Hur tar man klivet från studier ut i arbetslivet? Vad kan man göra under själva studietiden som ökar chanserna? Möt DIK-medlemmen Jeanette Söderwall, kommunikatör på Östergötlands museum, som berättar om sin väg till drömjobbet.
– Jag läste Kultur, samhälle, mediegestaltning vid Linköpings universitet – en bred och projektbaserad utbildning. Redan i högstadiet visste jag att jag ville bli journalist och/eller jobba med tv eller film och det var på det spåret jag fortsatte. Jag gjorde min praktik på den regionala SVT-redaktionen och frilansade som nöjesskribent för lokaltidningen.
Var du orolig över om du skulle lyckas få jobb efter examen?
– Mina farhågor kretsade nog främst kring att kunna få ett fast jobb på sikt. Då var journalistmarknaden en helt annan än idag, jag träffade vikarier som var en bra bit över 40 och som aldrig haft en tillsvidaretjänst. Idag får redaktionerna jobba hårdare för att hitta och behålla folk. Kanske delvis för att kommunikationsbranschen har vuxit och många – precis som jag själv – ”bytt sida” på senare år.
Hur såg dina första år som nyexad ut?
– Efter examen följde några år med distansplugg – kurser inom exempelvis journalistik och medie- och kommunikationsvetenskap – parallellt med olika typer av tidsbegränsade anställningar inom tv, tidning och webb.
Har arbetslivet blivit som du föreställde dig?
– Mina förväntningar var att få jobba kreativt, självständigt och med varierade arbetsuppgifter. Jag ville också fortsätta lära mig nya saker. Det är fortfarande grundbulten på något sätt, oavsett om jag jobbar som journalist eller kommunikatör. Att få sätta mig in i olika ämnen och förmedla nyheter, kunskap och berättelser vidare på ett engagerande och intresseväckande vis.
Finns det något du hade med dig från studietiden som var extra värdefullt när du sökte jobb?
– Absolut! Jag var ideellt engagerad i en filmförening och fick via styrelsen tips om att skicka in en intresseanmälan för ett kommunikatörsvikariat. Det var ett riktigt drömjobb inom kultursektorn, scenkonsten, som inte ens låg ute någonstans. Det gick vägen och efter vikariatets slut blev jag kvar och fick så småningom både utökat ansvar och min första tillsvidareanställning. Jag stannade i över sju år, innan jag snubblade över annonsen för mitt nuvarande jobb på Östergötlands museum och kände att jag ännu mer hittat hem. Så att vara med i föreningar, nätverk eller projekt för ämnen du är intresserad av är ett jättebra sätt att knyta kontakter.
– Sen vill jag även slå ett slag för praktiken. Även om jag som frilansskribent redan hade en fot inne på arbetsmarknaden så ledde praktiken till att jag fick in hela benet.
Inom både musei- och kommunikationsbranschen är konkurrensen om jobben hög. Vad är ditt råd till någon som ändå vill försöka ta sig in där?
– När vi hade studievägledning i högstadiet och jag berättade att jag ville bli journalist blev jag rekommenderad att välja något annat, eftersom det var så hård konkurrens. Det rådet ignorerade jag och det gick onekligen bra ändå. Och idag skriker som sagt marknaden efter journalister. Jag tror inte en ska vara så trendkänslig – satsa på det du brinner för. Det kanske blir några år med distanskurser och extrajobb innan bitarna faller på plats, men det är det helt klart värt.