I dag Àr det den 17 maj och den internationella dagen mot homofobi. Jag har personligen lite svÄrt för alla dessa dagar mot saker. Ibland tvivlar jag pÄ hur stor skillnad en dag gör för alla de som varje dag mÄste kÀmpa mot nÄgot. Men, sÄ tÀnker jag att den dÀr enda dagen faktiskt skulle ha gjort stor skillnad för mig nÀr jag under min uppvÀxt bodde lÄngt in i garderoben i BorlÀnge. För den som sitter fast i garderoben, som möter homofobi i skolan eller som inte kan vara sig sjÀlv pÄ jobbet spelar en dag stor roll.
Det Àr lÀtt att tro att utvecklingen alltid gÄr framÄt. Men, faktum Àr att Sverige de senaste Ären halkat nedÄt vad det gÀller hbtq-rÀttigheter. För drygt tio Är sedan hade Sverige en hedrande förstaplats pÄ ILGA:s (International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association) hbtq-rankning av Europas lÀnder. I dag har vi halkat ned till tiondeplatsen. Det spelar roll.
MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhÀllesfrÄgor) har tittat pÄ hur unga hbtq-personers situation ser ut i Sverige och i rapporten Bredda Normen jÀmfört sina resultat med internationella studier. Mönstret Àr tydligt. Hbtq-ungdomar har det generellt tuffare Àn andra unga. Deras levnadsvillkor Àr sÀmre. De Àr mer utsatta för vÄld och diskriminering. Deras fysiska, psykiska och sociala vÀlbefinnande Àr sÀmre.
Hbtq-ungdomar kommer senare in i studier och arbetsliv. NÀr deras kamrater Àr upptagna med att vÀlja en utbildning som matchar intressen och talang, gÄr mÄnga hbtq-ungdomars energi Ät till att finna sig sjÀlv och en trygg plats i tillvaron. NÀr de vÀljer utbildning och framtida yrke lÄter de ofta intresse och talang stÄ tillbaka för ett krasst sÀkerhetstÀnk. En del vÀljer en utbildning som för dem bort frÄn ett otryggt hem, andra ett yrke som minimerar kontakt med kolleger och kunder och dÀrmed ocksÄ risken för trakasserier och diskriminering. Det Àr tyvÀrr inte sÄ konstigt.
I dagens Sverige brĂ€nner man regnbĂ„gsflaggor, hotar hbtq-personer och skrĂ€mmer hbtq-aktivister till tystnad, utan att löpa nĂ„gon större risk för att bli lagförd. I dagens Sverige smĂ€ller vi dörren i ansiktet pĂ„ asylsökande hbtq-personer och skickar tillbaka dem till förföljelse, vĂ„ld och död om de inte svarar ârĂ€ttâ under förnedrande homotestsamtal helt utan vetenskaplig evidens. Detta fĂ„r inte bara konsekvenser för de som Ă€r direkt drabbade.
SamhÀllets oförmÄga att fullt ut stÄ upp för hbtq-personer fÄr allvarliga konsekvenser Àven för de som stÄr bredvid och inser att det lika gÀrna hade kunnat vara de sjÀlva som drabbats. Man begrÀnsar sitt eget utrymme för att vara sÀker pÄ att ingen annan ska komma och göra det Ät en. Det Àr en personlig förlust, men det Àr ocksÄ en förlust för samhÀllet.
Sverige mÄste ta tÀten i hbtq-frÄgorna igen. Vi fÄr inte nöja oss med att sakta halka bakÄt. Varje landvinning vad det gÀller mÀnskliga rÀttigheter mÄste vÀrnas. Alla ungdomar mÄste fÄ kÀnna sig fria att vÀlja utbildning baserat pÄ intresse och talang och gÄ vidare ut i yrkeslivet och kÀnna sig trygga, oavsett vilken bransch de vÀljer. Alla har rÀtt att fritt fÄ vÀlja sin egen vÀg genom livet.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK