Läget för de svenska museerna är ohållbart och akut, både för statliga, regionala och kommunala museer. Trots att allmänheten verkar älska sina museer är de inte prioriterade av politikerna. Det måste vi ändra på, skriver Anna Troberg, förbundsordförande i DIK.
Det finns en märklig dissonans mellan allmänhetens och politikernas intresse för våra svenska museer. Enligt Sveriges museers besöksstatistik för 2023 gjordes under året 17,7 miljoner fysiska museibesök och 21,5 digitala besök. Det är en total ökning med 6,5 procent från föregående år, trots att de statliga museerna som återinfört entréavgiften fått drygt 16 procent färre besökare. Det är ingen överdrift att säga att allmänheten älskar sina museer. Tänk vad fantastiskt det vore om våra politiker älskade dem lika mycket.
Missförstå mig rätt. Det finns många engagerade och duktiga kulturpolitiker runt om i landet. Det finns tyvärr också en del politiker som har ett direkt osunt intresse av att pensionera principen om en armlängds avstånd. Men, den krassa verkligheten är att de allra flesta svenska politiker inte bryr sig särskilt mycket om kultursektorn bortom några fina ord då och då. När det är dags att öppna plånboken prioriterar de bara museer och andra viktiga delar av sektorn om de absolut måste.
En tidsfråga innan något liknande som på Naturhistoriska sker på något annat museum
Det mest talande exemplet är Naturhistoriska riksmuseet. Det har knappast varit en hemlighet att man här och på många andra museer saknar resurser för löpande underhåll av byggnaden. Ändå krävdes det att 300 kilo takputs plötsligt ramlade ned inomhus med nio månaders stängning till följd innan politiken motvilligt öppnade plånboken – och då bara tillfälligt. Det är bara en tidsfråga innan något liknande sker på något annat museum i vårt avlånga land. En långsiktig lösning är ännu inte i sikte.
Regeringen har för bara några dagar sedan tillsatt en ny utredning om den kostnadshyra som Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Historiska museet, Dramaten och Operan betalar till Statens fastighetsverk. DIK kommer som alltid att begära ett möte med utredarna för att belysa de problem förbundet ser med den nuvarande modellen. Men, det är inte bara dessa fem verksamheter som kämpar med att få den dagliga verksamheten att gå runt utan att ge avkall på andra helt nödvändiga bitar. Staten skjuter successivt över alltmer av det ekonomiska ansvaret för kulturen till redan hårt ansatta regioner, vilket försatt länsmuseerna i en svår situation. Det är – kort sagt – lätt att hitta vittnesmål från andra museer som också kämpar med löpande underhåll, samlingsvård och annat.
Detta är naturligtvis inte en slump. Det är ett resultat av en lång tids underfinansiering och ständigt krympande kulturbudgetar på alla nivåer – nationellt, regionalt och kommunalt. Och när det inte längre finns något ekonomiskt hull att ta av, så räcker det inte att lappa och laga med sporadiska ekonomiska insatser. Det krävs ett brett politiskt intresse av att rädda museerna från både förfall och politisk klåfingrighet – ett intresse som inte stannar vid fina ord, utan som omsätts till praktik genom stärkt och långsiktig finansiering av museisektorn.
Vi kommer inte ge oss i vårt arbete för att rädda museerna
DIK arbetar med dessa frågor på många olika sätt. Förbundet arbetar naturligtvis lokalfackligt. Alla som jobbat i en sedan länge underfinansierad verksamhet vet att det, trots fina kolleger och ett i grunden intressant jobb, kommer med sin alldeles egna otrevliga cocktail av otrygga anställningar, stress och ständiga frustration över att inte kunna göra sitt arbete så bra som man vet att man skulle kunna göra om man bara fick rätt förutsättningar. Du kan alltid vända dig till DIK lokalt eller centralt om du har frågor eller behöver hjälp.
DIK bedriver också ett omfattande opinions- och påverkansarbete. En del av det syns direkt, till exempel den debattartikel som DIK och fackförbundet ST nyligen publicerade tillsammans i SvD. Annat, som till exempel arbetsmiljörapporter tar lite längre tid att producera, men är oumbärliga i förbundets påverkansarbete. Jag vet att det inte är jättekul att fylla i enkäter, inte ens DIK:s enkäter som vi då och då skickar ut, men de svar du bidrar med är våra muskler i de samtal förbundet löpande har med ministrar, andra politiska makthavare och statliga utredare.
Vi kommer inte att ge oss förrän svenska politiker älskar Sveriges alla museer på riktigt och lika mycket som allmänheten gör.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK