I slutet av juli uppmanade Greta Thunberg och Fridays for Future den svenska fackföreningsrörelsen att ta ut alla sina medlemmar i en klimatstrejk den 27 september. Att mÀnskligheten stÄr inför sin största utmaning tvistas det mÄnne om pÄ Twitter, men knappast bland de lÀrde. LÀget Àr akut. Vi mÄste alla plocka fram verktygslÄdan och bidra till ett hÄllbart samhÀlle. Det gÀller Àven fackföreningsrörelsen och DIK. En generalstrejk för klimatet Àr dock inte rÀtt vÀg att gÄ.
DIK anser, precis som de flesta andra fackförbund och centralorganisationer, att strejk Àr ett verktyg för konflikter mellan arbetsmarknadens parter och inte ett politiskt pÄtryckningsmedel. En strejk i fredstid och under pÄgÄende avtalsperiod skulle dessutom kunna försÀtta vÄra enskilda medlemmar i en mycket besvÀrlig situation gentemot arbetsgivaren. DÀrför kommer DIK, precis som de andra förbunden inom Saco, TCO och LO, inte att strejka för klimatet. Vi kommer istÀllet att intensifiera arbetet för klimatet.
KlimatfrÄgan Àr i allra högsta grad en facklig frÄga. Det Àr svÄrt att överblicka exakt vad klimatkrisen kommer att innebÀra pÄ fem, tio, femton eller tjugo Ärs sikt, men att den kommer att pÄverka vÄra liv och vÄrt samhÀlle i grunden Àr uppenbart. Den kommer ocksÄ att pÄverka de ekonomiska förutsÀttningarna för arbetsgivarna och i förlÀngningen dÀrmed ocksÄ arbetstagarna. DÀrför har DIK och andra fackförbund ett ansvar för att agera.
För DIK:s del innebÀr det att förbundet i största möjliga mÄn försöker leva som vi lÀr, att vi uppmanar politiska beslutsfattare och arbetsgivarorganisationer att göra detsamma, samt att vi stöttar vÄra lokalfackliga i arbetet att pÄverka arbetsgivare lokalt.
DIK har under mĂ„nga Ă„r tagit grundlĂ€ggande miljöhĂ€nsyn i sitt vardagliga arbete, bĂ„de i stort och smĂ„tt. Vi sköter allmĂ€nna hygienfaktorer som att sortera vĂ„ra sopor och i möjligaste mĂ„n undvika engĂ„ngsartiklar. Vi reser frĂ€mst med tĂ„g och bara undantagsvis â nĂ€r kostnad eller tidsĂ„tgĂ„ng krĂ€ver det â med flyg eller bil. DIK:s kansli Ă€r till stor del möblerat med begagnade möbler â man mĂ„ste inte alltid köpa nytt. För ett par Ă„r sedan fattades ocksĂ„ beslutet att uteslutande bjuda pĂ„ vegetarisk mat pĂ„ kansliet och i samband med förbundskongressen. För DIK Ă€r det sjĂ€lvklart att löpande se oss i spegeln och arbeta för att bli bĂ€ttre Ă€ven pĂ„ den hĂ€r fronten.
Förbundet har ocksÄ utsett en expertgrupp som tittar pÄ hur de yrkesgrupper förbundet organiserar kan bidra till att uppnÄ de hÄllbarhetsmÄl som FN satt upp i Agenda 2030. Expertgruppen har bland annat trÀffat Agenda 2030-delegationen och kommer att presentera sitt arbete lÀngre fram. Det finns onekligen ett stort intresse för klimatfrÄgan bland DIK:s medlemmar och lokalfackliga och det mÄste förbundet hitta vÀgar att kanalisera inom ramen för det fackliga engagemanget. I dag lyfter facket löpande upp arbetsmiljön pÄ agendan. Min förhoppning Àr att rörelsen lika framgÄngsrikt ska kunna bidra till att belysa andra miljöhÀnsyn. Till syvende och sist Àr ju Àven detta en frÄga om trygghet pÄ och utanför jobbet.
Klimatkrisen kommer inte att sitta och rulla tummarna och vÀnta tills vi mÀnniskor spontant kommer pÄ bÀttre tankar. Det Àr dÀrför vÀrlden behöver envisa blÄslampor som Thunberg och hennes vÀnner. Klimatkrisen kommer att tvinga oss alla att fundera, inte bara pÄ hur vi agerar, utan ocksÄ pÄ vÄr egen identitet. Mycket av det vi mÀnniskor i dag bygger vÄr identitet kring pÄverkar vÄr miljö negativt. Vi mÄste hitta andra sÀtt att vara, relatera och agera. Det Àr sannerligen tur att det finns ungdomar som orkar lÀgga tid och energi pÄ att sparka oss dÀr bak, sÄ att vi faktiskt fÄr tummen ur och skyndar pÄ arbetet.
Alla kan inte göra allt och framför allt inte pĂ„ samma sĂ€tt, men alla kan göra nĂ„got. Fackföreningsrörelsens styrka i klimatfrĂ„gan Ă€r att vi Ă€r allestĂ€des nĂ€rvarande och för en stĂ€ndig dialog med bĂ„de politiska beslutsfattare och en majoritet av landets arbetsgivare â bĂ„de pĂ„ central och lokal nivĂ„. Det hĂ€nder saker i alla de hĂ€r samtalen. De formar samhĂ€llet vi alla lever i och gör stor skillnad till det bĂ€ttre.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK