Sverige har en av vĂ€rldens mest lĂ„ngtgĂ„ende diskrimineringslagstiftningar. I lagen finns sju diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsĂ€ttning, sexuell lĂ€ggning och Ă„lder. Trots detta samlar man i Sverige rutinmĂ€ssigt bara in data om tvĂ„ av dessa sju grunder â kön och Ă„lder. Det gör att det saknas viktig statistik som möjliggör ett effektivt arbete mot diskriminering, vilket bland annat FN, EU-kommissionen och DO kritiserat Sverige för.
Detta rimmar naturligtvis illa med Sveriges höga svansföring nÀr det gÀller diskrimineringsfrÄgor, men mÄnga av oss som tillhör nÄgon eller nÄgra av de grupper som lagen Àr tÀnkt att stötta kÀnner vÀl igen dissonansen mellan nationens goda sjÀlvbild och den faktiska verklighet vi lever i. Rasifierade vittnar om att vita talar om för dem att rasism inte existerar. Jag blir sjÀlv pÄ regelbunden basis upplyst om att homofobi inte lÀngre finns i Sverige, trots att mejlen i min inkorg tidvis vittnar om nÄgot helt annat. Det Àr uppenbart att det finns problem och dessa mÄste vi ha bra verktyg för att lösa.
Tack vare insamling av data kring kön och Ă„lder har vi i dag god kunskap om hur kön och Ă„lder pĂ„verkar mĂ€nniskors villkor och möjligheter. Vi kan till exempel med sĂ€kerhet sĂ€ga att kvinnor generellt har lĂ€gre lön Ă€n mĂ€n och att det efter en viss Ă„lder Ă€r svĂ„rare att fĂ„ jobb trots god kompetens och erfarenhet. Det gör det möjligt att sprida kunskap om diskriminering, vidta konkreta Ă„tgĂ€rder för att komma tillrĂ€tta med den och â sist men inte minst â följa upp om Ă„tgĂ€rderna givit önskat resultat eller om de mĂ„ste justeras. Menar vi allvar med den diskrimineringslagstiftning vi faktiskt har â och det mĂ„ste man ju anta att vi gör â sĂ„ duger det inte att bara ha ordentlig koll pĂ„ och god uppföljning av blott tvĂ„ av sju diskrimineringsgrunder.
DĂ€rför har förbundsstyrelsen för DIK â facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor â beslutat att frĂ„n och med nu ge förbundets medlemmar den frivilliga möjligheten att i de medlemsenkĂ€ter som dĂ„ och dĂ„ skickas ut Ă€ven bidra med jĂ€mlikhetsdata i syfte att stĂ€rka förbundets arbete mot diskriminering och för inkludering och ett hĂ„llbart arbetsliv â för alla. De svar som skickas in Ă€r helt anonyma, kan inte kopplas till en enskild individ och raderas nĂ€r datan behandlats. DĂ€rmed Ă€r insamlingen ocksĂ„ i linje med de höga krav som stĂ€lls av GDPR.
Det talas ofta om vikten av ett hĂ„llbart yrkesliv, men alldeles för sĂ€llan om det faktum att ett hĂ„llbart yrkesliv för mĂ„nga Ă€r en ren utopi. Det Ă€r nĂ€mligen omöjligt att uppnĂ„ hĂ„llbarhet i den ohĂ„llbara situation som den som diskrimineras befinner sig i. De som befinner sig i glappet mellan Sveriges goda sjĂ€lvbild och den krassa verkligheten far illa. Diskriminering Ă€r ett stort problem som fĂ„r allvarliga konsekvenser för bĂ„de individen och samhĂ€llet. Genom att arbeta med jĂ€mlikhetsdata kan DIK göra reell skillnad för vĂ„ra medlemmar och â hoppas vi â inspirera andra fackförbund att göra detsamma för sina.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK