AI â artificiell intelligens â Ă€r en frĂ„ga som just nu diskuteras av mĂ„nga, till exempel av Fredrik Löfberg, Ă sa Edman KĂ€llströmer och jag sjĂ€lv i det senaste avsnittet av Sacopodden. En del tror att maskinerna kommer att ta över och förgöra oss alla. Andra ser â precis som DIK â att utvecklingen kommer att medföra stora förĂ€ndringar för individer, arbetsmarknaden och hela samhĂ€llet, men ocksĂ„ stora möjligheter. Vem som fĂ„r rĂ€tt beror helt pĂ„ hur vi tar oss an de nya utmaningar AI stĂ€ller pĂ„ oss som individer och som samhĂ€lle.
Som litteraturvetare tĂ€nker jag att en bra början vore om alla inblandade lĂ€ste en bok som skrevs av en artonĂ„ring en ovanligt kall och regnig sommar vid Genevesjön för 201 Ă„r sedan: Mary Shelleys "Frankenstein". Glöm alla Hollywood-reinkarnationer av romanen. Det har sin tjusning att se Boris Karloff hasa runt i blyskor, men det kommer inte att ge nĂ„gra djupare AI-insikter. GĂ„ tillbaka till ursprungstexten istĂ€llet. Traditionellt tolkas den som en hybrishistoria. Victor Frankenstein har förhĂ€vt sig genom sin övertro pĂ„ den moderna vetenskapen och för det mĂ„ste han straffas. Men, rent tekniskt sett Ă€r Frankensteins arbete en framgĂ„ng. Han lyckas med en rejĂ€l Ă„skstöt blĂ„sa liv i sin skapelse. Det Ă€r inte tekniken som fallerar, utan nĂ„got annat. Hans varelse â en tillbakadragen och vĂ€nlig sjĂ€l som i smyg hjĂ€lper de mĂ€nniskor han stöter pĂ„ â förvandlas inte till en hĂ€mndlysten mördare förrĂ€n han möts av förakt och stöts bort av de mĂ€nniskor han möter. Sensmoralen Ă€r alltsĂ„ inte â eller Ă„tminstone inte bara â att den nya tekniken i sig skulle vara farlig, utan att teknisk utveckling aldrig fĂ„r kopplas bort frĂ„n det rent mĂ€nskliga. Jane Austen, som var skapligt samtida med Shelley, skulle antagligen ha sagt nĂ„got fint om behovet av bĂ„de förnuft och kĂ€nsla.
En modern parallell Àr Tay, Microsofts AI. 2016 fick denna harmlösa artificiella intelligens ett eget Twitterkonto för att kunna interagera med mÀnskligheten. Efter mindre Àn ett dygn meddelade Tay att hen behövde ta en paus för att begrunda sina upplevelser. Orsaken var att Tay pÄ mindre Àn ett dygn gÄtt frÄn att vara en trivsam och frimodig AI till att bli en rasistisk, kvinnohatande, antisemitisk och homofob skitstövel.
PoÀngen med AI Àr att den ska vara sjÀlvlÀrande, dÀri bestÄr sjÀlva intelligensen men ocksÄ utmaningen. En utmaning som möts bÀst om man inte helt överlÀmnar AI-utvecklingen till den tekniska kompetensen, utan frÄn start korsbefruktar den med humaniora. AI Àr inte neutralt. AI speglar samhÀllet. Det Àr lÀtt att koda in egna fördomar i de ramar man ger en AI. Den som skriver en algoritm mÄste göra etiska vÀrderingar. Utan specifik etisk och filosofisk kompetens kommer dessa vÀrderingar oundvikligen att baseras pÄ egna bias. Detta riskerar att förstÀrkas om man okritiskt matar AI:n med gamla dataset och dÀrmed reproducerar stereotyper som i praktiken kan leda till bland annat ojÀmstÀlldhet, rasism och hbtq-fobi.
Humanvetenskapernas roll i AI-utvecklingen mĂ„ste uppgraderas. Etik, filosofi, idĂ©historia, tolkningsförmĂ„ga, retorik, kritiskt tĂ€nkande, interkulturell kompetens och andra liknande omrĂ„den Ă€r i dag svĂ„ra att automatisera, men samtidigt helt nödvĂ€ndiga för skapa AI som kan interagera sömlöst med oss mĂ€nniskor. Shelley var bara arton Ă„r och levde i en helt annan tid nĂ€r hon skrev "Frankenstein", men hon förstod redan dĂ„ vad mĂ„nga i dag helt missar. Vill vi i framtiden ha AI som hjĂ€lper och inte stjĂ€lper mĂ€nskligheten, sĂ„ kan vi inte stirra oss blinda pĂ„ tekniken och strunta i de mĂ€nskliga aspekterna. Vi mĂ„ste satsa stort pĂ„ tvĂ€rvetenskaplig forskning nu. Och med denna första â men sĂ€kerligen inte sista â fundering kring AI vill jag passa pĂ„ att önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt Ă„r!
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK