Diskriminering är ett stort problem som får allvarliga konsekvenser för både individen och samhället. Genom att arbeta med jämlikhetsdata kan DIK göra reell skillnad för våra medlemmar, det skriver förbundsordförande Anna Troberg.
Sverige har en av världens mest långtgående diskrimineringslagstiftningar. I lagen finns sju diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Trots detta samlar man i Sverige rutinmässigt bara in data om två av dessa sju grunder – kön och ålder. Det gör att det saknas viktig statistik som möjliggör ett effektivt arbete mot diskriminering, vilket bland annat FN, EU-kommissionen och DO kritiserat Sverige för.
Detta rimmar naturligtvis illa med Sveriges höga svansföring när det gäller diskrimineringsfrågor, men många av oss som tillhör någon eller några av de grupper som lagen är tänkt att stötta känner väl igen dissonansen mellan nationens goda självbild och den faktiska verklighet vi lever i. Rasifierade vittnar om att vita talar om för dem att rasism inte existerar. Jag blir själv på regelbunden basis upplyst om att homofobi inte längre finns i Sverige, trots att mejlen i min inkorg tidvis vittnar om något helt annat. Det är uppenbart att det finns problem och dessa måste vi ha bra verktyg för att lösa.
Tack vare insamling av data kring kön och ålder har vi i dag god kunskap om hur kön och ålder påverkar människors villkor och möjligheter. Vi kan till exempel med säkerhet säga att kvinnor generellt har lägre lön än män och att det efter en viss ålder är svårare att få jobb trots god kompetens och erfarenhet. Det gör det möjligt att sprida kunskap om diskriminering, vidta konkreta åtgärder för att komma tillrätta med den och – sist men inte minst – följa upp om åtgärderna givit önskat resultat eller om de måste justeras. Menar vi allvar med den diskrimineringslagstiftning vi faktiskt har – och det måste man ju anta att vi gör – så duger det inte att bara ha ordentlig koll på och god uppföljning av blott två av sju diskrimineringsgrunder.
Därför har förbundsstyrelsen för DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor – beslutat att från och med nu ge förbundets medlemmar den frivilliga möjligheten att i de medlemsenkäter som då och då skickas ut även bidra med jämlikhetsdata i syfte att stärka förbundets arbete mot diskriminering och för inkludering och ett hållbart arbetsliv – för alla. De svar som skickas in är helt anonyma, kan inte kopplas till en enskild individ och raderas när datan behandlats. Därmed är insamlingen också i linje med de höga krav som ställs av GDPR.
Det talas ofta om vikten av ett hållbart yrkesliv, men alldeles för sällan om det faktum att ett hållbart yrkesliv för många är en ren utopi. Det är nämligen omöjligt att uppnå hållbarhet i den ohållbara situation som den som diskrimineras befinner sig i. De som befinner sig i glappet mellan Sveriges goda självbild och den krassa verkligheten far illa. Diskriminering är ett stort problem som får allvarliga konsekvenser för både individen och samhället. Genom att arbeta med jämlikhetsdata kan DIK göra reell skillnad för våra medlemmar och – hoppas vi – inspirera andra fackförbund att göra detsamma för sina.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK