Att följa den kulturpolitiska utvecklingen är en viktig prioritering för DIK. Inte minst för att en majoritet av förbundets medlemmar arbetar inom kultursektorn. Lagom till valrörelsen 2022 lanserar vi därför en granskning av kulturpolitiken, med särskilt fokus på arkiv, bibliotek och museer.
I granskningen Vart är kulturpolitiken, arkiven, biblioteken och museerna på väg? har utredarna Tomas Bokstad och Rebecka Glaser, på uppdrag av DIK, sammanfattat arkivens, bibliotekens och museernas position i kulturpolitiken.
De har också undersökt hur riksdagspartierna presenterar sin kulturpolitik och vad de faktiskt gör. Utifrån detta har de skissat upp de olika scenarier som kan bli verklighet efter valet.
Reflektion av förbundsordförande Anna Troberg
Under de fyra år som gått sedan det förra valet har kartan ritats om med sällan skådad hastighet. Ideologiska principer har testats bortom bristningsgränsen. Det kommer att påverka kulturpolitiken vem som sitter på regeringsmakten, men hur?
Bilden som träder fram i granskningen är sju partier som tycker olika i en rad kulturpolitiska frågor, men ändå ställer sig bakom tanken om fri kultur på ett väl tilltaget armlängds avstånd från politiken. Vid sidan av finns Sverigedemokraterna, ett parti med en fundamentalt annan syn på kulturen. De vill använda kulturen till att forma samhället efter sin egna ideologiska agenda.
När Bokstad och Glaser grupperar partierna utifrån deras kultursyn materialiserar sig två ganska dystra alternativ. Blocket med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet samlas kring ett välbekant men föga upphetsande kulturpolitiskt status quo. Kort sagt, svensk kulturpolitik som den sett ut sedan många år tillbaka.
Blocket med Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är mer osäkert och potentiellt volatilt. De har visat sig villiga att göra eftergifter för Sverigedemokraterna. Knäckfrågan är hur mycket de är beredda att ge i utbyte mot politisk makt. Svaret går månne att finna i lokalpolitiken där Moderaterna och Kristdemokraterna inte sällan har givit Sverigedemokraterna makt över kulturen, med kraftigt förkortad armlängd som resultat.
Sverigedemokraterna är extremt tydliga med att de vill instrumentalisera kulturen ideologiskt. Det kräver mer än ett trött status quo för att försvara av den fria kulturen. Det kräver att man slutar ge makt över kulturen till de som vill sätta den i bur. Det kräver – hör och häpna – en pigg och aktiv kulturpolitik från de övriga sju partierna.
Läs hela granskningen.