I årets sista ledare skriver Anna Troberg om hur medlemmars engagemang inspirerar och kan leda till konkreta resultat – som den nya forskningspolitiska rapporten från DIK. Den visar att humaniora och samhällsvetenskap är starkt underfinansierade trots att de har majoriteten av studenterna. Nu krävs satsningar om vi ska kunna lösa många av våra stora samhällsutmaningar.
De senaste veckorna har vi kört DIK-dagar på olika platser runt om i landet och digitalt. Det har varit ett slags upptakt till kongressen som går av stapeln i november 2024. Det har varit fantastiskt roligt och lärorikt att få ta del av alla era insikter och erfarenheter. Jag vill därför skicka ett stort och varmt tack till alla er som deltog. Nu tar styrelsen med oss alla era inspel in i vårt arbete inför kongressen. Jag är ganska så säker på att ni som varit med på DIK-dagarna kommer att kunna känna igen en del av de tankefrö som såddes där när kongresshandlingarna så småningom skickas ut.
Och på tal om kongresser. Glöm inte att du redan nu kan göra en intresseanmälan om att bli kongressombud. Det är både roligt och lärorikt att vara kongressombud. Dessutom får man en möjlighet att påverka vad DIK ska jobba med framöver.
På DIK:s förra kongress 2021 fick styrelsen till exempel i uppdrag att tillsätta en forskningspolitisk utredning. Det har vi så klart gjort och nu är den äntligen här: Att förstå och förklara samhället – en rapport om resurskrisen inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Det är en rapport som med all önskvärd tydlighet visar hur akut och viktigt det är att satsa på humaniora och samhällsvetenskaplig utbildning och forskning.
Trots stora utmaningar nedprioriteras forskning som kan hjälpa oss att förstå dem bäst
Vi lever i en komplex värld där relationer mellan nationer, folkgrupper och subkulturer blir alltmer polariserade. Det är krig i Europa, desinformationen har fått fäste, främlingsfientlighet och hbtqi-fobi frodas, yttrandefrihet och demokrati är under attack. Klimatkrisen – med extremväder, bränder och översvämningar i sitt kölvatten – är ett faktum.
Behovet av att förstå oss själva och de utmaningar som samhället står inför, samt att tolka de kulturella yttringar som motsättningarna mellan oss tar sig är enorma. Trots det sker det en konsekvent nedprioritering av både utbildning och forskning inom de två områden som kan möta dessa behov bäst - humaniora och samhällsvetenskap.
Mer än hälften av studenterna finns inom humaniora och samhällsvetenskap, ändå får dessa områden jämfört med andra ämnen minst resurser både till utbildning och forskning. Det är dessutom svårare att få forskningsanslag och de anslag som beviljas är avsevärt mindre än för andra ämnesområden. Ständig resursbrist leder till både stress och otrygghet för forskare.
Nu lägger vi in en extra växel för att höja statusen för humaniora och samhällsvetenskap
I Strindbergs pjäs Ett drömspel konstaterar Indras dotter om och om igen att: ”Det är synd om människorna.” Det är svårt att inte hålla med om detta när man studerar hur styvmoderligt humanistisk och samhällsvetenskaplig utbildning och forskning behandlas i Sverige. Det är nämligen inte lätt att vara människa i en extremt svårnavigerad tid där kunskapen om vad det är att vara människa i relation till andra och sin omvärld inte anses vara värd att satsa på.
Låter det dystert? Det är dystert, men inte bara. Den goda nyheten är att vi inte kommer att sitta och rulla tummarna. DIK kommer nu att utifrån rapporten lägga i en extra växel för att höja statusen för dessa områden inom akademin och i samhället. Vi vill se långsiktiga satsningar på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, högre ersättningsbelopp för utbildning inom humaniora och samhällsvetenskap, stärkta etiska och humanistiska ämnen i grundskolan och gymnasiet och – så klart – högre krav på trygga anställningar inom akademin. Allt annat är faktiskt oacceptabelt.
Och efter detta stridsrop till humanvetenskapernas försvar, vill jag önska dig en riktigt fin avslutning på året. Gör det du tycker mest om, umgås med dem du älskar och glöm inte att ta det lugnt.
Vi ses på andra sidan nyår!
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK.