Det Àr knappt ett Är kvar till DIK:s kongress och vi har dragit igÄng förberedelserna. Det handlar dels om allt det praktiska. Hur ser vi till att medlemsdemokratin fungerar som den ska? Hur kommunicerar vi vad som hÀnder pÄ ett sÀtt sÄ att alla vet nÀr och hur de har möjlighet att pÄverka? Men, det handlar ocksÄ om det mer politiska och visionÀra. Vad Àr DIK? Vad tycker DIK? Hur kommunicerar DIK allt detta?
Det praktiska dirigeras med den Àran av Amanda Sjöquist som kommer att guida oss genom kongressÄret. De mer politiska och visionÀra bitarna Àr ett gigantiskt grupparbete som jag hoppas att sÄ mÄnga som möjligt kommer att ta del av. NÄgra har redan börjat.
Nyligen trÀffades ett 40-tal DIK:are frÄn hela landet pÄ HÄllplats, ett slags kick off inför kongressÄret. För lokalfackligt aktiva och andra medlemmar Àr det en möjlighet att diskutera DIK och vart vi Àr pÄ vÀg, samt att bygga kontaktnÀt. För styrelsen Àr det en ovÀrderlig möjlighet att lyssna.
SÄ, vad Àr DIK och vart Àr vi pÄ vÀg? För att kunna svara pÄ de frÄgorna mÄste man ha en aning om vad vi vuxit ur. PÄ HÄllplats pratade författaren Mats Wingborg om sin rapport Facket och den nordiska modellen. Dessutom levererade vÄr utredare Bo Westas en rafflande genomgÄng av DIK:s egen historia. Det har hÀnt mycket under de snart 45 Är som DIK har funnits, men en sak Àr konstant. DIK har aldrig tigit still. Vi har tagit fajten.
Under Sacokongressen nyligen fick jag i en fikapaus Ă€nnu ett bevis pĂ„ det. Jag trĂ€ffade DIK:s mĂ„ngĂ„riga förbundsordförande Britt Marie HĂ€ggström. Hon berĂ€ttade att hon, nĂ€r pappa Le Pen hĂ€rjade som vĂ€rst och den politiska styrningen av biblioteken i Frankrike var ett faktum, reste runt i landet och talade sig varm för bibliotekens frihet. NĂ„got som naturligtvis inte var helt riskfritt, men ack sĂ„ viktigt. Jag plockar med mig mĂ„nga saker frĂ„n diskussionerna pĂ„ HĂ„llplats. Det starkaste budskapet Ă€r dock just detta: DIK ska fortsĂ€tta att ta fajten â i förhandlingar, i federationer och i den offentliga debatten. Och det budskap jag skickar tillbaka till alla er Ă€r detta: SjĂ€lvklart! DIK kommer att fortsĂ€tta ta fajten. Varje gĂ„ng. En viktig fajt att ta Ă€r #metoo. Tusentals kvinnor har i #akademiuppropet vittnat om de sexuella trakasserier och övergrepp de tvingats utstĂ„ under sin utbildning. Ytterligare tusentals kvinnor har vittnat om att dessa övergrepp sedan följer dem ut i yrkeslivet. Bland dessa finns Ă€ven arkeologer i #utgrĂ€vningpĂ„gĂ„r och kommunikatörer i #sistabriefen. Men, sĂ„ klart ocksĂ„ alla andra yrkesgrupper som DIK organiserar. Ingen yrkesgrupp Ă€r förskonad.
Ăven inom fackföreningsrörelsen finns unken grĂ€nslöshet med sexuella förtecken. Med tanke pĂ„ dessa tusentals vittnesmĂ„l kan jag inte lĂ„ta bli att förundras över att nĂ„gra kvinnor alls orkat ta sig genom en högre utbildning fram till examen. Ăn mer förundras jag över att sĂ„ mĂ„nga trots allt orkat ta sig fram i yrkeslivet. Att nĂ„gra av dem dessutom funnit orken att ta sig an fackliga förtroendeuppdrag Ă€r ett bevis pĂ„ deras i det nĂ€rmaste omĂ€nskliga styrka och beslutsamhet. Men, dessa fantastiska kvinnor har gĂ„tt ur askan i elden. Ăven inom fackföreningsrörelsen finns unken grĂ€nslöshet med sexuella förtecken, vilket framkommit med all önskvĂ€rd tydlighet i uppropet #inteförhandlingsbart.
Sedan har vi alla de kvinnor fyllda av talang och kompetens som vi förlorat nÄgonstans pÄ vÀgen. Alla de som av förstÄeliga skÀl inte orkade. Hur mÄnga var de? Vart tog de vÀgen? Det mÀnskliga lidandet Àr tyvÀrr svÄrt att mÀta. Dessutom sopas de mÀnskliga vÀrdena ofta under mattan. Cash is king. SÄ lÄt oss istÀllet försöka oss pÄ en gissning kring vad den monetÀra kostnaden för mÀns grÀnslöshet mot kvinnor inom utbildningsvÀsendet, yrkeslivet och fackföreningsrörelsen skulle kunna vara. Min gissning Àr att vi talar om miljarder. Varje Är.
#metoo rasar fortfarande, men det lÄngsiktiga arbetet med att förvalta det vi lÀrt oss har redan börjat. Just nu samlas diverse olika intressenter i alla möjliga olika konstellationer för att prata om hur vi bÀst gör det. DIK deltar aktivt i flera av dem. Dessutom har DIK:s styrelse i dagarna initierat ett omfattande arbete med de frÄgor som #metoo vÀckt. DIK ska vara vÀl rustade att hjÀlpa vÄra medlemmar i dessa frÄgor, bÄde förebyggande och mer akuta situationer. DIK ska vara en av de goda krafterna i samhÀllet som bidrar till positiv förÀndring.
Det finns en ofantlig styrka i att höja sina röster tillsammans. BÄde fackföreningsrörelsen och #metoo bygger pÄ den idén. SÄ, lÄt oss anvÀnda vÄr gemensamma kraft till fullo. Alla ni som Àr drabbade, alla ni som vill bidra till en lösning: DIK backar er och stÀller hela kraften i den fackliga organiseringen till ert förfogande.
Slutligen, vill jag passa pĂ„ att önska er alla en riktigt god jul. Ta vara pĂ„ julledigheten. Ăven fackliga kĂ€mpar behöver vila. 2018 ger vi jĂ€rnet.Â
Anna Troberg, förbundsordförande DIK