Så tycker DIK om a-kasseutredningen

Inte heller denna utredning är fri från politiska kontroverser. I och med januariöverenskommelsen mellan regeringspartierna, Centern och Liberalerna fick utredningen ett nytt tilläggsdirektiv och uppdrag ”att särskilt analysera hur arbetslöshetsersättningen kan trappas ned tydligt i takt med arbetslöshetens längd”, vilket skulle vara i linje med att reformera arbetslöshetsförsäkringen enligt en flexicuritymodell.

DIK välkomnar att regelverket moderniseras och anpassas till dagens arbetsmarknad, men ställer sig kritiska till den föreslagna nedtrappningen och utredningens budgetneutralitet. Arbetslöshetsförsäkringen behöver stärkas, inte stramas åt. Det är centralt för omställningsförmågan på arbetsmarknaden. DIK hade även gärna sett förslag som förbättrar studenters möjlighet till arbetslöshetsersättning.

Positivt med inkomstvillkor

DIK är positiva till att ett inkomstvillkor ersätter dagens arbetsvillkor. Att a-kassan baseras på tidigare inkomst istället för arbetad tid skulle ge flera positiva konsekvenser. Inte minst för egenföretagare och så kallade kombinatörer, som har både anställning och eget bolag, då inkomster från f-skatt ofta är svåra att omvandla till tid och det tidigare regelverket varit krångligt. Även den allt större gruppen med atypiska anställningar skulle få lättare att kvalificera sig och systemet får en större grad av förutsägbarhet.

Förslaget innebär också en förlängd ramtid för egenföretagare vilket innebär att inkomsten kan beräknas utifrån ett längre spann vilket är positivt eftersom företagare som söker a-kassa ofta har haft väldigt låga inkomster tiden innan de söker ersättning från a-kassan. Detta ger företagare en möjlighet att försöka reda ut en besvärlig situation med fallande intäkter utan att en eventuell ersättning från a-kassan äventyras.

Indexera a-kassan

Ett stort problem är utredningens budgetneutralitet. För att arbetslöshetsförsäkringen ska fungera som omställningsförsäkring krävs rimliga ersättningsnivåer som gör det möjligt att på ett tryggt sätt ställa om till nytt arbete. En åtstramad arbetslöshetsförsäkring gör inte sitt jobb.

DIK anser att taket i arbetslöshetsförsäkringen behöver indexeras för att följa med löneutvecklingen. Det är nödvändigt för att arbetslöshetsförsäkringen ska vara hållbar över tid.

Coronakrisen visar att dagens nivåer är alldeles för låga. I slutet av mars höjde regeringen taket och grundbeloppet för att ge människor rimliga ersättningsnivåer att leva på. DIK menar att arbetslöshetsförsäkringen alltid borde ge inkomsttrygghet, inte bara under kris och lågkonjunktur.

DIK ser att konsekvensen av budgetneutrala förslag i kombination med en snabbare avtrappning, är att kostnaderna istället flyttas över till kommunerna med ökade kostnader för ekonomiskt bistånd, arbetsmarknadspolitiska program och aktivitetsstöd som följd. Det är inte kostnadsneutralt.

Omställning från studier till arbete

Inför ett studerandevillkor

Högre utbildning spelar en allt viktigare roll för kompetensförsörjning och omställning. Samtidigt saknas relevanta trygghetssystem för studenter som gör det möjligt för fler att studera – och komma i rätt arbete. Detta är inte heller något som utredningen föreslår att åtgärda, vilket är olyckligt.

Arbetslöshetsförsäkringen ska i förstahand skydda en förlorad arbetsinkomst, men för att vara en riktigt omställningsförsäkring måste det få finnas vissa undantag. DIK anser att arbetslöshetsförsäkringen inte enbart ska avse omställning mellan två arbeten, utan även ge trygghet vid omställning från högre studier till arbete.

Nyexaminerade akademikers utsatta situation har synliggjorts med coronakrisen. Det lyfts inte minst av DIK:s studentgrupp. Permitteringar, varsel och ökande arbetslöshet bland personer med eftergymnasial utbildning har gjort att nyexaminerade hamnat i en väldigt prekär situation. Det är dessutom bland yngre åldersgrupper där man nyligen avslutat sina studier och har sämre arbetsmarknadsförankring som arbetslösheten ökar allra mest. Det leder till ytterligare konkurrens om jobben. Det ser vi bland DIK:s medlemmar, där arbetslösheten i åldersgruppen 25–29 ökat markant sedan i mars – under perioden mars till juni 2020 ökade den med 2,09 procentenheter.

Ett studerandevillkor likt det som togs bort 2007 hade gett nyexaminerade akademiker trygghet i omställning från studier till arbete. DIK anser att ett liknande villkor borde införas och gälla för studenter som avlagt en högskoleexamen. Det kan med fördel formas att passa med det nya inkomstvillkoret. Studier kan räknas som en heltidssysselsättning och förankringen på arbetsmarknaden ses som framåtsyftande.

Stärk möjligheterna till studier senare i livet

Det nuvarande regelverket ger möjlighet till en överhoppningsbar ramtid på 5 år där den studerande kan tillgodoräkna sig arbetad tid innan studierna eller under studierna. Utredningen föreslår att den överhoppningsbara ramtiden ska ändras till 3 år, utan att ge någon bättre förklaring än att de anser det tillräckligt. De studenter som väljer längre utbildningar eller byter utbildningar riskerar redan med dagens ramtid att stå utan skydd vid studiernas avslutande, trots långt medlemskap i en a-kassa. Om arbetslöshetsförsäkring på riktigt ska främja omställning senare i livet och vara ett stöd vid strukturomvandling och kompetensskiften, måste det gå att bibehålla sin rätt till ersättning. Denna förändring anser vi därför helt omotiverad.

Kortfattat om det nya regelverket

Inkomstvillkor

Inkomstvillkoret ska mäta arbetsmarknadsförankringen genom intjänad inkomst, istället för dagens arbetsvillkor som mäter förankringen genom arbetad tid. Med de nya bestämmelserna krävs dels att man haft en minsta totalinkomst, dels att man haft en inkomst under minst fyra månader under en ramtid på tolv månader från förvärvsarbete.

Rätten till a-kassa bestäms av:

• Tidigare inkomst (högsta ersättningen föreslås att bli 80 procent av 25 000)

• Tiden någon varit medlem i a-kassa (mindre än 6 månader ger 50 procent, mindre än ett år 65 procent, därefter 80 procent)

• Längden på perioden med ersättning (efter 100 dagar blir ersättningen 70 procent, efter 200 dagar 65 procent)

Succesiv nedtrappning av ersättningen

Ersättningen ska trappas ned med 10 procentenheter efter de första 100 ersättningsdagarna. Därefter trappas ersättningen ned med 5 procentenheter efter ytterligare 100 ersättningsdagar. För en person som har den minsta inkomsten för att kvalificera sig, 10 000 kr, innebär nedtrappningen att det vid dag 201–300 utgår 6500 kr i ersättning.