra. Kongressen tänder ju fyren vi alla ska segla mot de kommande tre åren. Men, när något får så mycket fokus är det lätt att förlora sig i praktikaliteter – viktiga saker naturligtvis – men icke desto mindre praktikaliteter. Det bästa sättet att undvika det är att påminna sig själv om varför man gör det man gör. Ibland måste man aktivt påminna sig själv, ibland kommer påminnelserna till en. På Bokmässan i Göteborg kom de självmant till mig två gånger på en och samma dag.
På Bokmässans första dag stoppades jag på väg från frukosten av en arkivarie från norra Sverige. Hon hade för många år sedan fått hjälp av DIK att hantera en besvärlig arbetsgivare, men här och nu var hon eld och lågor för att hon råkat ramlat över DIK:s debattartikel om vikten av bemannade skolbibliotek i Aftonbladet. ”Utan min skolbibliotekarie hade jag inte klarat skolan,” sa hon. ”Inte hade jag blivit arkivarie heller. Och jag älskar ju mitt jobb!” Hon pratade sådär smittsamt fort som man bara gör när man brinner för något. Det är ett av svaren på frågan om varför DIK jobbar med det vi gör.
Nästa påminnelse kom på eftermiddagen. DIK:s monter var fylld med människor som väntade på att få veta vilket bibliotek som utsetts till Årets bibliotek 2018. Jag läste upp juryns motivering och när jag avslutade med: ”Årets Bibliotek 2018 är Kronan bibliotek i Trollhättan!” tittade jag upp och såg hur personalen på Kronan hoppade av glädje, men inte bara de. Deras konkurrenter om priset, Länsbiblioteket i Västerbotten och Punkt 127 i Bredäng tjimmade också. Det här priset betyder något, inte bara för just det biblioteket som vinner, utan för alla bibliotek. Det ger uppmärksamhet till biblioteken och skänker välförtjänt yrkesstolthet till de som jobbar i dem. Det är ett annat svar på frågan om varför DIK jobbar med det vi gör.
Det finns många svar på varför-frågan. Gemensamt för dem alla är att de på något sätt alltid handlar om att DIK:s medlemmar genom sitt arbete bidrar till att stärka både enskilda individer och samhället i stort och om att det är DIK:s uppgift att ge dem de bästa möjliga förutsättningarna och tryggheten att göra just det. När man vet varför man gör något är det betydligt lättare att ta sig an rätt praktikaliteter och inte gå vilse bland allt som kan göras, men som faktiskt inte är det som behöver göras.
Just nu är till exempel Amanda Sjöqvist (kongressansvarig), Joakim Örnstig (marknads- och kommunikationschef) och jag ute i alla DIK:s valkretsar och har frukostmöten med kongressombuden. Syftet är att se till att alla kommer att känna sig redo när kongressen drar igång den 23 november. Alla ombud ska ha goda förutsättningar att ta sig an det förtroende de fått av medlemmarna och känna sig trygga i den processen och på kongressen. Det är en viktig del i att se till att den demokratiska processen fungerar som den ska.
Kongresshandlingarna kommer att skickas ut till ombuden och läggas ut på DIK:s hemsida den 23 oktober. På frukostmötena uppmanar vi alla ombud att prata om motioner (medlemmarnas förslag till kongressen) och propositioner (styrelsens förslag till kongressen) med de medlemmar de har omkring sig. Använd den möjligheten om du har ett ombud i din närhet. Det är ett bra sätt att veta hur tankarna går i olika delar av förbundet. Det är också ett utmärkt sätt att skicka med sina egna tankar till kongressen.
Det händer massor av bra och spännande saker i DIK just nu. Kongressen kommer att bli startskottet för ännu fler. Om två månader drar vi igång kongressen och ritar upp kartan för DIK:s äventyr de kommande tre åren. Häng på!
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK