Studenten Lisa: ”Det sköna med DIK:s karriärcoachning är att man kan ställa dumma frågor och få bra svar”

Lisa studerar sista året på Bibliotek- och Informationsprogrammet vid Umeå Universitet. Hon har alltid älskat att läsa och skriva, och efter studier i litteraturvetenskap väcktes hennes intresse för bibliotekarieyrket. När hon hörde vad andra som studerat utbildningen arbetade med kändes det som en naturlig fortsättning och något som stämde väl överens med hennes egna intressen.

Under hösten började Lisa söka jobb med förhoppningen att få en anställning direkt efter examen. Stressen i situationen, och bristen på svar från ansökningarna började kännas som en stor utmaning. Då vände hon sig till DIK:s karriärcoach – Elisabeth Karlsson Westberg.

– Det är en stressig situation att vara i, speciellt när man samtidigt pluggar på heltid. Det är också en utmaning att söka jobb när man som jag inte har erfarenhet inom yrket, samtidigt som alla arbetsgivare vill att man har det. Jag behövde hitta sätt att visa att jag kan ändå.

Därför kände Lisa att hon behövde all hjälp hon kunde få. Då tog hon steget och kontaktade Elisabeth för karriärcoachning.

– Jag hade rådgivning av mitt CV först, och det ledde sedan till en intervju. Innan den bokade jag intervjuträning där jag fick bra råd och tips.

Hur upplevde du CV-granskningen och intervjuträningen med Elisabeth?

– Väldigt bra. Inför CV-granskningen skickade jag in mitt CV och exempel på ett personligt brev som jag skrivit. Under vårt samtal tog Elisabeth upp saker jag kunde tänka på och gav förslag på ändringar. Hon var bra på att förklara så att jag förstod varför jag borde göra ändringarna.

– Efter att jag uppdaterat mitt CV fick jag ganska snabbt svar från en arbetsgivare som ville ha en intervju med mig. Innan det hade jag knappt fått svar tillbaka.

Lisa berättar att hon tycker att arbetsintervjuer är fruktansvärt, särskilt den klassiska frågan ”Vad är din svaghet?”. Hon har ofta känt sig osäker på vad hon ska svara utan att riskera att få arbetsgivaren att inte vilja anställa henne. Här gav Elisabeth tips på hur man tänka när man svarar på svåra intervjufrågor – till exempel att utgå från sina styrkor och vända dem till svagheter.

– Det hjälpte mig när jag förberedde svar på tänkbara frågor. Jag fick också tips att förbereda anteckningar att utgå ifrån under intervjun. Det hade jag inte tänk på att man kan ha innan, så intervjurådgivningen förändrade mitt sätt att tänka och förbereda mig inför intervjun.

Kände du att karriärcoachningen gav dig något du inte hade kunnat få på egen hand?

– Vad rekryterare letar efter i CV:t. Elisabeth gav input på ändringar utifrån hur rekryterare tänker. Hon nämnde även att de ofta använder AI för att granska CV:n, så det bör man tänka på det när man utformar det, och till exempel inte lägga in bilder eftersom AI-programmen ofta inte kan läsa dem. 

Hon känner att det är kunskap som hon inte hade kunnat få på egen hand, och att den var användbar inför hennes fortsatta jobbsökande.

– Efter examen kastas man direkt ut i arbetslivet, trots att man inte vet hur det fungerar. Det sköna med DIK:s karriärcoachning är att man kan ställa ”dumma frågor” och få bra svar.

Lisas budskap till dig som funderar på att boka karriärcoachning, men tvekar är: Gör det! Hon berättar att coachningen gav henne mer motivation inför fortsatt jobbsökande och att det gjorde henne mindre nervös inför intervjun.

– Eftersom det ingår i medlemskapet kan man alltid testa. Om man tycker att det känns läskigt att prata med en coach om sitt CV eller att göra intervjuträning tror jag att man ska tänka att det hjälper en i längden, för det gjorde det för mig.

Grattis till nya jobbet. Hur kändes det när du fick det beskedet? Och vad är du mest taggad på?

– Jag blev lättad, och det kändes väldigt kul att veta att det jag sagt gav ett bra intryck. Jag är taggad på att få använda mina kreativa egenskaper och skapa aktiviteter för barn och unga, och jag ser verkligen fram emot att få jobba med läsfrämjande.

– Alla där var också väldigt trevliga, så det känns helt rätt för mig.

Foto: Ulrika Sahlén