Anna Troberg: För varje besvärlig tjänsteman som sparkas, tystnar tio andra

För en tid sedan fick Sofia Lenninger, f.d. kultur- och bibliotekschef i Sölvesborg, lämna sin post efter att de politiska besluten omöjliggjort hennes jobb. I en tid där tjänstemän riskerar att få sparken för att de upplyser om att det finns en lag att förhålla sig till har alla folkvalda, oavsett parti och politisk övertygelse, ett övergripande ansvar att försvara vårt demokratiska system – och att stoppa de som försöker underminera det, menar DIK:s förbundsordförande Anna Troberg.

Den 24 oktober 2019 fick Sölvesborgs kultur- och bibliotekschef Sofia Lenninger lĂ€mna sin post. Anledningen var att den politiska ledningen i kommunen gjort hennes jobb i stort sett omöjligt. I samma stund som Lenninger markerade lagens ramar och vĂ€grade bĂ€ra hundhuvudet för den förda politiken blev hon – enligt det lokala styret bestĂ„ende av SD, M, KD och SoL – helt enkelt för besvĂ€rlig för att fĂ„ ha kvar sitt jobb. Detta Ă€r ett beslut som riskerar att fĂ„ stora konsekvenser – inte bara för Lenninger och Sölvesborg – utan för oss alla, oavsett var i landet vi bor.  

TjÀnstemÀn har Ä ena sidan ett ansvar att följa lagen och Ä andra sidan att verkstÀlla politiska beslut. Detta Àr normalt inte ett problem, dÄ det naturligtvis inte ska fattas lagvidriga politiska beslut. Men, i kommunalpolitiken tycks det pÄ vissa platser ha blivit mer regel Àn undantag att tassa runt i lagens grÀnstrakter. Det skapar en ohÄllbar situation för de tjÀnstemÀn som Àr satta att verkstÀlla besluten, speciellt nÀr en höjd varningsflagga i demokratins tjÀnst riskerar att leda till personliga repressalier.

Det Àr naturligtvis ingen slump att en av de första som fick gÄ pÄ grund av sin besvÀrliga vana att tydliggöra lagens ramar var en kultur- och bibliotekschef. SD gör ingen hemlighet av att man har stora ambitioner inom kulturpolitiken. Samtidigt tycks alla andra partier vara extremt lÀttövertalade att slumpa bort kulturpolitiken nÀr en möjlighet till mer makt dinglar som en saftig mask pÄ en krok framför dem. Det Àr en farlig obalans som ger SD oproportionerligt stor makt över just kulturen.

I SD:s hÀnder Àr kulturen varken fri eller inkluderande. Den Àr ett instrument, ett uppfostringsverktyg, med mÄlet att homogenisera och utesluta allt som inte enkelt lÄter sig formas enligt deras modell. Det som Àr besvÀrligt ska bort. Konst och historia som inte frÀmjar deras vÀrldsbild ska bort. Stökig samtidskonst ska bort. Böcker pÄ andra sprÄk Àn svenska ska bort. Grovt förenklat skulle man kunna sÀga att det mesta som inte figurerat i minst en Carl Larson-mÄlning ska bort. Det inkluderar Àven besvÀrliga tjÀnstemÀn.

En del hÀvdar att Sölvesborg Àr ett undantag. Det tror jag tyvÀrr Àr fel. Sölvesborg Àr bara början. För varje tjÀnsteman som sparkas för att de Àr besvÀrliga nog att göra sitt jobb vÀl, tystnar tio andra. TjÀnstemÀn Àr bara mÀnniskor. De har familjer att försörja och lÄn att betala. Det Àr lÀttare att hÄlla tyst Àn att potentiellt stÄ arbetslös. Detta högst mÀnskliga faktum utnyttjar SD för att tÀnja lagens ramar och kidnappa den fria och inkluderande kulturen. EftervÀrlden kommer inte att se med blida ögon pÄ de partier som hjÀlpt till att breda ut denna kulturskymning över landet. Skulden kommer att vila tyngst pÄ de politiker och partier som villigt lÄnat ut sina muskler till detta. Men, den kommer att hÀnga som en albatross om halsen pÄ alla politiker och partier som inte bjudit pÄ tillrÀckligt motstÄnd. 

NÀr SD rullar mörkret framför sig i maktens korridorer mÄste det finnas andra folkvalda som vÄgar strÀcka sig efter lampknappen och tÀnda ljuset. Det ansvaret kan inte bara skyfflas över pÄ tjÀnstemÀn, speciellt inte i en tid dÀr de riskerar att fÄ sparken för att de upplyser om att det finns en lag att förhÄlla sig till. Men, folkvalda kan inte sparkas mellan val. Det Àr en förmÄn som förpliktigar lÄngt bortom alla enskilda sakfrÄgor. 

Alla folkvalda, oavsett parti och politisk övertygelse, har ett övergripande ansvar att försvara vĂ„rt demokratiska system – och att stoppa de som försöker underminera det. Det borde man sannerligen inte behöva pĂ„minna folkvalda om, men vi lever i en mĂ€rklig tid dĂ€r det tydligen behövs. Att ett parti flexar sitt elastiska förhĂ„llande till lagen och försöker urholka systemet genom repressalier och indirekta hot mot tjĂ€nstemĂ€n Ă€r knappast förvĂ„nande. Men, att folkvalda ur andra partier inte förmĂ„r att lĂ€gga olika Ă„sikter om enskilda politiska sakfrĂ„gor Ă„t sidan för att stĂ„ upp för lagen och skydda vĂ„rt demokratiska system Ă€r inte bara skamligt. Det tyder pĂ„ en galopperande brist pĂ„ politisk ryggrad. 

Detta kommer jag att prata om pĂ„ Folk & Kultur - med bland andra Sofia Lenninger - i DIK:s seminarium ”Kulturen och Politiken – Hur mĂ„r relationen?”. Det gĂ„r av stapeln onsdagen den 5 februari, pĂ„ Terrassen, Hotell Bolinder Munktell, kl. 16:00-17:00. Vi ses dĂ€r!

Anna Troberg, förbundsordförande i DIK