Som lokalfacklig representant kan det vara svårt att säga nej när medlemmar vill prata om känsliga frågor. Samtidigt är det viktigt att sätta gränser för att orka med sitt uppdrag i längden. – Den första frågan att ställa sig är om det verkligen är mitt ansvar att lösa det här, säger DIK:s ombudsman Per Johansson.
I dag arbetar Per Johansson på DIK centralt som ombudsman, men han har även arbetat lokalt som facklig representant i många år. Just frågan om att sätta gränser för sitt fackliga uppdrag är ett dilemma som ständigt återkommer.
– Det kan handla om att någon har en konflikt med en chef eller att en person inte känner sig uppskattad på jobbet. Det är känsliga frågor som en lokalfacklig eller ett skyddsombud faktiskt inte har kompetens att lösa. Däremot kan du lotsa frågan vidare till arbetsgivaren och se till att de agerar och tar in i rätt hjälp, säger han.
Sätt egna gränser för hur mycket du kan göra
I sitt arbete som ombudsman får Per Johansson regelbundet samtal från frustrerade lokalfackliga som känner att de inte räcker till. Då är hans bästa råd är att ta ett steg tillbaka och fundera över vad som ingår i det fackliga uppdraget.
– Du ska inte lösa allt själv, utan snarare bidra med någon form av karta för hur en fråga ska tas vidare. Skapa heller inte förväntningar på att du snabbt kan lösa saker som egentligen ligger utanför ditt ansvarsområde, säger han och tillägger:
– Vi vill att våra lokalfackliga ska hålla länge, då får man också inse att ”good enough” är tillräckligt. Annars riskerar du att ätas upp av ditt uppdrag.
Lär dig skilja på vilka frågor du kan hjälpa till med och inte
Ett relativt vanligt scenario är att en medlem vill berätta något, men med tillägget ”du får inte säga någonting”. Då är det troligen inte en fråga för en facklig företrädare.
– Det betyder att jag inte kan agera på informationen, utan de vill snarare prata av sig. När de kommer nästa gång kan man säga ”det låter som en förskräcklig situation” men om jag inte får ta frågan vidare till arbetsgivaren kan jag inte göra något för dig. Man är vänlig och trevlig, men ser till att lägga tillbaka processen på personen i fråga.
Ibland kan det förstås handla om trakasserier eller diskriminering, där arbetsgivaren har en skyldighet att agera. Då brukar Per uppmuntra personen att ta frågan vidare till HR.
– Om personen tar saken vidare kan man som lokalfacklig vara med på anmälan. Verkliga missförhållanden måste utredas och hanteras på rätt sätt. Det mesta som händer på en arbetsplats är faktiskt arbetsgivarens ansvar. Som lokalfacklig är det inte din uppgift att komma med lösningar på problemet, utan att företräda din medlem genom att se till att arbetsgivaren agerar
Men vissa situationer som man hamnar i som lokalfacklig är tuffa att hantera.
– Man får mentalt förbereda sig på att det blir jobbigt och även tåla lite dålig stämning. Då är det viktigt att komma ihåg att situationen är lika jobbig för den andra parten. Jag brukar försöka vara tuff i sakfrågan men trevlig i bemötandet. Det löser sällan något att bli arg på människor, säger Per.
Det här gör en lokalfacklig företrädare:
Ansvarar för att fånga upp medlemmarnas synpunkter och föra dem vidare till arbetsgivaren.
Hålla koll på att kollektivavtalet följs och vara medlemmarnas representanter i förhandlingar med arbetsgivaren.
Lagen om medbestämmande, MBL, innebär att arbetsgivaren alltid måste informera och förhandla med facket innan viktiga förändringar på arbetsplatsen genomförs.
Ordna informationsmöten för medlemmar och även informera om nyttan av facket för icke-medlemmar.
Ofta ingår även att vara ett strategiskt bollplank för arbetsgivaren.
Behöver du stöd från DIK centralt?
Hör av dig till oss på lokalfacklig@dik.se eller läs mer om vilka ombudsmän som ansvarar för just ditt område här.