Den 16 april släppte DIK rapporten ”Tiden är inne för kortare arbetstid” som baseras på en Sifo-undersökning bland den svenska allmänheten. Här hittar du vanliga frågor och svar om rapporten och varför DIK driver frågan om kortare arbetstid för alla.
Hur stort är stödet för att sänka arbetstiden?
DIK har genomfört en Sifo-undersökning som visar att 64 procent i den yrkesverksamma allmänheten vill ha 30 timmars arbetsvecka. Bland unga och kvinnor är stödet ännu starkare. Resultaten visar också att allt fler vill ha arbetstidsförkortning – under de senaste två åren har en av fem blivit mer positivt inställd i frågan. Läs mer om undersökningen och resultaten här.
Att 40-timmarsveckan utmanas på bred front syns också i andra nya undersökningar, bland annat från SOM-institutet, tidningen Chef och tankesmedjan Futurion. Vi ser också en global trend där allt fler länder och enskilda arbetsgivare väljer att korta arbetstiden eller att testa 4-dagarsveckor. I Sverige är det en lång rad fackförbund som kräver arbetstidsförkortning, men det är också fler och fler arbetsgivare som testar att korta arbetstiden, både i privat och offentlig sektor.
DIK:s Sifo-undersökning visar att majoriteten av befolkningen är övertygad om att vi kommer arbeta mindre än 40 timmar per vecka i framtiden. En av tre tror att det kommer ske redan inom 5–10 år.
Bland unga är det ännu fler som tror att vi kommer jobba mindre i framtiden och unga värdesätter också balansen mellan arbete och fritid mer jämfört med äldre. Det verkar som att det pågår en ideologisk förskjutning i värderingar där de som är nya eller på väg ut i arbetslivet ställer nya krav och efterlyser mer fritid och en mer hållbar livsstil jämfört med tidigare generationer.
DIK menar att tiden är inne för arbetstidsförkortning – varför just nu?
Ett skäl är att vi kommit till en punkt där det krävs kraftfulla insatser för att mota de skenande sjukskrivningarna på grund av stress som idag är högre än någonsin tidigare, inte minst bland kvinnor. Kvinnor har generellt både en mer påfrestande arbetsmiljö och tar ett större ansvar för hem och barn. Många tvingas gå ned i deltid för att de inte orkar – vilket innebär att de finansierar sin arbetstidsförkortning.
Ett annat skäl är att det är över 50 år sedan vi senast genomförde arbetstidsförkortningar i Sverige. Sedan dess har produktiviteten mer än fördubblats och teknikutvecklingen gått med raketfart. En DIK-medlem uttrycker det så här: ”Jag undrar vad det är för mening med teknik och digitalisering om det inte frigör människor till att göra andra saker än att jobba.”
Sverige har idag den högsta veckoarbetstiden i Norden. Det är dags att dra nytta av den tekniska utvecklingen och skapa bättre balans mellan arbete och fritid och ökad jämställdhet. Kortare arbetstid är en både nödvändig och fullt möjlig reform.
DIK driver frågan om sedan kongressen 2021. Läs mer om vad som ledde fram till beslutet här.
Blir det inte dyrt att sänka arbetstiden för alla?
Många länder har redan kortat arbetstiden med goda resultat. Det gäller både länder som är högst jämförbara med Sverige som till exempel Norge som gick ned till 37,5 timmar 1987 och Danmark som införde 37-timmarsvecka 1990, och länder i andra delar av Europa och världen. Inte någonstans går det att se några negativa effekter på den ekonomiska tillväxten i samband med eller efter att arbetstidsförkortningar genomförts. Inte heller tog svensk ekonomi skada när de tidigare arbetstidsförkortningarna genomfördes under 1900-talet. Tvärtom har produktivitet och BNP fortsatt stiga trots kortare arbetstid och arbetsdagar.
Det beror sannolikt på att produktiviteten inte påverkas i många yrken, samtidigt som många av de kostnader som följer av en generell arbetstidsförkortning vägs upp av en rad positiva effekter som gynnar samhällsekonomin. De försök och satsningar som gjorts visar bland annat att människor upplever mindre stress, bättre balans mellan arbete och fritid och att de sover bättre. Det är faktorer som i sin tur kan bidra till mindre sjukskrivningar och lägre personalomsättning. Dessutom kan de som i dag står utanför arbetsmarknaden få chans att komma in och de som arbetar ofrivillig deltid kan öka sin sysselsättningsgrad eller arbetstid.
DIK:s Sifo-undersökning visar dessutom att bara hälften av de som arbetar heltid idag tror att de kommer orka göra det hela vägen till pensionen om arbetstiden fortsätter vara 40 timmar. Bland kvinnorna är det ännu färre (44 procent). Med ett mer hållbart arbetsliv skulle fler orka jobba hela vägen till pensionen vilket är bra för både individens och samhällets ekonomi.
Just nu finns ett gyllene tillfälle att dra nytta av den pågående tekniska utvecklingen och använda de produktivitetsvinster som AI genererar till att ge människor mer tid till livet utanför arbetet och en bättre balans mellan arbete och privatliv. Förutsättningarna för att genomföra en generell arbetstidsförkortning har kanske aldrig varit bättre än nu.
Hur skulle vi bemanna välfärden om alla får arbetstidsförkortning?
DIK menar att som arbetslivet är organiserat i nuläget kan vi inte klara välfärden och finansiera pensionerna. Arbetsgivarna har stora problem att rekrytera till välfärden. Människor orkar inte arbeta 40 timmar per vecka ända till pensionen. En väldigt stor grupp går ned i deltid, går i förtidspension eller söker sig till andra yrken.
Om vi ska klara att finansiera välfärden och locka fler att jobba i våra samhällsviktiga yrken måste vi skapa ett mer hållbart arbetsliv, och där är arbetstidsförkortning en central pusselbit.
Anser DIK att arbetstidsförkortning är en universallösning på alla problem i arbetslivet?
Nej, arbetstidsförkortning löser inte alla problem i arbetslivet. I många yrken behövs också fler kollegor, bättre arbetsmiljö och en bättre organisering av arbetet. Men kortare arbetstid är en av de centrala pusselbitarna för att skapa ett mer hållbart och jämställt arbetsliv där fler orkar arbeta ända till pensionen.
40 timmars arbetsvecka är ingen naturlag. Även om många upplever att det är roligt och meningsfullt att gå till jobbet, så är det uppenbart att vi kommit till en punkt där det behövs kraftfulla insatser för att stoppa de skenande sjukskrivningarna och skapa en bättre balans mellan arbete och fritid.
Många länder, exempelvis Island, Tyskland och Storbritannien, har insett det och redan genomfört storskaliga försök och satsningar på arbetstidsförkortning som i flera fall också har permanentats, och fyradagarsveckan är på framfart globalt. Ett tecken på att det fungerar bra både för arbetsgivare och arbetstagare.
I grund och botten är det också en fråga om värderingar – hur vi vill fördela vår tid mellan arbete och fritid och hur vi vill att produktivitetsökningarna ska komma människor och samhället till nytta.
Varför driver DIK arbetstidsförkortning i lag i stället för i kollektivavtal?
DIK vill se en allmän arbetstidsförkortning genom att normalarbetstiden justeras i arbetstidslagen. Det är viktigt för att det ska bli en jämlik reform där alla på arbetsmarknaden omfattas och där andra system och socialförsäkringar kan anpassas.
Det handlar inte om att instifta en ny lag utan om att göra en justering av antalet timmar för en normal arbetsvecka i den redan existerande arbetstidslagen. Det är så tidigare arbetstidsförkortningar har gjorts.
Det finns också försök och permanenta arbetstidsförkortningar som görs genom avtal, vilket DIK ser positivt på. Det är viktiga steg på vägen och bra tillfällen att samla in erfarenheter att lära av. DIK:s kansli har själva gått ned i arbetstid för att förbundet ska leva som vi lär.
Även om arbetstiden kortas i lagen kommer arbetsmarknadens parter (arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer) vara delaktiga i hur förkortningarna genomförs. Kollektivavtalen kommer behöva anpassas och de nya sätten att organisera arbetet kommer behöva samverkas mellan fack och arbetsgivare. En nyckelfaktor är att medarbetarna, som känner verksamheten bäst, involveras i hur förändringen genomförs och hur man kan organisera arbetet på nya sätt.
Hur kan arbetstidsförkortning bidra till att öka jämställdheten?
Arbetstidsförkortning för alla skulle inte automatiskt leda till att män tar mer ansvar för hem och barn. För att det ska ske behövs också andra insatser, till exempel fler reserverade månader i föräldraförsäkringen.
Men en generell arbetstidsförkortning skulle göra att förutsättningarna för att dela mer jämställt blir bättre. Framför allt skulle kvinnors sysselsättningsgrad och inkomster förbättras, bland annat genom att många av de kvinnor som idag arbetar deltid skulle kunna få en högre sysselsättningsgrad och därmed en ökad inkomst.
Kommer inte en sänkning av arbetstiden leda till mer stress? Är det meningen att vi ska göra lika mycket på kortare tid?
Det är inte meningen att arbetstidsförkortning ska bidra till ökad stress. Även om arbetstiden kortas i lagen skulle arbetsgivare och fackförbund behöva komma överens om hur förändringarna ska genomföras på de enskilda arbetsplatserna. I en del yrken kan man förändra arbetssätten och jobba smartare, medan det i andra yrken kommer krävas att fler personer anställs eller att personer som jobbar deltid får en högre i sysselsättningsgrad. En gemensam nämnare för de försök och satsningar på arbetstidsförkortning som fallit väl ut är att medarbetarna varit med och utformat förändringen och hur arbetet kan organiseras på bästa sätt.
DIK anser att en generell arbetstidsförkortning är en viktig pusselbit för att skapa ett mer hållbart arbetsliv där fler orkar jobba hela vägen till pensionen. I många yrken behövs också andra insatser, som fler kollegor eller en bättre organisering av arbetet.
Kommer inte lönen också sänkas om arbetstiden sänks?
DIK vill se en generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Erfarenheter från andra länder visar att det är fullt möjligt att genomföra utan att samhällsekonomin tar skada. Tvärtom kan reformen till stor del finansieras genom minskade kostnader för exempelvis sjukskrivningar, deltidsarbete, personalomsättning och arbetslöshet, i kombination med produktivitetsökningar från AI- och teknikutveckling.
Det är över 50 år sedan vi senast genomförde arbetstidsförkortningar i Sverige. Trots att produktiviteten sedan dess har mer än fördubblats jobbar vi fortfarande lika mycket. DIK anser att det är dags att dra nytta av den tekniska utvecklingen och ge människor mer tid till livet utanför arbetet.