”Hoten skakade om mig i grunden – men jag ångrar ingenting” 

Ellika Kyndel Norrkopings stadsmuseum
Fotograf: Alexander Donka

Ellika Kyndel är museipedagogen som blev ansiktet utåt för vad som kan hända när ett museum ger sig in i hetluften. Över en natt blev det lilla kommunala museet i Norrköping rikskänt när deras utställning om nazismens rötter möttes av så allvarliga hot att de tvingades stänga. Det borde vara ett extremfall men en undersökning från DIK visar att en femtedel av medlemmarna varit med om både hot och hat mot verksamheten. 

2019 öppnade Norrköpings Stadsmuseum utställningen Medlöperi och motstånd som berättade om den nazistiska rörelsens utveckling i Norrköping från andra världskriget till nutid. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Som museipedagog tvingades Ellika möta hotfulla besökare som ville stoppa utställningen. Erfarenheterna har skakat Ellika i grunden men hon säger att hon inte ångrar någonting. 

– Jag är glad över att jag var så naiv och inte förstod riktigt hur stort det här skulle bli, säger Ellika. Även om det var väldigt jobbigt så är vi väldigt stolta över att vi gjorde den här utställningen. 

NMR och Sverigedemokraterna kom oanmälda till museet 

På den första publika visningen av utställningen dök en ordförande från Nordiska Motståndsrörelsen och två sverigedemokrater upp bland publiken. Ellika kände igen männen och blev nervös för vad som skulle hända. Mannen från NMR sa ingenting under visningen men skrev efteråt på sin organisations hemsida att Ellika förledde norrköpingsborna med falsk information. De två sverigedemokraterna å andra sidan, tog över visningen när den var färdig och började berätta sin version.  

– Då visste jag inte vad jag hade för mandat, att jag kunde be dem gå. Men det var så konstigt för under hela förarbetet med utställningen försökte jag kontakta dem upprepade gånger. Jag ville diskutera hur de såg på sin historia och hur de ser på sin politik idag. Men jag fick bara till svar att de inte förstod varför de skulle kommentera en utställning om nazism. I stället kom de in när utställningen var klar och var hotfulla mot museipersonal och besökare, berättar Ellika. 

”Som museipedagog möter man ju besökarna ensam och kan känna sig väldigt utsatt” 

Det kom olika hot och hatisk propaganda mot museet under utställningsperioden. En dag upptäckte Ellika en väska med antisemitiskt innehåll, bland annat tvålar och en sådan stjärna som judarna tvingades bära under andra världskriget. Det var vidrigt säger hon. Det sattes upp klistermärken med hakkors och det kom in sverigedemokrater i museet och betedde sig hotfullt.  

– De var högröstade och när jag upplyste dem om att det var fotoförbud ignorerade de det helt. De betedde sig väldigt tveksamt. Vi försökte ha ett samtal men det gick inte alls.  

Alla upplevelser påverkade Ellika som säger att hon nästan fick en fobisk rädsla för att ha offentliga visningar ensam. Som ett litet kommunalt museum med bara två pedagoger fanns det ju ingen annan som kunde hjälpa till eftersom museet fortsatte med sin övriga verksamhet under tiden.  

– Det var inget jag över huvud taget tänkt på innan. Att jag skulle behöva vara orolig för min egen personliga säkerhet. 

Då bodde Ellika centralt i Norrköping i en lägenhet på bottenvåningen. Det kändes inte helt tryggt och hennes granne som arbetat som polis rådde henne att ta bort namnskylten från dörren. En dag kom det vykort i brevlådan. På vykorten fanns inga direkta hot utan beskyllningar om att hon var ”kommunistälskare” men bara det att de skickades hem till henne kände hon var ett slags budskap. De visste var hon bodde. 

”När vi stängde museet blev det ramaskri” 

Många på museet tyckte att det var obehagligt med reaktionerna och inför en öppen visning kom museet fram till att de behövde ha säkerhetsvakt med. När det inte gick att få fram en vakt med kort varsel rådde säkerhetschefen dem till att stänga museet. Det skapade stora rubriker och folk blev både upprörda och förbannade över att museet stängdes, berättar Ellika. 

Som tur var fanns det ett tryggt nätverk uppåt i den kommunala organisationen. Att ha en hel säkerhetsavdelning och en kommunikationsavdelning som kunde hantera media och reaktioner på sociala medier var ovärderligt, menar Ellika. Eftersom diskussionen snabbt blev politisk var det bra att det fanns ett stöd och att andra kunde ta vid och diskutera armlängds avstånd och sånt som egentligen inte hade med utställningens innehåll att göra. I det här skedet var kommunens kultur- och fritidsdirektör Maria Modigh tillförordnad chef på museet och hon tog diskussionen med SD:s lokala ordförande när han oväntat stormade in på museet. 

– Det var otroligt skönt att ha den här supporten så att jag kunde fokusera på det som var viktigast, nämligen skolklasserna. Man ska inte göra en sådan här sak om man inte har det stödet uppåt, säger Ellika. 

”Samtalen med skolungdomar har varit belöningen” 

Som museipedagog är skolverksamheten en av de viktigaste delarna av en utställning och Ellika är nöjd med de pedagogiska grepp de fick till. Ellika tycker att samtalen med skolungdomar varit belöningen med att göra utställningen.  

– Det finns så många unga som verkligen har så himla fina tankar om sin tid och om vilken framtid och vilket samhälle de vill leva i. Det är mer de vuxna som är lite träliga. Eller vissa vuxna då. 

Det har gått några år sedan utställningen och Ellika upplever att mycket har förändrats i samtalsklimatet. I dag styr Sverigedemokraterna kommunen tillsammans med Moderaterna. Hur påverkar det museets verksamhet? 

– De är ju liksom inte våra närmaste vänner och de har ju inte glömt det här, men samtidigt är de ju intresserade. Moderaterna vill ju införa inträde på ett museum som aldrig har haft inträde förut, medan vi hade en sverigedemokrat som var på besök i vårt magasin för att han är så intresserad av kulturhistoria. Så det är svårt att veta hur man ska förhålla sig. 

Hon berättar att museet just nu inte har några utställningar som borde kunna reta partiet, det är textilkonst och en idrottsutställning. Men museet strävar efter att vara en demokratisk mötesplats och samarbetar med synagogan, har en plats för Norrköpings romer, jobbar ihop med Föreningen Bosnien Hercegovina och driver en ungdomsgrupp. Ellika hoppas att inget av detta ska påverkas av det nya styret. Hon menar att det är svårt att veta hur det blir i det nya politiska landskapet när museilagen fortfarande känns luddig och SD-politiker runt om i landet testar hur de kan påverka kulturinstitutionerna. Som tjänstemän behöver man ett större skydd menar hon. 

Norrköpings stadsmuseum blev Årets museum 2021

2021 vann Norrköpings stadsmuseum det prestigefyllda priset ”Årets museum” som delas ut av Sveriges Museer. I juryns motivering stod det att museet har de stora samhällsfrågorna, stadens förflutna och publikens nutid som utgångspunkt och ”engagerar och inspirerar genom sitt sätt att låta museet vara en självständig röst i vår samtid”. Det är en fin bekräftelse på något de själva känner, att det är viktigt att våga ta upp svåra ämnen. Trots alla omskakande upplevelser säger Ellika att de positiva reaktionerna från besökarna, all kärlek, alla uppmuntrande ord och framförallt, de fina diskussionerna med ungdomar som överväger när hon ser tillbaka.  

Foto: Alexander Donka

Läs DIK:s rapport om hot och hat i offentlig sektor här. 

Rapport: Hakkors utanför museet