Ă rets lönerapport Ă€r hĂ€r. DIK:s medlemmar fick i genomsnitt den högsta procentuella löneökningen pĂ„ tio Ă„r: 4,6 procent. Det innebĂ€r ocksĂ„ en reallöneökning â pĂ„ 1,8 procent â vilket inte skett pĂ„ de senaste tre Ă„ren. Detta Ă€r mycket goda nyheter. Samtidigt finns det utmaningar. Det kommer att ta tid att ta igen de Ă„r som prĂ€glades av hög inflation och reallönetapp.
Lön Ă€r dock inte âbaraâ kronor och ören i plĂ„nboken i utbyte mot utfört arbete. Det finns ocksĂ„ en annan sida av lönemyntet. Lön Ă€r nĂ€mligen ocksĂ„ ett verktyg â mĂ„hĂ€nda ett yxigt sĂ„dant, men dock â för att vĂ€rdera en rad andra saker. Till exempel, den tid du lade ner pĂ„ utbildning, all erfarenhet du genom Ă„ren byggt upp, den energi och det engagemang med vilken du tar dig an ditt arbete, men ocksĂ„ vilken status ditt yrke har i samhĂ€llet.
Högst löneökning pĂ„ 10 Ă„r â men mĂ„nga halkar efter
Det Àr mycket bra med den högsta procentuella ökningen pÄ 10 Är. Det Àr ocksÄ bra att reallöneökningar Àntligen Àr tillbaka. Men, vi mÄste Àven prata mer om lönen utifrÄn alla dessa andra vinklar, om lönens funktion som erkÀnnande och uppskattning. DÄ blir det nÀmligen ganska uppenbart att mÄnga av DIK:s medlemmar halkar efter.
HÀr finns till exempel de som verkar inom kultursektorn och de som arbetar med kommunikation i samhÀllets tjÀnst. Trots mÄnga Är i skolbÀnken, god erfarenhet och en passion för uppdraget, samt samhÀllets uppenbara skriande behov av bÄde kultur och kommunikation, vittnar det magra lönekuvertet om den lÄga status dessa omrÄden oförtjÀnt har. Det Àr sorgligt, men tyvÀrr inte sÄ förvÄnande.
Utan kulturen stÄr sig bÄde individen och samhÀllet slÀtt, men kulturarbete betraktas fortfarande av mÄnga som nÄgot som grundas i ett kall. Det Àr naturligtvis inget fel i att ha ett personligt kall, men dessvÀrre tenderar yrken med den stÀmpeln att förbli lÄgavlönande. Möjligheten att fÄ jobba med kultur anses liksom vara lön nog. Men, alla som nÄgonsin behövt betala en hyra eller elrÀkning vet naturligtvis att sÄ inte Àr fallet.
Kultur och kommunikation Àr inte slöseri med skattepengar
Situationen blir inte heller bÀttre av att man frÄn politiskt hÄll utmÄlar stora delar av kultursektorn som en bortskÀmd kulturelit som vill vÀltra sig i andras skattepengar. (Hej, kulturministern!) PÄstÄenden som dessa har ingenting med verkligheten att göra, men instÀllningen som ligger bakom dem pÄverkar i allra högsta grad verkligheten för kulturarbetare runt om i landet.
Kommunikatörer i allmÀnhetens tjÀnst befinner sig i en liknande situation. à ena sidan axlar man ansvaret för att alla i Sverige ska fÄ tydlig och korrekt samhÀllsinformation till vardags i kris och krig. à andra sidan befinner man sig under stÀndig populistisk attack frÄn politiker som försöker vinna populistiska poÀng pÄ att sÀga att offentliga kommunikatörer bara slösar bort skattepengar, trots att en utredning nyss visat pÄ motsatsen. (Hej, civilministern!)
NĂ€r kulturbudgetarna stryps, sjunker det möjliga löneutrymmet för kulturarbetare runt om i landet. NĂ€r kommunikatörer i samhĂ€llets tjĂ€nst misskrediteras och undermineras, sĂ„ Ă€r det de som drabbas nĂ€r verksamheter ska effektiviseras (lĂ€s: dras ned). Det drabbar DIK:s medlemmar hĂ„rt och â i förlĂ€ngningen - Ă€ven den breda allmĂ€nheten som fĂ„r ett mindre kulturutbud och sĂ€mre tillgĂ„ng till information. Det kommer DIK aldrig att acceptera.
DIK jobbar för rejÀla lönelyft för alla medlemmar
DÀrför jobbar DIK pÄ bred front för att skapa betydligt större löneutrymme och rejÀla lönelyft för alla medlemmar. En bra lön Àr detsamma som friheten att slippa sÀtta kaffet i vrÄngstrupen nÀr rÀkningarna trillar in. En bra lön Àr ocksÄ kÀnslan av erkÀnnande och uppskattning pÄ jobbet. En bra lön Àr nyckeln till ett gott liv.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK