Pandemin är en högaktuell påminnelse om arkivens och arkivariekompetensens betydelse för samhället, men arkivsektorn är i stort underfinansierad – både i stat, kommun, region och enskild sektor, det skriver förbundsordförande Anna Troberg.
Årets välförtjänta vinnare av DIK:s pris Årets Arkiv blev nyligen Centrum för Näringslivshistoria. De fick priset för sitt snabbfotade arbete med att tidigt börja samla in information som kommer att vara helt oumbärlig för vår framtida förståelse av covid-19-pandemin. Stort grattis till dem!
Det är lätt att glömma att arkivering inte bara handlar om att blicka bakåt, utan också i allra högsta grad om att blicka framåt. När vi dokumenterar samtiden ger vi framtiden verktyg att hantera de utmaningar den oundvikligen kommer att ställas inför. Det är en svår uppgift, speciellt i en tid som genererar enorma mängder information varje dag, timme och minut. För att det överhuvudtaget ska fungera krävs långsiktig och god finansiering, en tydlig digital strategi och löpande kompetensutveckling för arkivarierna som ju är de som ska göra det hela möjligt.
Arkivutredningens betänkande ”Härifrån till evigheten” presenterades i slutet av 2019 och fick ett lite ljummet mottagande. Sedan dess har det varit ganska tyst. Pandemin har lagt en blöt filt över det mesta. Samtidigt är faktiskt pandemin en högaktuell påminnelse om arkivens och arkivariekompetensens betydelse för samhället.
Runt om i landet vittnar arkivmaterial om tidigare generationers erfarenheter av det vi just nu genomlever. Där finns berättelser om skolor där stora delar av lärarkåren är sjukskriven, om smitta som sprids extra snabbt bland trångbodda och om överfulla sjukhus med sönderarbetad personal. Då – för drygt hundra år sedan – handlade det om spanska sjukan. I dag handlar det om covid-19. Vad nästa kris blir är svårt att veta, men att vi kommer att stå bättre rustade tack vare den information som samlats in under tidigare kriser råder det ingen tvekan om.
Arkivsektorns utmaningar är många. Arkivutredningen ringar in dem, men svävar på målet och levererar många gånger alltför otydliga förslag som inte tar höjd för de faktiska ekonomiska konsekvenserna. Det är problematiskt och något som DIK lyft i sitt remissyttrande. Dels för att Sverige håller på att hamna i ett digitalt bakvatten, dels för att arkivarierna hamnar i kläm när de inte får rätt förutsättningar för att utföra sitt arbete.
Den tekniska utvecklingen har skapat fantastiska möjligheter att digitisera fysiska samlingar och massdigitalisera information. Sverige har dock halkat efter andra länder betänkligt på detta område. Det tycks saknas en tydlig politisk vilja framåt i dessa frågor. Medan politikerna velar växer berget av ogjort digitiserings- och digitaliseringsarbete. Det är extremt olyckligt, eftersom det egentligen knappast är en fråga om huruvida detta arbete alls ska göras, utan snarare en fråga om hur mycket information som kommer att gå förlorad medan vi väntar på politisk initiativkraft.
Den snabba digitala utvecklingen ställer också höga krav på arkivariernas kompetens. På knappt trettio år har vi gått från telefonmodem och floppydiskar till fiberuppkoppling och AI – och utvecklingen fortsätter. En god akademisk arkivarieutbildning är en självklar nödvändighet, men utan kontinuerlig kompetensutveckling genom hela yrkeslivet riskerar den att snabbt bli föråldrad.
Som så ofta kokar detta ned till ekonomi. Varken teknisk utveckling eller kompetensutveckling är gratis. Arkivsektorn är i stort underfinansierad – både i stat, kommun, region och enskild sektor – och har så varit under lång tid. Arkivutredningen föreslår visserligen ett ökat fokus på digitalisering och digitalt bevarande och insatser för fortbildning, men man föreslår inte ekonomiska medel på en nivå som skulle kunna göra reell och långsiktig skillnad.
Digitaliseringen är inte något som kommer. Den har redan kommit och nu håller den på att springa ifrån oss. Frågan är inte vad det kostar att bevara dåtiden och samla in nutiden för framtiden. Frågan är vad vi får betala om vi inte gör det.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK