Idag 13 mars är källkritikens dag. En dag som i ljuset av den digitala utvecklingen känns allt viktigare att uppmärksamma.
Undersökningar visar att en majoritet av skolungdomar inte kan skilja mellan sann och falsk information, och när sökmotorernas algoritmer filtrerar fram skräddarsydda sökresultat riskerar vår kunskap om världen att krympa. En central aktör för att utveckla kunskapen om källkritik är skolbiblioteken. Trots att det står i skollagen att varje skola ska vara utrustat med ett skolbibliotek, visar de granskningar som gjorts att så är långt ifrån fallet.
Idag sprids stora mängder information med en enorm hastighet, och det har blivit allt vanligare att kriminella organisationer och stater använder digitala medier för att sprida falsk information. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har genom undersökningar konstaterat att det redan idag sker otillbörlig påverkan i stor omfattning, och det utgör reella hot mot vår demokrati.
Frågan om medie- och informationskunskap (MIK) är komplex och handlar om en förståelse av en mängd olika begrepp och processer: källkritik, kunskap om medier, digitala plattformar och nätverk, algoritmer och AI. Det handlar också om förståelse för hur mening skapas, och hur rättigheter och ömsesidig respekt upprätthålls, och så vidare.
Varje barn måste ges goda förutsättningar för att tillgodogöra sig en källkritisk förmåga redan i unga år, och skolan och skolbiblioteket är utan tvekan den viktigaste miljön för att barn och unga ska lära sig om metoder, beteenden och förhållningssätt. På skolverkets hemsida finns material om hur barn och unga ska utbildas i källkritik, och i den reviderade läroplanen har skolbiblioteket fått ett bestämt uppdrag att arbeta med elevers digitala kompetens. Men med tanke på de utmaningar samhället har att hantera i relation till den digitala utvecklingen, är det märkligt hur lite skolbiblioteket uppmärksammas som pedagogisk resurs.
Det är dags att skolbiblioteket får en egen rubrik i läroplanen (LG11) med tydliga mål och beskrivningar. Det finns tillräckligt med forskning som visar att skolbiblioteken är en väsentlig pedagogisk resurs som bidrar till elevers lärande, det är dags att omsätta den kunskapen i praktisk handling.
Riksdag och regering, skolverket, regioner, kommuner och skolledare måste få upp ögonen för skolbibliotekariers kompetens och särskilda betydelse för att barn och unga ska få rätt verktyg för att möta dagens och morgondagens informationsvärld. Skolbibliotekarier är informationsexperter, välutbildade ifråga om att söka information via fysiska och digitala medier, tolka och förstå informationens äkthet eller falskhet, liksom att ha vetskap om sökmotorernas algoritmer.
Resultatet av en bristfällig skolbiblioteksverksamhet är att många barn och unga inte får den nödvändiga källkritiska kunskapen, och hamnar långt efter beträffande MIK. Det är dags att skriva om skollagen så att bibliotekariekompetens blir obligatorisk på skolbiblioteken, och att det tydliggörs i läroplanen att skolbibliotekarien ingår i skolans pedagogiska arbete.
Välfungerande skolbiblioteksverksamhet bemannad med bibliotekariekompetens, som når alla elever, bidrar till ett starkare samhälle. Det är i skolan som vi lägger grunden för en stark demokrati med kritiskt tänkande människor, och det uppnås bäst om det finns en skolbibliotekariekompetens som tillsammans med den övriga pedagogiska personalen kan integrera läsinsatser med källkritik och medie- och informationskunskap i undervisningen.