Debatten om kommunikatörerna har länge varit både negativ och osaklig. Det cirkulerar många påståenden men väldigt lite fakta. Här hittar du några av de vanligaste påståendena om kommunikatörers vara eller icke vara – och svar på tal.
Varför måste kommunikatörerna vara så många?
Debatten om att kommunikatörerna är för många återkommer med jämna mellanrum, särskilt i ekonomiskt tuffa tider. Antalet kommunikatörer har ökat de senaste decennierna, men det har också kraven på den offentliga kommunikationen. Den digitala omställningen och medielandskapet har genomgått enorma förändringar. I dag ska alla medborgare snabbt och enkelt kunna ta del av information som är anpassad efter deras förmåga. De förväntas kunna göra aktiva val kring exempelvis sjukvård och skola. Myndigheter, kommuner och offentliga verksamheter har krav på sig att kommunicera i många olika kanaler och nå många olika målgrupper med skilda förutsättningar och behov. Det ställer höga krav på den offentliga kommunikationen.
Även utvecklingen kring desinformation, otillbörliga påverkanskampanjer, filterbubblor och liknande ställer höga krav på den offentliga kommunikationen att nå ut till breda grupper i samhället med korrekt information och se till att förtroendet för offentligheten inte skadas. Och till det förstås också betydelsen av kommunikation i kristider, som inte minst blev tydlig under pandemin.
DIK:s tidning Magasin K har granskat påståendet om den stora ökningen av kommunikatörer i offentlig sektor och visat att andelen kommunikatörer på de trettiofem största myndigheterna legat på samma nivå – 1 procent – de senaste fem åren.
Går inte den ökade mängden administrativ personal – som kommunikatörer – ut över kärnverksamheten?
I debatten lyfts ibland att man i tider av besparingar ska satsa på kärnverksamheten och skära ned på det som inte ingår i den. DIK menar att det är en missuppfattning att kommunikatörer inte bidrar till kärnverksamheten. Tvärtom behövs professionell kommunikation för att stötta kärnverksamheten och hjälpa verksamheten att nå sina mål. Kommunikatörer avlastar också det som ofta betraktas som kärnverksamhet. Om inte kommunikatörerna fanns skulle många arbetsuppgifter hamna hos andra yrkesgrupper. Ett exempel är Vårdguiden 1177 som är producerad av kommunikatörer och avlastar sjukvården.
Kommunikatörer jobbar dessutom ofta både med att ta fram strategier som bidrar till att uppnå verksamhetsmålen, och operativt med att ta fram innehåll som bidrar till att uppnå samma mål. Så det är sällan ett rent administrativt arbete.
Är inte kommunikatörernas roll bara att försköna verkligheten, alltså “sminka grisen”?
Det finns förstås fall där kommunikation används för att ge en tillrättalagd bild av något. Offentlig kommunikationsverksamhet ska givetvis granskas precis som all annan offentlig verksamhet. DIK:s bild av de offentliga kommunikatörernas arbete är dock raka motsatsen till att ”sminka grisen”. DIK:s medlemmar arbetar hårt för att nå ut med lättillgänglig och transparent information till medborgarna och för att öka delaktigheten i samhället. De lägger mycket möda på att vara transparenta och bidra till demokratin och de är också stolta över att deras arbete bidrar till just det.
Vem som helst kan väl jobba med kommunikation, det är väl bara att lägga upp lite på Facebook och kopiera och klistra in texter på webben?
Det här speglar en allmän okunskap om vad kommunikatörer gör och varför de behövs. Kommunikationsyrket är väldigt brett och för utomstående kan det ibland upplevas som otydligt exakt vad kommunikatörer gör. Det är också ett yrke som förändras i snabb takt vilket kan göra det svårt att hänga med.
Kommunikatörernas uppdrag skiljer sig förstås åt i olika sektorer men oavsett uppdrag så kräver yrket professionell kompetens i att undersöka och förstå kommunikationsbehov utifrån organisationens mål och uppdrag samt att skapa och förmedla budskap till olika målgrupper som är anpassad efter olika mottagares behov. Utan kommunikatörens kompetens riskerar kommunikationsbehov glömmas bort, innehåll bli svårbegripligt och information inte nå rätt målgrupp.
Beroende på arbetsuppgifter och aktuell kanal behöver kommunikatörer specialiserad kunskap om till exempel text, bild, rörlig media, form osv. Det är nog få andra yrkesgrupper som blir så ifrågasatta som kommunikatörer och som ständigt behöver förklara varför de över huvud taget finns.
Kommunikatörerna hindrar journalister från att göra sitt jobb
Det finns säkert enstaka fall där kommunikatörer upplevt krav på sig att agera grindvakter mot journalister eller förmedla en felaktig bild av verksamheten. Men DIK:s medlemmar arbetar tvärtom varje dag hårt för att vara transparenta och bidra till öppenhet. De allra flesta upplever att deras relation till media är god eller mycket god och att mediahanteringen är högt prioriterad på arbetsplatsen. Kommunikatörer i samhällets tjänst är inte ett hinder för transparens och demokrati. De är en absolut förutsättning för det.
Läs mer i den här rapporten.