Mikael Nanfeldt: ”Vad är det i ledarskapet som inte funkar?”

Sju av tio av DIK:s medlemmar som arbetar i museisektorn har bytt eller funderat på att byta jobb de senaste två åren, främst på grund av dåligt ledarskap. Det fick utredare Mikael Nanfeldt att titta närmare på ledarskapet inom kultursektorn, i ett försök att förstå hur de organisatoriska förutsättningarna ser ut för chefer.

Du har tittat pÄ forskning men ocksÄ pÄ hur chefer svarat i medarbetarenkÀter i kulturförvaltningarna Stockholm, Göteborg och Malmö. Vilken typ av chefer har du fokuserat pÄ? FrÀmst de chefer som jobbar nÀra medarbetare, det vill sÀga första linjens chefer, eller enhetschefer, de som verkligen har det direkta medarbetaransvaret, och det Àr ett chefskap som mÄnga gÄnger hamnar i klÀm mellan medarbetarna och chefer ovanför.

Undersökningar visar att mÄnga chefer i offentlig sektor anser att de har dÄliga förutsÀttningar att göra sitt jobb. Hur ser chefernas organisatoriska förutsÀttningar ut? Det Àr vissa saker som har kommit att sluka chefernas tid mer och mer, och det Àr inte nÀrheten till medarbetarna och den operativa kÀrnverksamheten utan administration, utvÀrderingar, granskningar och liknande. Det gör ju att avstÄndet till medarbetarna ökar över tid. Tiden att vara nÀra kÀrnverksamheten minskar till förmÄn för andra saker.

Viss forskning visar att chefernas roll har förÀndrats under tid, frÄn att vara expert pÄ ett omrÄde till ett renodlat chefskap, dÀr Àmneskunskapen inte alltid anses nödvÀndig, hur ser du pÄ det? Tidigare kunde cheferna som var nÀra medarbetarna ofta jobbet, man kanske kom ur medarbetarledet eller liknande. Det fanns en form av expertiskunskap som gjorde att man kunde förstÄ kÀrnverksamheten. FrÄn nittiotalet och framÄt utvecklas det till ett mer renodlat chefskap, man blir chef.

Till exempel kan man se att under de senaste tjugo Ären sÄ Àr chefsgruppen den som har ökat mest procentuellt sett över tid, till skillnad frÄn medarbetargruppen. Samtidigt finns det forskning som pekar pÄ att grupper som fungerar riktigt bra, som Àr harmoniska, Àr grupper dÀr ledaren finns nÀrvarande som en form av expertmedlem, som stöttar och tillsammans med gruppen jobbar mot mÄlet. SÄ det har ju skett ett skifte hÀr.

Hur ser relationen mellan första linjens chefer och deras chefer ut, kan man se nÄgra tendenser dÀr? Under nittiotalet förÀndras synsÀttet pÄ offentlig sektor, man brukar ibland kalla det för New Public Management, och den Àr ju mÄl- och resultatstyrd. Granskningen görs dÄ av personer som inte nödvÀndigtvis kan verksamheten, man kan titta pÄ nyckeltal och liknande. Och det kanske handlar mer om ett ansvarsutkrÀvande Àn ett verksamhetsutvecklande perspektiv. Det blir snarare en jakt pÄ nyckeltal, en pinnjakt.

En av konsekvenserna som forskningen har pekat pÄ som en följd av New Public Management Àr att man frÄn högsta ledningen gÀrna flyttar ansvaret nerÄt, men man flyttar inte gÀrna makten nerÄt. SÄ att man flyttar ner ett ansvarsutkrÀvande men man flyttar inte ner en motsvarande grad av makttilldelning. Och dÄ uppstÄr det hÀr glappet som mÄnga chefer pekar pÄ, mellan mÄlen som man jobbar mot och de resurser man förfogar över.

Högsta chefen i en förvaltning har ocksĂ„ rollen att vara en form av gatekeeper, se till att mota bort saker, att se till att det finns en hĂ„llbarhet i organisationen. Men om man tittar pĂ„ hur det ser ut, om man tittar pĂ„ första linjens chefers enkĂ€tsvar om deras arbetsmiljö och vilken tid man har till förfogande för sitt jobb, sĂ„ kan man ju definitivt undra om den dĂ€r funktionen funkar – Ă€r förvaltningsdirektören eller generaldirektören en grindvakt, eller en grindöppnare?

Vad behövs för att vi ska fĂ„ en ordentlig bild av hur det faktiskt ser ut? Man mĂ„ste granska vad det Ă€r för rutiner som utvecklas uppifrĂ„n och ner – vad Ă€r det man som enhetschef eller första linjens chef mĂ„ste förhĂ„lla sig till? Vilket mandat har man att besluta eller att vĂ€lja bort?

MedarbetarenkĂ€terna man jobbar med Ă€r ganska trubbiga verktyg, man kommer inte riktigt ner pĂ„ djupet. De frĂ„gor som vi kan se i enkĂ€terna, dĂ€r det lyser rött – det handlar om möjligheten att planera sitt arbete, att Ă€ga sin tid för utveckling och tid för Ă„terhĂ€mtning – det Ă€r organisatoriska frĂ„gor och dĂ„ mĂ„ste man grĂ€va djupare i det. Man mĂ„ste helt enkelt ordentligt kartlĂ€gga hur chefernas arbetssituation verkligen ser ut. Men jag tror inte att det Ă€r nĂ„gonting som ska göras internt.

LĂ€s mer:

Chefernas arbetsmiljö – ska det vara pĂ„ detta vis? Del 1. FörutsĂ€ttningar Chefernas arbetsmiljö – ska det vara pĂ„ detta vis? Del 2. Administrationen