Politiska beslut har länge gröpt ur kulturens förutsättningar – det är det vi nu ser runtomkring oss. Samtidigt fortsätter DIK:s medlemmar att envist leverera kulturell verksamhet enligt de demokratiska uppdragen, men hur länge? Anna Troberg skriver om vad vi kan göra för att vända utvecklingen.
En regnig sommar som denna har ordet ”slukhål” letat sig in i vardagsspråket. I tidningsartiklar står det ofta att ett slukhål ”plötsligt” uppstod. Men, faktum är att slukhål är resultatet av en långsam underminering som till slut plötsligt kollapsar. Raserade vägar och järnvägsspår kommer i princip aldrig som en överraskning för den insatte. Det samma gäller kulturen.
DIK har länge varnat för låg politisk förståelse för kulturens betydelse för människa och samhälle och det faktum och de uppenbara riskerna i att konsekvent underfinansiera kultursektorn. De senaste åren har vi tyvärr också behövt höja en varningens flagg för de politiskt motiverade attackerna mot kulturen. De sker runt om i världen, men de sker allt oftare även här hemma i Sverige.
Kulturella slukhål är en konsekvens av politisk försummelse
Det är ingen överraskning att slukhålen nu öppnar sig runt om i kulturlandskapet. Det sker inte plötsligt. Det är en logisk konsekvens av politisk försummelse. Det finns många både engagerade och kunniga politiker. De sitter på kulturdepartementet, i regionerna och i kommunerna. Problemet är att det på alla dessa nivåer finns många fler politiker som antingen ser kulturen som förströelse som man både kan ha och mista eller – vilket tyvärr blivit allt vanligare – som ett problem man behöver kväsa. Det gör kulturens position prekär.
Utan en ökad allmän politisk förståelse för den fria kulturens betydelse kommer den oundvikligen att fortsätta att undermineras och slukhålen bli allt fler. Ingen som följt den politiska utvecklingen – internationellt och i Sverige – kan på allvar påstå att attackerna mot Drag Queen Story Hour är speciellt förvånande. Eller att Nationalmuseums före detta överintendent larmar om att museet kan behöva slå igen portarna om de ekonomiska förutsättningarna inte förändras omgående. Inte ens den bredsida som Norrköpings kommunala styre levererat till kulturen förvånar. Den är det naturliga resultatet av politik skapad av politiker som i ren villfarelse inte förstår kultur som något annat än ett pengaslukande monster. Ur det perspektivet är det självklart att söndra och härska.
"Kompetent personal fortsätter envist att leverera kulturell verksamhet till alla enligt de demokratiska uppdrag man har."
Både internationellt och i Sverige kliver professionerna fram och gör allt man kan för att hålla de demokratiska linjerna i sanden. I USA kämpar bibliotekarierna mot bannlysning av böcker. På IFLA:s kongress röstade man bort möjligheten för organisationen att hålla själva kongressen i Dubai 2024. (Konferensen blir tyvärr kvar i Dubai, men det var en fråga kongressen inte rådde över.) Här hemma fortsätter kompetent personal envist att leverera kulturell verksamhet till alla enligt de demokratiska uppdrag man har.
Professionernas envisa motstånd mot den kulturskymning som håller på att rullas ut över oss är värd all beundran. Men, det finns naturligtvis en gräns för hur mycket man kan stå emot på egen hand. Därför behöver vi arbeta tillsammans. Du som läser det här har redan tagit det viktiga steget att gå med i facket. Förutom vår gemensamma styrka inom DIK, så samarbetar förbundet på olika sätt med många andra organisationer som drar åt samma håll. Tillgång till fri kultur är en förutsättning för ett öppet och demokratiskt samhälle. Det kräver att ni kan fortsätta att göra era jobb under bästa möjliga förutsättningar. Därför fortsätter DIK att succesivt intensifiera arbetet på tre tätt sammanlänkade områden:
stödet till lokalfackligt arbete
politiskt opinions- och påverkansarbete
samarbete med andra organisationer
Vardagen på jobbet – villkor, arbetsmiljö och lön – är centrala för att kunna sätta sin kompetens i arbete utan att tumma på den egna hälsan. Den allmänna och politiska inställningen måste skifta till kulturens fördel för att förutsättningarna för kultursektorn och er som verkar inom den ska förbättras. Vi ger aldrig upp.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK