Underrepresentation av personer med utländsk bakgrund inom kultursektorn är ett påtagligt och mångbottnat problem. Men vad gör DIK för att bidra till att öka mångfalden? Johanna Alm Dahlin, utredningsansvarig på DIK, besvarar frågan.
Den 11 februari arrangerar DIK ett webbinarium på det kulturpolitiska konventet Folk och Kultur. Webbinariet går under namnet "Mer mångfald i kultursektorn – hur gör vi?" och sätter ljuset på problematiken med den mycket homogena sektorn.
Johanna Alm Dahlin är utredningsansvarig på DIK och en av panelisterna i webbinariet. Enligt henne är den bristande mångfalden utifrån etnicitet och rasifiering både påtaglig och nedslående:
– Flera undersökningar – både DIK:s egna och från till exempel Myndigheten för kulturanalys – visar att andelen med utländsk bakgrund är låg i kultursektorn och att få invandrade akademiker med utbildning inom kultur får jobb i sektorn. Det är ett enormt slöseri med kompetens och påverkar förstås också verksamheternas perspektiv och utbud, konstaterar hon.
Varför är det viktigt att öka den etniska mångfalden i sektorn?
– För att fler ska kunna spegla sig i kulturarrangemang och utställningar behöver de som arbetar i sektorn avspegla befolkningen bättre. Om fler erfarenheter blir porträtterade kan kulturen nå ut till fler.
– I många kulturverksamheter, till exempel bibliotek och museer, finns det dessutom behov av flerspråkighet för att kunna möta fler besökare – arbetsgivare har mycket att vinna på att ta vara på fler människors kompetenser.
På vilket sätt arbetar DIK med att öka förutsättningarna för ökad mångfald i kultursektorn?
– Ett sätt är genom politiskt påverkansarbete där vi arbetar för att regeringen ska ge tydliga uppdrag till de statliga kulturinstitutionerna att öka mångfalden bland anställda och på ledningsnivå, men även till högskolan som behöver göra mer för att få en större bredd bland de som studerar inom kulturområdet. Det behövs också insatser för att fler barn och unga ska delta i kulturskolan som ju är ett viktigt forum för att intressera sig för och våga satsa på en utbildning inom kultur.
– DIK jobbar också med jämlikhetsdata vilket betyder att vi ställer frågor om alla diskrimineringsgrunder i våra enkäter, varav etnicitet är en. Det är en bra metod för att ta reda på vilka skillnader som finns mellan olika grupper när det gäller exempelvis arbetsvillkor, arbetsmiljö och löner. Datan använder vi sedan när vi på olika sätt arbetar för att motverka diskriminering – på arbetsplatser och på ett strukturellt plan.
Arbetar förbundet även på lokal nivå med frågan?
– Ja, de lokalfackliga ute på arbetsplatserna spelar en viktig roll. De kan till exempel lyfta frågor om mångfald i samverkan med arbetsgivaren och i rekryteringsprocesser.
– De lokalfackliga är också viktiga för att fler ur underrepresenterade grupper ska organisera sig fackligt. Tyvärr är utrikes födda i lägre grad med i ett fackförbund. Det är förstås ett problem för deras trygghet på arbetsmarknaden, men också för facken som går miste om medlemmar och inte representerar hela samhället.
Johanna Alm Dahlin, utredningsansvarig på DIK.
Ser du samma brist på mångfald inom fler av DIK:s yrkesområden?
– Ja, rasism och diskriminering förekommer på hela arbetsmarknaden. Utmaningarna är liknande i kommunikationsbranschen och även där påverkar bristen på mångfald vad som kommuniceras och vilka som porträtteras. Inom flera av DIK:s yrken inom både kultur och kommunikation är det dessutom hård konkurrens om jobben vilket kan göra det ännu svårare för underrepresenterade grupper att komma in eller nå höga positioner.
I en rapport från 2021 undersökte DIK förutsättningarna för invandrade akademikers etablering på den svenska arbetsmarknaden. Var det några resultat du reagerade särskilt på?
– Rapporten visar att bara en av tio invandrade akademiker med utbildning inom DIK:s områden får ett jobb inom sitt utbildningsområde. Majoriteten har ett jobb, men de flesta arbetar i lågkvalificerade bristyrken till exempel inom vård och omsorg eller som städare eller lagerpersonal. Kvinnor får dessutom jobb i lägre grad än män och flera studier har visat att utrikes födda kvinnor får mindre, sämre och senare etableringsinsatser. Det här är oerhört nedslående siffror och ett stort underbetyg till hela samhället.
Vad tror du det beror på?
– Att så många inte får ett relevant jobb kan bland annat bero på att utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser inte fungerar, att språkkraven är för högt ställda och att många saknar sociala nätverk. Men en orsak är också att diskriminering av utrikes födda är utbredd.
Hur arbetar DIK för att underlätta etablerandet?
– DIK har bland annat ett samarbete med integrationsinitiativet Yrkesdörren där våra medlemmar kan möta utrikes födda personer med utbildning inom DIK:s branscher för att utbyta erfarenheter och bidra med ett kontaktnät. Det är ett jätteviktigt forum och vi uppmanar alla medlemmar att delta!
– Vi jobbar också med påverkansarbete för att insatserna och stödet för invandrade akademiker ska förbättras. Alla nyanlända måste få snabb bedömning av sin utbildning och tillgång till relevanta påfyllnadsutbildningar – vilket tyvärr ofta saknas inom kultur- och kommunikationsområdet. Det behövs också yrkesanpassade språkkurser och fler subventionerade jobb så att fler kan få in en fot i sektorn.
Har du blivit utsatt för diskriminering eller misstänker du att det pågår på din arbetsplats? Som medlem kan du alltid kontakta oss för råd och stöd.
Så jobbar DIK för att öka mångfalden i våra branscher