Gå till innehåll

"Det behövs en röst till"

veronica johan LFF grå
Veronica Markström och Johan Sandström

Under en kaosartad omställningsprocess på arbetsplatsen väckte DIK-medlemmarna Veronica Markström och Johan Sandström liv i den slumrande lokalföreningen. Något som resulterade i flera viktiga fackliga framgångar.

”Det händer inget om man inte gör något”, så tänkte John Sandström när Region Norrbotten drog igång en större omställning som utvecklade sig till att bli ganska kaosartad. ”Winter is coming”, gick ungefär samtidigt genom Veronica Markströms huvud. Tillsammans drog de igång den slumrande DIK-föreningen. För att kunna påverka sin egen och kollegernas situation.

Johan och Veronica arbetade efter devisen att ”Finns man och syns man så blir andra intresserade”. Och det fungerade. Närhelst de träffade på kolleger i korridoren, i hissen eller på fikarasten så pratade de om omorganisationen.

- Oron var stor hos personalen, säger Veronica, så alla pratade redan om det som höll på att hända. Vi såg till att vara med i samtalen.

Och de var snabba med att informera om att: ”Vad du än gör så gå med i facket.”

Men de pratade inte bara med personalen. De såg till att ta plats i förhandlingarna. De bad om information. Efter ett tag krävde de den. De såg till att riskbedömningar av förändringarna blev gjorda. De ställde frågor, många frågor.

- Vi kom in helt nya, säger John, så vi fick lära oss fort.

- Ja, vi har fått vara på tårna, fyller Veronica i, Arbetsgivaren försökte ta genvägar …Men vi tycker inte vi gjort något speciellt för att rekrytera medlemmar.

Ändå anslöt sig nya medlemmar till DIK. De såg arbetet som föreningen gjorde, hur de vågade stå upp fast det ibland var tufft.

- Vi är ett ganska litet fack, säger Veronica, vi är nära våra medlemmar. Det var en styrka i det här fallet.

- Vision är så brett, så de kunde inte ha koll på alla yrkesgrupper, fyller John i.

I processen hade de bra stöd av varandra i styrelsen. Det gjorde att de orkade även när det blåste snålt.

Trots att den högsta ledning inte alltid uppskattade DIK-föreningens frågor och krav, så känner de att de idag har en bra dialog med lägre chefer. Att de är uppskattade för sitt fackliga engagemang, även av sina chefer. Trots att de fortsatt ställa besvärliga frågor, begärt fram lokala kollektivavtal som arbetsgivaren sa fanns men inte kunde visa upp. Och det har gett resultat, bland annat så visade det sig att det lokala kollektivavtalet som arbetsgivaren sa fanns, i själva verket inte existerade. Resultatet blev att en del medlemmar idag får betalt för obekväm arbetstid med mera. Något som inte skett på väldigt länge.

- Man måste hålla koll, säger John. Man tror att arbetsgivaren har koll, men så är det inte alltid. Det behövs en röst till.

Och det fackliga arbetet har gett resultat på mer än ett sätt. Idag växer DIK-föreningen. Kollegerna har sett föreningens arbete och vill vara med. Idag hinner de med att bjuda in till facklig fika, att berätta att de finns och lyssna av vilka tankar medlemmarna har. Kanske behöver det inte vara svårare än så att växa som förening: att ta fajten, prata med medlemmarna och informera om det jobb som föreningen hela tiden gör tillsammans med – och ibland mot – arbetsgivaren. Det gör skillnad. Så även om föreningen tonar ned sitt rekryterande arbete så ser vi andra på DIK vilket fantastiskt jobb de gjort.

Tips för rekrytering

  • Var synlig – berätta om fackets jobb och framgångar

  • Lyssna på medlemmarnas tankar om sin arbetssituation

  • Bjud in till fika

  • Visa ditt engagemang, det smittar och andra vill vara med

  • Prata om fördelarna med DIK – att ni kan medlemmarnas yrken, och det fackliga hantverket