Ny rapport undersöker: hur mår museisektorn?

– Undersökningen visar att de permanenta budgetsatsningarna måste öka på både nationell och lokal nivå för att museerna ska kunna utföra sina uppdrag och säkerställa en bra arbetsmiljö. Kunskapen om museernas roll och uppdrag behöver öka bland politiker, säger Johanna Alm Dahlin, utredare på DIK.

Museerna har påverkats kraftigt av pandemin

Otrygga och tillfälliga anställningar är utbredda i museisektorn – och under pandemin är det denna grupp som drabbats hårdast. DIK:s undersökning visar att bland de med tidsbegränsade anställningar har var fjärde blivit uppsagd. I privat och ideell sektor har var tredje varit permitterad. Många anställda har också fått ställa om till nya arbetsuppgifter och sex av tio har arbetat hemifrån.

88 procent svarar att verksamheten varit helt stängt under perioder och 76 procent att man dragit ned på aktiviteter. Nedstängningen får långsiktiga konsekvenser – både för museernas ekonomi och för välbefinnandet hos medborgarna. Men museerna har också gjort stora och kreativa omställningar för att fortsätta vara tillgängliga. Nästan åtta av tio svarar att deras arbetsplats ställt om till mer digital programverksamhet, där mycket kan komma att leva kvar även efter pandemin.

Alla svarar att någon form av smittskyddsåtgärder har vidtagits på deras arbetsplats. Men många lyfter att åtgärderna kom för sent, var otydliga och främst varit inriktade på att skydda besökare och inte personal. Inför kommande kriser måste beredskapen stärkas, så att medarbetare och besökare drabbas så lite som möjligt.

Ansträngd ekonomi ökar arbetsbelastningen

Pandemin har också förvärrat museernas redan ansträngda ekonomi. På grund av neddragningar har antalet anställda minskat över tid och i takt med det har arbetsbelastningen ökat. Så många som hälften svarar att de inte har tillräckligt med tid och resurser för att klara sitt uppdrag.

För sju av tio har det gått så långt att de under de senaste två åren bytt eller funderat på att byta jobb på grund av arbetsmiljön. Om arbetsmiljön och de ekonomiska förutsättningarna inte förbättras, riskerar museerna att tappa viktig kompetens.

Stök och skadegörelse – vardag för många museianställda

Av dem som möter besökare upplevde 43 procent social oro under 2019, till exempel personer eller grupper som var stökiga, påverkade eller aggressiva. Var tredje svarar också att skadegörelse som till exempel klotter eller förstörelse förekom, och nästan var fjärde har upplevt kränkningar. Trots en stundvis orolig arbetsmiljö svarar nio av tio att de känner sig trygga på sin arbetsplats.

Det är alltid arbetsgivarens ansvar att hot, våld och trakasserier förebyggs, undersöks och åtgärdas. Nio av tio svarar att säkerhetsåtgärder har vidtagits på museet – men bara var tredje har fått tillräckligt stöd och utbildning för att hantera svåra situationer.

Att museerna är en av samhällets få öppna och tillgängliga platser kan göra att utsatta människor söker sig dit. För att samhällets utsatta inte ska bli museernas ansvar krävs satsningar på kommunala och statliga verksamheter så som psykiatri, missbruksvård och ungdomsverksamhet.

Politiker lägger sig i museernas verksamhet

Principen om armlängds avstånd är en hörnsten i den svenska kulturpolitiken. Den innebär att politiker inte ska lägga sig i verksamheternas innehåll – det regleras också i Museilagen.
Ändå upplevde 11 procent av museianställda att politiker under 2019 försökte styra projekt, utställningar och inköp av konst. Det är oroväckande och underminerar de anställdas yrkesroller och museernas handlingsutrymme. För att motverka utvecklingen måste kunskapen om museernas roll och uppdrag öka bland politiker.

Om rapporten

Rapporten baseras på en enkät som gick ut till DIK:s medlemmar som arbetar på museer, konsthallar, gallerier eller kulturhus. Enkäten gick ut via e-post och var öppen 2–23 februari 2021. 589 personer svarade och svarsfrekvensen var 39 procent.

Har du frågor eller synpunkter om rapporten? Kontakta oss!