Om jag skulle beskriva min upplevelse av DIK:s kongress med tre ord skulle det lĂ„ta som en fet krigsrubrik i kvĂ€llspressen: âFackpamp pĂ„ lyxhelg!â För vad kan vĂ€l rimligtvis vara lyxigare Ă€n att i tvĂ„ dagar fĂ„ umgĂ„s med sĂ„ trevliga, kompetenta och engagerade mĂ€nniskor som de som befolkar DIK: kongressombud, medlemmar, valberedning, styrelse och kansli?
Jag inledde kongressen med ett brandtal för alla de smÄ och medelstora fackförbunden. De som Àr nyfikna, innovativa och snabbfotade. De som har modet att bryta ny mark och bana vÀg för de stora elefanterna som pÄ egen hand har svÄrt att hÀnga med pÄ en förÀnderlig arbetsmarknad. Kort sagt, nyfikna, innovativa och snabbfotade fackförbund som DIK.
Kongressen tog en rad stora och viktiga beslut som Ă€r helt nödvĂ€ndiga för framtiden. Man antog en ny stadga, ny fĂ€rdriktning, ny strategi och en ny varumĂ€rkesplattform krönt â förhoppningsvis â med ett nytt namn lĂ€ngre fram i vĂ„r. Man antog ocksĂ„ ett yrkande om att undersöka effekterna av arbetstidsförkortningar för DIK:s olika yrkesgrupper till nĂ€sta kongress och flera om olika typer av stöd till lokalfackliga, till exempel med medlemsrekrytering. Och â sĂ„ klart â mycket annat, som alla kommer att fĂ„ presenterat för sig pĂ„ olika sĂ€tt framöver.
Nya tider krÀver nya grepp, men i allt förnyelsearbete mÄste man bÄde ha en levande relation till sin historia och en klar bild av vart man Àr pÄ vÀg. DÄtid, nutid och framtid mÄste hÀnga ihop med en tydlig röd trÄd. Om inte, riskerar man att sÄ smÄningom att bli som en hjÀlplös Major Tom som glider runt planlöst i rymden och desperat försöker anropa en jord som inte svarar.
Nya tider krĂ€ver ocksĂ„ nĂ„got annat. NĂ€r man gjort alla de undersökningar som krĂ€vs. NĂ€r man rĂ€knat pĂ„ kostnaderna â bĂ„de vad det gĂ€ller pengar och energi och stĂ€llt dem mot vinsterna. NĂ€r man har sin plan tajmad och klar in i minsta detalj, sĂ„ Ă„terstĂ„r det en sak: modet att fatta alla de beslut som behövs för att faktiskt sĂ€tta bollen i rullning. Kongressen hade modet att axla det ansvaret.
Den stora snackisen var sĂ„ klart att kongressen gav förbundet klartecken att gĂ„ vidare med varumĂ€rkesarbetet och arbetet att vaska fram ett nytt namn som bĂ€ttre förmedlar vilka vi Ă€r â ett namn som kĂ€nns i hjĂ€rtat pĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet som en förkortning som inte ens Ă€r en förkortning lĂ€ngre aldrig riktigt gör.
VarumĂ€rkesarbetet Ă€r i full gĂ„ng. Vi har redan gjort undersökningar bland bĂ„de existerande och potentiella medlemmar om hur vĂ€l de kĂ€nner till DIK, hur de uppfattar oss och vilken relation de har till namnet DIK, och sĂ„ vidare. Vi kommer att fortsĂ€tta att involvera dessa grupper i det vidare arbetet. MĂ„let Ă€r att hitta ett namn vi alla kan leva och andas, ett namn som förkroppsligar förbundet, ett namn som vĂ„ra medlemmar kĂ€nner igen sig i och ett namn som potentiella medlemmar kĂ€nner sig lockade av â ett namn som vĂ€cker kĂ€nslor.
NÀr vi vaskat fram nÄgra namnförslag som uppfyller dessa kriterier kommer de att testas pÄ medlemmar och potentiella medlemmar innan styrelsen beslutar om ett slutgiltigt namnförslag och kallar till en extra digital kongress. PÄ extrakongressen kommer de av medlemmarna valda kongressombuden att bestÀmma om de vill att förbundet ska anta det nya namnet eller ej. SpÀnnande, eller hur?
DIK Àr inte en av de stora drakarna. Vi Àr den dÀr osannolika hjÀlten som tar sig an besten mot alla odds, men som ÀndÄ alltid vinner för att hen inte förlitar sig pÄ sin storlek, utan pÄ sin förmÄga att vÀxa med uppgiften och hitta kreativa lösningar. Min personliga sinnebild för detta Àr Sarah Connor. Din kanske Àr en annan. Det spelar ingen roll. Huvudsaken Àr att man vÄgar nÀr det verkligen gÀller.
Jag Àr oÀndligt stolt och glad över att ha fÄtt fortsatt förtroende att tillsammans med den nya styrelsen stÄ pÄ barrikaderna för det hÀr fantastiska förbundets rÀkning i tre Är till. Tack! Och, god jul!
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK
Â