Coronakrisen rullar vidare och Ă€ven om allt fortfarande kĂ€nns nytt och mĂ€rkligt, sĂ„ ser det ut som om vi mĂ€nniskor tar oss an denna kris pĂ„ samma sĂ€tt och i samma ordning som vi sedan urminnes tider tagit oss an allsköns katastrofer. Vi ser till att sjuka fĂ„r vĂ„rd (plattar ut kurvan). Vi söker trygghet (gĂ„r med i facket och a-kassan). Vi konsumerar och skapar kultur (lĂ„nar böcker, har Netflix-maraton, tar del av digitala museivisningar, sjunger körsĂ„ng via Zoom och Ă„terskapar kĂ€nda konstverk featuring katten och golvmoppen). Det Ă€r betryggande. Det Ă€r nĂ€mligen ett vĂ€l beprövat sĂ€tt att överleva, hitta fotfĂ€stet, bearbeta och â sĂ„ smĂ„ningom â gĂ„ vidare.
Men, vad gÄr vi vidare till? Det beror till stor del pÄ hur regeringen hanterar krisen. Man har i dialog med arbetsmarknadens parter hittills varit föredömligt snabba att hitta tillfÀlliga lösningar pÄ en rad omedelbara problem, till exempel de förÀndringar man gjort vad det gÀller a-kassan och korttidspermitteringar. Samtidigt saknas det fortfarande besked pÄ en rad punkter som pÄverkar hur framtiden kommer att te sig.
Vad hĂ€nder med LAS-utredningen? Januariöverenskommelsens idĂ© om förĂ€ndringar i LAS var dĂ„lig redan frĂ„n början. Att lĂ„ta processen rulla vidare som om ingenting hade hĂ€nt Ă€r hĂ€pnadsvĂ€ckande. VĂ€rlden Ă€r pĂ„ vĂ€g in i en djup ekonomisk kris. Sverige behöver stĂ€rkas. Att i det lĂ€get luckra upp arbetsrĂ€tten â och dessutom rakt över huvudet pĂ„ arbetsmarknadens parter â Ă€r direkt oansvarigt.
Vad hÀnder med egenföretagare, sÀrskilt de med enskilda firmor? Det finns mÄnga egenföretagare av den typen inom kultur, kommunikation och kreativ sektor. MÄnga av dem har pÄ kort tid sett i princip alla sina inkomstkÀllor sina. De kan inte vÀnta. Regeringens omstÀllningsstöd till företagare mÄste fungera praktiskt Àven för egenföretagare som frÀmst har lönekostnader. Dessutom mÄste de fÄ möjlighet att fÄ a-kassa pÄ deltid eller möjlighet att utföra vissa uppgifter i företaget samtidigt som man uppbÀr full a-kassa.
Vad hÀnder med kulturen? Regeringen har aviserat 500 krismiljoner till kulturen. Det Àr bra, men det Àr ocksÄ en droppe i havet för en sektor dÀr mÄnga aktörer pÄ grund av rÄdande situation inte alls kan verka. Verksamheter som finansieras av staten, regioner och kommuner fÄr inte ta del av dessa pengar. IstÀllet hoppas kulturministern att en del av de 15 miljarder i extra regionalt och kommunalt stöd som regeringen beslutat om ska komma den regionala och lokala kulturen till gagn. Hoppas kan man alltid göra, men av erfarenhet vet vi att kulturen sÀllan hamnar speciellt högt i prioriteringsordningen, speciellt inte i kristider.
LÄt mig dÀrför pÄminna om den till synes nedÀrvda mÀnskliga krishanteringsordningen jag nÀmnde i inledningen. VÄrd, trygghet, kultur. Att sjukvÄrden i den hÀr krisen behöver allt stöd den kan fÄ tycks alla vid sunda vÀtskor med rÀtta vara eniga om. Viljan att stÀrka möjligheten för alla att fÄ kÀnna sig trygga Àr inte lika sjÀlvklar. Vissa saker Àr pÄ plats medan andra, fortfarande Àr oklara. Stödet till kulturen Àr helt otillrÀckligt och det Àr ytterst allvarligt av flera skÀl.
Kulturen kommer inte pĂ„ en stabil tredjeplats i vĂ„r mĂ€nskliga krishanteringsordning av en slump. Kulturen hamnar dĂ€r för att den fyller grundlĂ€ggande mĂ€nskliga behov. NĂ€r vĂ„ra fysiska skador tagits om hand, nĂ€r vi Ă€r mĂ€tta och har tak över huvudet, sĂ„ behöver vi förstĂ„ det vi har varit med om och börja lĂ€ka vĂ„ra psykiska sĂ„r för att kunna gĂ„ vidare. Det gör vi genom att berĂ€tta om det som hĂ€nt för varandra, se det ur varandras olika perspektiv, genom att tolka och omtolka det â i ord, bild, form och musik. Kort sagt, vi konsumerar och skapar kultur. DĂ€rför behöver kulturen ocksĂ„ prioriteras upp i den praktiska krishantering som regeringen nu rullar ut annars kommer vi stĂ„ inför en lĂ„ng rad nya problem nĂ€r viruskurvan planat ut.
Ta hand om er,
Anna Troberg, förbundsordförande