Hon har jobbat på två fackliga organisationer, i förlagsbranschen samt som politiskt sakkunnig till kulturministern. Idag är hon strategisk kommunikatör på Formas, ett forskningsråd och svensk myndighet med uppdrag att stödja forskning inom hållbar utveckling. Möt kommunikatören och DIK-medlemmen Zandra Thuvesson.
Hej Zandra, berätta kort om dig själv och din yrkesroll.
– Jag är en lång blond skåning som gärna tar plats i ett rum men också tar in världen med ett nyfiket och lyssnande öra. Jag jobbar just nu med kommunikation på policynivå. Det kan gälla samverkan med myndigheter, kontakt med politiken och ren omvärldsbevakning. Som strategisk kommunikatör så jobbar man väldigt brett och kommunikation är ju så mycket. Kommunikationen kan ligga i valet av vilka som ska gästa ett rundabordssamtal eller en panel, till vilka ord man väljer när man spökskriver ett tal.
– Som person trivs jag med att få vara nyfiken och det krävs verkligen i rollen som kommunikatör. Där behöver man hänga med i sin tid och alltid vara på tårna gällande den nya utvecklingen inom såväl sakfrågor som teknik, säger hon.
– Kulturellt längtar jag efter vin och konserter, spännande formgivning och snygg design. Jag gillar att gå på teater, men med barn hinner man tyvärr inte alltid. Men generellt så slukar jag litteratur, film och teater.
Kan du berätta lite om din resa till hur du kom dit där du är idag?
– Under mina första jobb efter studierna jobbade jag i förlagsvärlden, men hittade snabbt till civilsamhället. Jag har jobbat som kulturpolitisk projektledare på Sveriges författarförbund och sedan på ROKS – Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige. Under den tiden tog jag även en del frilansuppdrag och hade ett frilansuppdrag åt Svenska tecknare där Jenny Lindahl var chef. Jag höll bland annat i ett seminarium om utbildningspolitik, och i min panel satt Per Ohlson Fridh. Han blev sedan statssekreterare på kulturdepartementet. Genom den kontakten så frågade han mig, när han fick sitt jobb, om jag kunde gå in och jobba som politiskt sakkunnig hos kulturministern på ett vikariat. Vikariatet blev förlängt och jag blev kvar i nästan två år.
– Det var bland det roligaste och svåraste jag gjort i hela mitt liv. Då var jag planeringsansvarig för ministerns åtaganden och kvalitetssäkrade material och såg till att hon hade allt material till alla seminarier på plats. Jag skrev även vissa tal till henne. Därefter jobbade jag brett med kulturfrågor på andra sätt och hamnade efter några svängar där jag är idag.
Har du någon konkret händelse där du kände att HÄR är jag på rätt plats i min roll som kommunikatör?
– Det finns en händelse som är den första jag tänker på. Jag var med dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke på en konferens om HBTQI-rättigheter i Montenegro. Där regeringsrepresentanter var inbjudna, samt organisationer och andra aktörer. Under konferensen så framgår det att inga av landets civilsamhällesaktörer är inbjudna att ta plats på scen i de officiella samtalen. Det vill säga inga kritiska röster på scen. Det här får jag veta när Alice redan har gått upp på scen och påbörjat sitt anförande.
– Då skriver jag en lapp till Alice för att uppmana henne att ge över sin röst till en organisation ”på golvet”. Så när Alice är färdig med sitt anförande ger hon över sin stol i panelsamtalet till en lokal HBTQI-organisation och helt plötsligt har civilsamhället fått en röst i det officiella sammanhanget. Där de kunde ge ett annat perspektiv, som inte var det polerade perspektivet som annars getts på konferensen.
– Hur många gånger får man vara med om något sånt här!? Det kommer jag alltid bära med mig.
"Det roligaste är när man förstår att när flera aktörer går samman så tänker man klokare ihop! "
Vad är roligast med att jobba med kommunikation?
– Det handlar om förtroende, långsiktigt uppbyggda relationer är det viktigaste. Det roligaste är när man förstår att när flera aktörer går samman så tänker man klokare ihop! Och att man alltid får lov att vara nyfiken, men det är även en utmaning att alltid behöva vara nyfiken för att kunna göra ett bra jobb såklart.
Berätta om ditt nuvarande jobb.
– Jag jobbar sedan ett och ett halvt år som kommunikatör på policynivå på forskningsrådet Formas, det är en helt ny värld på sitt sätt. Jag hade inte fördjupad koll på forskningsrådet sedan tidigare men hade följt dess verksamhet genom sociala medier en längre tid. Men när jag väl började jobba här så förstod jag vilken komplex och spännande organisation det är.
– Vi delar ut två miljarder till lärosätena via olika utlysningar som lärosätena och andra forskningsinstitutioner kan söka. De söker ofta via oss, Vetenskapsrådet eller Forte som jobbar mot mer arbetsliv och social hälsa eller så söker de via Vinnova som arbetar mer med näringsliv och innovation. Formas stöttar forskning inom hållbar utveckling. Formas har också en kommunikationsutlysning som finansierar projekt inom kultursfären som utställningar på museum, seminarieserier, poddsatsningar och liknande.
Vad är kommunikation för dig?
– Allt är ju kommunikation, ett tal är kommunikation, vilket seminarium som ska göras är kommunikation. Du väljer bort ett område för ett annat, det är kommunikation. Även vilka som ska bjudas in till ett samtal eller rundabordssamtal är kommunikation.
"Vissa som inte jobbar i kommunikativa processer behöver mer kunskap om att så mycket annat är kommunikation, även det som inte är bara är de ord som skrivs ut."
– Jag tänker att det kan bli en nyckel för många att förstå att kommunikation är så brett. Vissa som ser på roller som strategisk kommunikatör, kommunikatör inom policy och översikt, det är en sån extrem bredd inom vad kommunikation är. Vissa som inte jobbar i kommunikativa processer behöver mer kunskap om att så mycket annat är kommunikation, även det som inte är bara är de ord som skrivs ut.
Vad tänker du om arbetsmiljön för kommunikatörer?
– Här tror jag att DIK kan göra ett stort jobb rent kunskapsmässigt. Vad behöver kommunikatörerna? Det skulle vara intressant att se vad det är som gör att vissa organisationer är bättre än andra gällande arbetsmiljön, vad är nyckeln där?
"Den strategiska kommunikationen behöver ges mandat och bjudas in i alla rum där sakkunskapen finns för att kunna höja blicken och vara rådgivare på den nivå som krävs."
– Som kommunikatör har du så mycket ansvar men inte alltid samma resurser som skulle behövas. Både ledning och kommunikationschefer har en stor möjlighet att förbättra arbetsmiljön för kommunikatörer. Den strategiska kommunikationen behöver ges mandat och bjudas in i alla rum där sakkunskapen finns för att kunna höja blicken och vara rådgivare på den nivå som krävs.
Vad tror du är extra viktigt för kommunikatörer på en arbetsplats?
– Jag tänker på att ha med kommunikatörerna i ledningsgruppen, att hela organisationen måste förstå att kommunikationsavdelningen är en integrerad del av helheten. Att kommunikatörer alltid bör bjudas in i rummen där besluten tas.
– På vissa arbetsplatser där kommunikatörer ges mycket ansvar men inte så mycket mandat så är det en grogrund till frustration och utmattning. Det är något som drabbar det här yrket hårt tror jag.
Hur kom du i kontakt med DIK?
– Jag blev studentmedlem redan 2003 när jag pluggade på Södertörns högskola, på Medie- och kommunikationsprogrammet. Efter en påbyggnadskurs inom Förlagsvetenskap på Stockholms universitet så fick jag tidigt ansvarsfulla roller som pr-ansvarig på stora bokförlag. Sedan dess har jag nyligen kommit tillbaka som yrkesverksam medlem i DIK. Men under en kort tid var jag faktiskt bollplank inför medieframträdanden åt DIK:s dåvarande ordförande, Karin Linder.
– Det känns självklart att vara medlem utifrån var jag är idag. Jag jobbar inom kommunikation forskning, kultur och där har DIK flera yrkesroller och även om jag skulle byta yrkesroll så ser jag att ni skulle omfatta dem på ett piggt och specialiserat sätt.
– Jag har följt era utredningar och Anna Trobergs arbete genom åren, ni ringar in många av de problem som är centrala. Hot och hat mot tjänstemän till exempel och flera olika saker där ni gör ett relevant arbete där jag hoppas att jag som medlem kan stötta er och där jag kanske kan får hjälp av er vid tillfälle.
Har du själv varit i kontakt med facket?
– Ja jag har ringt och diskuterat löneersättning, läst rapporter, och läst på om olika sakfrågor som mitt fackförbund har drivit. För mig är facket extremt viktigt.
– Sedan har jag själv jobbat på fackförbund. Det var så givande att få jobba med fackliga frågor först på Sveriges författarförbund och sedan fick jag komma in på Kulturdepartementet för att jobba med kulturskapares villkor och sedan efter det så fick jag göra det även för konstnärerna på Konstnärernas riksorganisation. På Konstnärsförbundet jobbade jag med krisstöd under pandemin, bland annat gällande hur gruppen påverkades under den speciella perioden.