DIK-styrelsen i Göteborg stad: ”Vi har örat mot rälsen”

Vi möts på stadsbiblioteket i Göteborg, vid Avenyns slut. Solen strålar in genom de stora glasfönstren i mötesrummet högst upp i huset, där DIK-styrelsen just avslutat sitt möte. Gruppen representerar flera av DIK:s största medlemsgrupper – kommunikatörer, bibliotekarier och arkivarier. En bredd de själva ser som en styrka.

DIK-styrelsen i Göteborg lämnade ett närapå nationellt avtryck i debatten när de under 2023 tog stark ställning för kommunikatörerna som just då var i skottgluggen för den politiska diskussionen. Men mer om det senare, först vill vi veta mer om deras väg in i det fackliga engagemanget.

Är du intresserad av att veta mer om uppdraget som förtroendevald? Läs mer här.

Att bli förtroendevald – hur går det till?

Att bli lokalfacklig är inte alltid något man planerar själv. Det blir tydligt när vi frågar gruppen hur det kom sig att de hamnade här.

Linnéa Nilsson, arkivarie, beskriver hur hon först fick frågan om att engagera sig lokalfackligt. Sedan kom en ny fråga – vill du sitta i styrelsen? Och så en till – vill du bli kommunombud? Nu arbetar hon fackligt på halvtid. Men att bli skyddsombud, att arbeta för bättre arbetsmiljö, det var helt hennes egen idé. 

Och hon är inte ensam – många i styrelsen har en liknande resa bakom sig. För Viktoria Zingaropoli, också hon arkivarie, var det dåvarande kollegan Linnéa som inspirerade henne att vilja jobba fackligt. Viktoria har nyligen bytt arbetsplats men fortsätter som förtroendevald. 

– Jag har kommit in på nya lokalfackliga områden men jag fortsätter bära facklan, säger Viktoria.

Maria Soner, kommunikationsstrateg och ordförande i styrelsen, engagerade sig för att hon var nyfiken på den fackliga rollen efter att hon blivit nominerad till styrelsen i det lokala Sacorådet på stadsledningskontoret. Hon började som ledamot och därefter som vice ordförande i det lokala Sacorådet på arbetsplatsen. (Mer om vad Sacoråden är kan du läsa i faktarutan längst ner)

– Jag var intresserad av på vilket sätt man som facklig kan vara med och göra skillnad på arbetsplatsen. Det är verkligen ett uppdrag man får i förtroende. Det handlar om allt ifrån att skapa delaktighet och företräda kollegor till att vara med och bidra till utveckling av verksamheten och arbetsmiljön. 

Carolina Dennisdotter, vice ordförande, har varit lokalfacklig i tio år. För henne började allt när en ordförande skulle sluta. Hon blev nominerad – och plötsligt var hon ordförande.

– Jag blev lite förvånad och sa till mig själv “Okej, nu får jag lära mig vad det här innebär”.

Som ny i rollen gick Carolina så många utbildningar hon kunde och insåg att hon tyckte att det var väldigt roligt. Då jobbade hon i en mindre kommun och lyfte samarbetet med Sacorådet som en nyckel till att det fungerade så bra. 

När Carolina började jobba i Göteborg 2020 ville hon egentligen fokusera på sitt yrke som bibliotekarie och lägga det fackliga åt sidan. Men efter ett halvår satt hon i styrelsen igen – hon kunde helt enkelt inte hålla sig borta.

– Det beror väl också på att det var en pandemi som kom precis då. Det var inte så himla kul på biblioteket, utan det fackliga blev ett sätt att få använda mitt huvud, engagera mig och lära känna den här nya staden. Göteborg är mycket större och mer komplext än kommunen jag jobbade i tidigare. 

Nu arbetar Carolina Dennisdotter heltid som kommunombud. Saknar hon biblioteket? Hon tänker efter. "Ibland", svarar hon.

–  Jag saknar att vara i en kulturell miljö. Om man sitter på Sacokansliet är det aldrig någon som pratar om vad de läst i helgen eller vilken teater de ska gå på. Jag saknar lukten av nya böcker och alla bra samtal man har med besökarna. Men jag får ju tänka på bibliotek och kämpa för att de ska få bättre villkor i alla fall.

Reynolds Towns, bibliotekarie och skyddsombud och den nyaste styrelseledamoten, har en lite annan historia om sin väg in i det fackliga arbetet. 

– Jag blev facklig för att vi hade så dålig arbetsmiljö på biblioteket. Det var inte klokt hur stressigt det var, säger han. 

När skyddsombudet skulle gå i pension ställde Reynolds upp. Han vill inte säga att det är hans egen förtjänst men han tycker att arbetsmiljön är mycket bättre – något som även går att se i statistiken.

Är det fackliga ett roligt uppdrag?

Här går åsikterna isär.

– Jag engagerade mig mest av pliktkänsla. Har det varit givande? Absolut. Men jag kan inte ljuga och säga att det är jätteroligt och jättelätt, säger Reynolds.

Maria håller inte helt med. Hon tycker att det är både roligt och utvecklande.

– Man lär sig otroligt mycket hela tiden. Man får bidra till ett gott klimat för sina medarbetare och jobba tillsammans med arbetsgivaren. Jag ser det som ett relationsskapande hela tiden och det tycker jag är kul.

Carolina instämmer i ett det är roligt att få insyn i hur allt fungerar och att se saker i ett större sammanhang. Det blir tydligare varför vissa beslut fattas och hur allt hänger ihop.

– Sen tycker jag faktiskt det är väldigt roligt med de här lite kluriga frågorna, säger hon.

En utmaning för många lokalfackliga är att hinna med sitt uppdrag. Viktoria, en av de som inte har någon avsatt procent för det fackliga, menar att hon måste hålla hårt i den tiden som krävs och ha en dialog med arbetsgivaren.

– Jag tycker att arbetsgivaren visar stor förståelse för det. Men det gäller ju att ha en egen struktur där man avsätter den tiden. Man måste se det fackliga arbetet som lika viktigt som det man gör på ordinarie arbetstid. 

Så når styrelsen ut till medlemmarna

Att nå och få kontakt med medlemmar är en utmaning för många styrelser. Hur sprider man viktig information? Hur fångar man upp vilka frågor som bubblar just nu? DIK-styrelsen i Göteborg jobbar aktivt med detta. 

– Det är tidskrävande men otroligt givande när vi får till det, säger Maria.

Det märks att det sitter kommunikatörer i styrelsen. Att nå ut till medlemmarna i rätt kanaler och i rätt tid och lära känna deras behov är en prioritet. I sin verktygslåda har de bland annat nyhetsbrev, medlemsmöten och en facebookgrupp för alla DIK-medlemmar i Göteborgs stad.

– Men även om vi har rätt kanaler så är inte engagemanget så stort i de här frågorna, tyvärr. Jag tror att mycket handlar om tidsbrist. Vi har en bra samverkansstruktur i organisationen men vi behöver öka kunskapen om arbetsmiljöfrågor och påverkansmöjligheterna, säger Maria.

Medlemsmöten och nätverksträffar kan utgå från en fråga som DIK driver, eller något som är aktuellt just nu i staden. Under hösten höll DIK:s förbundsordförande Anna Troberg en lunchföreläsning om arbetstidsförkortning för medlemmarna i Göteborg, med stor uppslutning.

En annan typ av medlemsaktivitet de har provat är att bjuda in till biovisning med enklare tilltugg och mingel. 

– Vi vill erbjuda våra medlemmar olika typer av aktiviteter och sätt att träffas, säger Maria.

Förutom den typen av allmänna relationsskapande aktiviteter gör de förstås arbetsplatsbesök för att fånga in medlemmarna i sin arbetsvardag. Som kommunombud har Carolina och Linnéa möjlighet att gå ut och träffa medlemmar och de lokala styrelserna ute på arbetsplatserna.

– Vi erbjuder dem att ställa frågor till oss. Ibland ser vi behov av att lyfta en särskild fråga det surras om. Vi arbetar mycket behovsstyrt, säger Linnéa.

Fackliga strider – och framgångar

När kommunen ville skära ner på administrativa kostnader började kommunikatörernas roll ifrågasättas allt mer. Då bjöd DIK-styrelsen in till en träff för att låta dem prata om sin arbetsmiljö och hur synen på deras yrke förändrats.

– Vi ville ge dem en röst och en möjlighet att diskutera situationen, säger Viktoria.

Det blev ett av de tillfällen då styrelsen verkligen lyckades stärka sina medlemmar.

– Vi lyckades få till möte med politiker, skrev debattartikel och träffade många medlemmar. Vi var med på massor av möten och stod upp för kommunikatörerna, säger Carolina.

De såg även till att vara delaktiga i referensgruppen för kommunens utredning om att effektivisera kommunikationsarbetet. Att de kunde vara med och påverka utredningen i rätt riktning var viktigt och resultatet blev en lättnad när utredningen kom fram till att en centralisering inte skulle leda till en effektivisering utan snarare skulle medföra risker. Läs mer om utredningen i Magasin K.

– Då gjorde vi nytta i staden för våra medlemmar. Det kändes väldigt bra, säger Carolina.

Högre löner för bibliotekarier är en av DIK:s viktigaste frågor – även i Göteborg. Här används ett basvärderingssystem där yrken delas in i olika kategorier beroende på svårighet, ansvar och utbildning. Carolina berättar att bibliotekariernas löner länge varit låga för att tillhöra kategori F.

– Vi har tryckt på att vi ligger lågt i jämförelse med mansdominerade och tekniska yrken inom samma baskategori. Men då möttes vi i stället med att “om vi flyttar er till E, då har ni ju rätt lön”.

Vissa bibliotekarier var kategoriserade i E och vissa i F, på grund av att det sett olika ut på olika bibliotek. När staden då ville göra en översyn för att flytta ner alla bibliotekarier till E lyckades DIK-representanterna argumentera för att bibliotekarierna hör hemma i F.

– Så vi fick det fastställt, att en utbildad bibliotekarie ska ligga i F och inte kunna bli nedflyttad. Det känns som en facklig seger, något riktigt konkret som stärkte våra bibliotekarier.

Lönefrågan är långt ifrån löst. Men nu har facket svart på vitt – bibliotekariernas löner är låga för sin kategori. 

I löneöversynen 2025 fortsätter de driva på för bättre bibliotekarielöner och nu kan de tydligare påvisa att bibliotekariernas löner inte är konkurrenskraftiga. I sin verktygslåda har de även DIK:s påverkansunderlag, Saco lönesök och stadens egna lönestatistik.

– Så vi har bra påtryckningsmedel. Men det hjälper inte alltid, för resurserna ska ju finnas också, säger Carolina.

Som lokalfacklig kan det kanske kännas ouppnåeligt att läsa om en styrelse som får så mycket konkret gjort, men Carolina påminner om att de har mer resurser än många andra eftersom de tillhör en så stor organisation. Med henne på heltid och Linnéa på halvtid kan de få mycket av det vardagliga arbetet gjort, vilket gör det lättare för styrelsen att fokusera på medlemmarna och det mer strategiska arbetet. 

– Jag och Linnéa tar hand om individärenden och avtal och olika saker i staden.

Nyckeln till en effektiv styrelse är ett gott samarbete

Det är tydlig att det finns ett bra samarbete inom styrelsen. Reynolds, Linnéa, Viktoria, Maria och Carolina tror själva att det beror på att de har med sig olika erfarenheter och bidrar med olika perspektiv. De tar också hänsyn till varandras arbetsbelastning, har man mycket på sitt vanliga jobb behöver man kanske inte göra så mycket fackligt just då.

– Vi har en god samtalsmiljö här och känner oss trygga med att kunna hitta vilken nisch vi ska jobba med och hur vi ska fördela arbetet så det blir så genomförbart och effektivt som möjligt, säger Maria.

I ett mindre förbund som DIK är det viktigt med samarbete, även över de fackliga gränserna. DIK-styrelsen berättar att de upplever att de får god hjälp både från de lokala och centrala Sacoråden.

– Det är en enorm styrka att kunna hjälpa varandra och gå ihop och få mer kraft i vissa frågor som vi samarbetar kring. Vi är inte ensamma, säger Maria.

Man skulle kunna tro att det skulle kunna uppstå konkurrens mellan de olika förbunden men eftersom de flesta riktar sig till olika medlemsgrupper blir det inte så.

– Vi tipsar om varandra. Om vi hör om någon som har det jobbigt eller behöver komma i kontakt med ett förbund så hjälper vi dem, och så känner vi oss trygga med att de gör samma sak för oss, säger Carolina.

DIK:s styrkor är opinionsarbetet och kunskapen om yrkesrollerna

Det finns flera styrkor med att vara ett mindre, professionsbaserat förbund som DIK. Enligt Viktoria är den främsta tillgången förbundets starka fokus på yrkesrollerna och hur de utvecklas.

– Vi ser medlemmarnas värde, hur hårt de jobbar och vad de bidrar till, säger Viktoria.

– DIK är ledande när det gäller vissa yrkesroller. Man jobbar mycket med rapporter och analys, mycket planering och utredning för att bidra till att utveckla de här rollerna. Och driver opinion i många frågor som påverkar det övriga samhället, fyller Maria i. Hon fortsätter:

– Det märks tydligt att DIK har blivit bättre på det, att man fokuserar. Det tycker jag utmärker DIK från andra förbund.

Vad kan DIK göra framöver för att stötta sina lokalfackliga? Carolina menar att det viktigaste är att fortsätta driva opinion i frågor som är avgörande för medlemmarna – och för samhället i stort.

– Det är bra att DIK centralt är så mycket ute i debatten, för det är något som vi inte klarar så bra lokalt. Vi har inte de musklerna. Men om vi får veta vad DIK kommer driva framöver kan vi följa upp med det vi kan härifrån och anpassa det utifrån vårt lokala perspektiv, säger Carolina.

Tips för att få till det lokalfackliga arbetet i vardagen

• Ha en tydlig dialog med chefen. Berätta vad du behöver göra och när. Behövs det finns förtroendemannalagen som uppbackning. 

• Planera tiden. Hur mycket behöver du avsätta från din ordinarie arbetstid? Med en planering blir det lättare att avgöra hur du ska prioritera dina vanliga arbetsuppgifter.

• Gå på utbildningar. Alla möjliga utbildningar du kan hitta, både från DIK och Saco, men även andra. Till exempel Suntarbetsliv, Prevent, Akademikernas A-kassa, med fler.

• Nätverka med andra förtroendevalda. Det behöver inte vara från samma förbund, samarbete är jätteviktigt.

• Håll kontakten med medlemmarna. Kommunicera regelbundet i nyhetsbrev, grupper eller utskick om vad ni gör. Anordna medlemsmöten, tänk nytt och kreativt och fånga aktuella frågor. Tänk på att det inte alltid måste vara problem, utan försök att lyfta positiva frågor också.

• Arbeta tillsammans. Fördela arbetet mellan er om det går. Turas om att göra det som behövs.

• Berätta för kollegorna om vad du gör i ditt lokalfackliga uppdrag. Det skapar förståelse och kanske minskar frustrationen om du försvinner från jobbet. Och det kan locka andra till att vilja bli engagerade själva!