DIK:s förbundsordförande reflekterar över den senaste tidens fackliga segrar och DIK:s fokus under årets valrörelse.
Under de gångna veckorna har DIK – och en rad andra fackförbund – passat på att visa musklerna ordentligt. En långdragen konflikt med Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation Skao hamnade till slut i medling. Medlarnas bud välkomnades av den fackliga sidan, men förkastades av arbetsgivarna. Då arbetsgivarsidans bud skulle ha inneburit avsevärda försämringar för medlemmarna beslutade DIK:s förbundsstyrelse att vidta en rad olika konfliktåtgärder – vid behov ytterst strejk. Flera andra förbundsstyrelse gjorde detsamma.
Styrelsens beslut satte med omedelbar verkan i gång förbundets konfliktorganisation, men innan några konkreta varsel hann läggas fram backade Skao och godtog slutligen medlarnas bud. Det betyder att DIK:s medlemmar inom kyrkans område bland annat slipper urholkad anställningstrygghet och försämrade villkor. Det är kort sagt en stor facklig framgång. Medlemmarna slapp strejka. Facken fick visa att våra muskler inte är att leka med. Arbetsgivarna fick backa. Slutet gott, allting gott för denna gång.
Det är dessutom mindre än ett halvt år kvar till valet. Det betyder att alla organisationer med åsikter om hur saker och ting borde vara har växlat upp sitt opinions- och påverkansarbete ordentligt. Det gäller så klart även DIK.
Förbundet arbetar intensivt med tre valfrågor:
en armlängds avstånd och långsiktig och stärkt finansiering till kultursektorn.
ge alla elever tillgång till ett bemannat skolbibliotek.
erkänn och resurssätt kulturens roll i Sveriges totalförsvar.
De är fokus i de samtal jag löpande har med politiska beslutsfattare på olika nivåer. De är temat för panelsamtal och möten under Almedalsveckan och i andra sammanhang. De är ämnet för en rad planerade debattartiklar och andra insatser. De är också frågor förbundet kommer att följa upp. Det är ju alltid lätt för politiker att lova vitt och brett inför valet. Därför kommer DIK så klart att följa upp eventuella vallöften efter valet och se vad det faktiskt blir av dem.
Sist, men inte minst vill jag också passa på att tipsa om ett samtal som Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert och jag nyligen hade om relationen mellan kommunikatörer och journalister. Det är ofta ett hett ämne på kommunal nivå, men DIK:s rapporter på området tyder på att den offentliga debatten ofta hamnar snett. Därför ville vi inleda en mer fördjupad diskussion om frågan med detta samtal.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK